Alec Douglas-Home | Storbritanniens premiärminister från 1963 till 1964

Partiledare och premiärminister

När han valdes till ledare för det konservativa partiet efter Harold Macmillans avgång visste han att det skulle bli svårt att leda en regering från överhuset. Därför avsade han sig titeln fyra dagar efter att han blivit premiärminister. När han avsade sig titeln blev han helt enkelt Sir Alec Douglas-Home. Han hade utnämnts till Knight of the Thistle 1962. Slutligen, efter att han förlorat valet 1964, fick han en livstids peerage med titeln "Baron Home of the Hirsel". Den titeln är inte ärftlig, men efter hans död blev hans son den 15:e Earl of Home.

Efter att titeln hade avsagts gjordes snabbt arrangemang. Det säkra konservativa sätet i Kinross och västra Perthshire var vakant och Douglas-Home valdes som sitt partis kandidat. Parlamentet skulle ha sammanträtt den 24 oktober efter sommaruppehållet, men dess återkomst sköts upp till den 12 november i väntan på fyllnadsvalet. I tjugo dagar var Douglas-Home premiärminister samtidigt som han inte var ledamot av något av parlamentets kammare, en situation som saknar modernt prejudikat. Han vann fyllnadsvalet med en majoritet på 9 328 personer.

 

Premiärminister 1963-1964

En före detta peer som premiärminister var öppen för angrepp, och Douglas-Home attackerades av Labourpartiets ledare Harold Wilson. Wilson angrep den nya premiärministern som "en elegant anakronism". Han sade att ingen med Douglas-Homes bakgrund kände till vanliga familjers problem. Wilson frågade sig särskilt hur "en ättling från ett förgätmigt etablissemang" skulle kunna leda den tekniska revolution som behövdes. Hans premiärministertid avslutades i parlamentsvalet 1964, där Labour Party med Harold Wilson som premiärminister valdes in.

 

Utrikesfrågor 1970-1974

När de konservativa återvände till makten 1970 blev Home utrikesminister. Han var mycket framgångsrik i denna roll. I sina tal förklarade han situationen i världen, som då befann sig på höjden av det kalla kriget.

När det gäller öst-västliga förbindelser talade Douglas-Home mot Sovjetunionen och dess spionageverksamhet i Storbritannien. I september 1971 utvisade han 105 sovjetiska diplomater som spionerade. Även om detta var en extraordinär händelse var Gromyko realistisk nog att behålla en arbetsrelation med den brittiska regeringen. Några dagar efter utvisningarna från London träffades han och Douglas-Home och diskuterade Mellanöstern och nedrustning.

 
Andrei Gromyko, Douglas-Homes sovjetiska motsvarighet  

Bedömning

The Times ansåg att hans rykte inte berodde på hans korta premiärministertid, utan på hans två perioder som utrikesminister: "Han förde med sig till ämbetet ... sin förmåga att tala rakt ut, att vara hård mot Sovjetunionen och att vara bestämd (vilket ibland tolkas som en brist på sympati) mot kontinenterna Afrika och Asien. Men han förde också med sig något annat: en ovanlig grad av internationell respekt".