Alexander Frederick Douglas-Home, baron Home of the Hirsel, KT, PC (/ˈhjuːm/ (
listen); 2 juli 1903 - 9 oktober 1995) var Storbritanniens premiärminister 1963-1964. Han var mer känd som Alec Douglas-Home.
Home var parlamentsledamot och underordnad tjänsteman (Parliamentary Private Secretary) när Neville Chamberlain åkte till München för att träffa Adolf Hitler 1938. Han var närvarande vid de viktigaste mötena mellan Hitler och Chamberlain. Senare i livet utsågs han av Harold Macmillan till utrikesminister 1960-1963 och återigen i Edward Heaths regering 1970-1974.
Home bytte namn och titel några gånger under sitt liv. Han föddes som Alexander Frederick Douglas-Home och blev lord Dunglass när hans far blev Earl of Home. Dunglass är en juniortitel, det vill säga en lägre titel som innehas av den äldste sonen. När hans far dog blev Alec den 14:e jarlen av Home. Han blev också baron Douglas i Förenade kungarikets adelskap (även det var en juniortitel).
Tidiga år och bakgrund
Alec Douglas-Home föddes i en aristokratisk familj med starka skotska band och växte upp på familjegodset The Hirsel i Berwickshire. Han utbildades vid elitinternatet Eton och vid Christ Church, Oxford, vilket präglade hans kultur och stil som senare ofta beskrevs som patricisk. Han inledde sin politiska bana tidigt och gjorde snabbt inträde i konservativ politik.
Politisk karriär före premiärministerskapet
Home var aktiv i både underhuset och överhuset under sin karriär, beroende på vilken titel han bar vid olika tidpunkter. Redan före andra världskriget tjänstgjorde han som parlamentsledamot och Parliamentary Private Secretary, vilket gav honom inblick i utrikespolitiska frågor — därav hans närvaro i München 1938. Under 1950- och 1950-talens konservativa regeringar avancerade han i olika ministerposter och byggde upp ett rykte som skicklig parlamentariker och diplomat.
Premiärminister 1963–1964
När Harold Macmillan oväntat avgick som premiärminister i oktober 1963 valdes Alec Douglas-Home av de konservativa ledarna som efterträdare. Eftersom han då var arvtagare till ett grevskap (Earldom of Home) och därmed satt i överhuset – vilket ansågs olämpligt för partiledaren i underhuset – utnyttjade han den nya Peerage Act 1963 för att formellt avsäga sig sin ärftliga titel. Han accepterade sedan nomineringen att bli medlem av underhuset genom att stå i en kompletteringsval (by-election) i distriktet Kinross and West Perthshire.
Som premiärminister försökte Home framställa sig som en enande och erfaren statsman. Hans korta regeringstid präglades av fokus på utrikespolitik, fullföljandet av konservativens politik efter Macmillan samt försök att möta nya sociala och ekonomiska krav i samhället. I valet oktober 1964 förlorade konservativa knappt mot Labour under Harold Wilson, och Home avgick som partiledare och premiärminister.
Efter premiärministerskapet och senare uppdrag
Efter nederlaget i 1964 stannade Home kvar i politiken. Han kvarstod som ledare för de konservativa fram till 1965 då han efterträddes av Edward Heath. När Heath blev premiärminister 1970 utsåg han Douglas-Home till utrikesminister, en post som Home hade innehaft tidigare under Macmillans tid (1960–1963). Som utrikesminister arbetade Home med frågor som rörde kalla kriget, relationerna med USA och Europa samt den gradvisa omvandlingen av det brittiska imperiet genom avkolonisering.
När konservativa förlorade makten 1974 avslutade Douglas-Home sin aktiva roll i underhuset. Samma år återvände han till överhuset efter att ha tagits in som livbaron med titeln Baron Home of the Hirsel, vilket gjorde att han återigen kunde delta i överhusets arbete fram till pensioneringen. Han var också utnämnd till medlem av Order of the Thistle (KT), en av Skottlands högsta ordnar.
Personlighet, arv och död
Douglas-Home beskrevs ofta som djupt konservativ men pragmatisk och med god förmåga att föra personliga samtal — egenskaper som gjorde honom uppskattad i diplomatins sfär. Hans aristokratiska bakgrund och stil gjorde att media och allmänheten ibland uppfattade honom som distanserad, men han hade samtidigt ett starkt rykte som diskret och kompetent utrikespolitiker.
Alec Douglas-Home avled den 9 oktober 1995, 92 år gammal. Hans politiska arv omfattar framför allt hans insatser som utrikesminister i två olika regeringar, hans roll i övergången mellan Macmillan och den efterföljande konservativa ledningen samt det konstitutionella undantaget när han avsade sig sin ärftliga titel för att ta plats i underhuset — ett ovanligt exempel på hur brittiska politiska konventioner kunde förändras under 1900-talet.
