Patrick Hillery

Tidig ålder och privatliv

Patrick John Hillery, känd som Paddy Hillery, föddes 1923 i Spanish Point, Miltown Malbay, County Clare. Han gick på University College Dublin där han studerade medicin. År 1947 återvände han till sin hemstad där han följde i sin fars fotspår som läkare. Som läkare arbetade han också ett år som coroner för West Clare.

Hillery gifte sig med Mary Beatrice (Maeve) Finnegan den 27 oktober 1955. Tillsammans fick de en son, John, och en dotter, Vivienne, som dog efter en lång sjukdom 1985, strax före sin artonårsdag.

Tidig ålder och privatliv

Patrick John Hillery, känd som Paddy Hillery, föddes 1923 i Spanish Point, Miltown Malbay, County Clare. Han gick på University College Dublin där han studerade medicin. År 1947 återvände han till sin hemstad där han följde i sin fars fotspår som läkare. Som läkare arbetade han också ett år som coroner för West Clare.

Hillery gifte sig med Mary Beatrice (Maeve) Finnegan den 27 oktober 1955. Tillsammans fick de en son, John, och en dotter, Vivienne, som dog efter en lång sjukdom 1985, strax före sin artonårsdag.

Inrikespolitisk karriär

Hillery blev ombedd av Éamon de Valera att bli hans motkandidat i parlamentsvalet 1951. Han vann valet och Hillery var framgångsrik i sitt första försök att bli vald. Han blev minister först efter att de Valera drog sig tillbaka som premiärminister 1959.

Regeringsminister: 1959-1973

Som utbildningsminister inrättade Hillery grundskolor och regionala tekniska högskolor.

Efter en ny valseger 1969 blev Hillery minister för utrikesfrågor (omdöpt till utrikesfrågor 1972), en av de högsta posterna i kabinettet. Efter "Bloody Sunday") reste han till FN i New York för att kräva att FN skulle delta i fredsbevarande åtgärder på Nordirlands gator. År 1972 förhandlade han om Irlands medlemskap i Europeiska ekonomiska gemenskapen, en process som slutfördes 1973.

Inrikespolitisk karriär

Hillery blev ombedd av Éamon de Valera att bli hans motkandidat i parlamentsvalet 1951. Han vann valet och Hillery var framgångsrik i sitt första försök att bli vald. Han blev minister först efter att de Valera drog sig tillbaka som premiärminister 1959.

Regeringsminister: 1959-1973

Som utbildningsminister inrättade Hillery grundskolor och regionala tekniska högskolor.

Efter en ny valseger 1969 blev Hillery minister för utrikesfrågor (omdöpt till utrikesfrågor 1972), en av de högsta posterna i kabinettet. Efter "Bloody Sunday") reste han till FN i New York för att kräva att FN skulle delta i fredsbevarande åtgärder på Nordirlands gator. År 1972 förhandlade han om Irlands medlemskap i Europeiska ekonomiska gemenskapen, en process som slutfördes 1973.

EU-kommissionär

Efter Irlands framgångsrika inträde i Europa belönades Hillery med att bli den första irländaren att sitta i Europeiska kommissionen. Han utsågs till vice ordförande för kommissionen och fick dessutom ett särskilt ansvar för sociala frågor. Hillerys mest kända politik var att tvinga EEG:s medlemsstater att ge kvinnor lika löner.

År 1976 meddelade Liam Cosgraves nya nationella koalitionsregering med Fine Gael-Labourpartiet att de inte skulle utnämna honom till ledamot av kommissionen igen. Han funderade på att återgå till läkaryrket och kanske flytta med sin fru Maeve (som också är läkare) till Afrika. När president Cearbhall Ó Dálaigh avgick gick Hillery med på att bli Fianna Fáils kandidat i valet.

EU-kommissionär

Efter Irlands framgångsrika inträde i Europa belönades Hillery med att bli den första irländaren att sitta i Europeiska kommissionen. Han utsågs till vice ordförande för kommissionen och fick dessutom ett särskilt ansvar för sociala frågor. Hillerys mest kända politik var att tvinga EEG:s medlemsstater att ge kvinnor lika löner.

År 1976 meddelade Liam Cosgraves nya nationella koalitionsregering med Fine Gael-Labourpartiet att de inte skulle utnämna honom till ledamot av kommissionen igen. Han funderade på att återgå till läkaryrket och kanske flytta med sin fru Maeve (som också är läkare) till Afrika. När president Cearbhall Ó Dálaigh avgick gick Hillery med på att bli Fianna Fáils kandidat i valet.

Ordförande

Han valdes som enda kandidat utan motkandidat och blev Irlands president den 3 december 1976.

Efter 1982 tyckte folk att han var en mycket bra och ärlig president. Innan dess hade han avskrivits som tråkig och tråkig. 1982 förlorade premiärministern, Fine Gaels Garret FitzGerald, en omröstning i Dáil Eireann. Dr Fitzgerald begärde allmänna val. Som president behövde han inte gå med på det, och dr Fitzgerald skulle ha varit tvungen att avgå. Detta innebar att Dáil Éireann skulle kunna välja Charles Haughey som premiärminister. Hillery ansåg att ett nyval var det bästa, men många personer från presidentens eget parti försökte övertala honom till motsatsen.

President Hillery vägrade att tala med några politiker från oppositionspartierna, men när Charles Haughey, som var oppositionsledare, ringde till presidentens kontor hotade han att avsluta karriären för den arméofficer som svarade och vägrade på Hillerys uttryckliga order att koppla samtalet till presidenten. Hillery ringde dagen därpå till den irländska arméns stabschef och i egenskap av arméns överbefälhavare hade han beordrat stabschefen att se till att ingen politiker någonsin skulle lägga sig i den unge arméofficerens karriär.

År 1983 valdes Hillery återigen utan motkandidat. Hillery lämnade sitt ämbete 1990 (han hade suttit i maximalt två mandatperioder), allmänt hyllad för sin integritet, ärlighet och plikttrogenhet. Han återinträdde dock i det offentliga livet 2002 under den andra folkomröstningen om Nicefördraget, då han uppmanade till ett ja. Folkomröstningen genomfördes.

Ordförande

Han valdes som enda kandidat utan motkandidat och blev Irlands president den 3 december 1976.

Efter 1982 tyckte folk att han var en mycket bra och ärlig president. Innan dess hade han avskrivits som tråkig och tråkig. 1982 förlorade premiärministern, Fine Gaels Garret FitzGerald, en omröstning i Dáil Eireann. Dr Fitzgerald begärde allmänna val. Som president behövde han inte gå med på det, och dr Fitzgerald skulle ha varit tvungen att avgå. Detta innebar att Dáil Éireann skulle kunna välja Charles Haughey som premiärminister. Hillery ansåg att ett nyval var det bästa, men många personer från presidentens eget parti försökte övertala honom till motsatsen.

President Hillery vägrade att tala med några politiker från oppositionspartierna, men när Charles Haughey, som var oppositionsledare, ringde till presidentens kontor hotade han att avsluta karriären för den arméofficer som svarade och vägrade på Hillerys uttryckliga order att koppla samtalet till presidenten. Hillery ringde dagen därpå till den irländska arméns stabschef och i egenskap av arméns överbefälhavare hade han beordrat stabschefen att se till att ingen politiker någonsin skulle lägga sig i den unge arméofficerens karriär.

År 1983 valdes Hillery återigen utan motkandidat. Hillery lämnade sitt ämbete 1990 (han hade suttit i maximalt två mandatperioder), allmänt hyllad för sin integritet, ärlighet och plikttrogenhet. Han återinträdde dock i det offentliga livet 2002 under den andra folkomröstningen om Nicefördraget, då han uppmanade till ett ja. Folkomröstningen genomfördes.

Hillery: en utländsk bedömning

År 2002 avslöjade statliga dokument som släpptes av det brittiska Public Record Office under "Thirty Year Rule" och som publicerades i irländska medier hur Hillery betraktades. I ett dokument som utarbetades för den dåvarande brittiska utrikesministern Sir Alec Douglas-Home och ministern för Nordirland William Whitelaw, konstaterades följande om Hillery:

Dr Hillery anses vara ett kraftpaket av idéer, en av de få medlemmarna i Fianna Fáil som har en ny politik och är angelägen om att genomföra den.

Det bästa exemplet har varit i hans nuvarande tjänst (dåvarande utrikesminister), där han med nödvändighet har koncentrerat sig på de anglo-irländska förbindelserna och i synnerhet Nordirland. Politiken på detta område bestäms främst mellan honom och premiärministern, och det är troligt att Fianna Fáils nya linje har mycket att tacka Dr. Hillery för. . . .

Dr Hillery har ett trevligt sätt. Sedan regeringskrisen 1970 har han uppträtt mycket säkrare - till och med kaxig - och han har han hanterat Dáil med självförtroende.

Hillery: en utländsk bedömning

År 2002 avslöjade statliga dokument som släpptes av det brittiska Public Record Office under "Thirty Year Rule" och som publicerades i irländska medier hur Hillery betraktades. I ett dokument som utarbetades för den dåvarande brittiska utrikesministern Sir Alec Douglas-Home och ministern för Nordirland William Whitelaw, konstaterades följande om Hillery:

Dr Hillery anses vara ett kraftpaket av idéer, en av de få medlemmarna i Fianna Fáil som har en ny politik och är angelägen om att genomföra den.

Det bästa exemplet har varit i hans nuvarande tjänst (dåvarande utrikesminister), där han med nödvändighet har koncentrerat sig på de anglo-irländska förbindelserna och i synnerhet Nordirland. Politiken på detta område bestäms främst mellan honom och premiärministern, och det är troligt att Fianna Fáils nya linje har mycket att tacka Dr. Hillery för. . . .

Dr Hillery har ett trevligt sätt. Sedan regeringskrisen 1970 har han uppträtt mycket säkrare - till och med kaxig - och han har han hanterat Dáil med självförtroende.