Propaganda

Använder

Propaganda används ofta under krig. Där kan den vara mycket användbar. Ibland håller den folk i ett land glada - den talar om för dem att deras land kämpar bra och hur viktigt det är att fienden besegras. Ibland försöker den få folk att hata fienden. Informationen kan tala om för människor att fienden är ond eller få dem att framstå som icke-mänskliga. Ibland ger en regering propaganda till fienden - och berättar för dem att kriget går dåligt för dem och att de borde sluta kämpa.

När ett land inte är i krig kan propaganda fortfarande användas. Regeringen kan använda propaganda för att ändra vad folk tycker om en politisk situation. En grupp kan försöka ändra hur människor agerar i en fråga.

I vissa länder, t.ex. diktaturer, används propaganda tillsammans med censur. Medan propagandan försöker ge människor falska idéer tvingar censuren de som inte håller med om propagandan att hålla tyst. Då kan propagandan säga allt eftersom ingen kan ifrågasätta den offentligt.

Propaganda används också för att vinna människor genom att lura dem. Vissa människor säger att sekter använder propaganda för att få människor att ansluta sig till dem.

Exempel på propaganda:

• Brittisk propaganda mot Tyskland under första världskriget.
• Tysk propaganda mot Polen för att starta andra världskriget, se Attack on Sender Gleiwitz
• Sovjetunionen använde sig av propaganda via massmedia (tryck, radio och film) från början till slut. Några stora konstnärer, som Sergei Eisenstein och El Lissitzky, hjälpte dem med detta. Många andra, som Solzjenitsyn, gjorde det inte.

Historia

Propaganda har använts i alla kända civilisationer. Den användes av Ramses II på hans monument i det gamlaEgypten, den användes av grekiska talare, den användes av Julius Caesar och alla romerska kejsare. Själva ordet är bildat av propagate, som betyder att föröka sig.

Propagandan gick mycket längre genom den katolska kyrkans Sacra Congregatio de Propaganda Fide. Denna kommitté, som grundades 1622 av påven Gregorius XV, hade verksamhetsgrenar i de flesta europeiska länder. Dessa var inkvisitionens lokala avdelningar som sökte upp kättare. Med tortyr och hot om död genom bränning på bål tvingade de kättare att återkalla (att offentligt ta tillbaka sin tidigare tro). Målet var att undanröja alla utmaningar mot kyrkans överhöghet i trosfrågor. I 1578 års handbok för inkvisitorer angavs att "bestraffning sker inte i första hand och för den bestraffades rättelse och välbefinnande, utan för allmänhetens bästa, så att andra blir skrämda och avvänjs från de onda gärningar som de skulle begå".