William Nunn Lipscomb — Nobelprisvinnande kemist inom borkemi & proteinstruktur
Läs om William Nunn Lipscomb — Nobelprisvinnande kemist: banbrytande arbete med borkemi, NMR och proteinstruktur, från Harvard till avgörande insikter i enzymers atomära funktion.
William Nunn Lipscomb, Jr. (9 december 1919–14 april 2011) var en amerikansk oorganisk och organisk kemist som tilldelades Nobelpriset. Han arbetade med kärnmagnetisk resonans, teoretisk kemi, borkemi och biokemi. År 1976 belönades han med Nobelpriset i kemi för sina banbrytande studier av borföreningars struktur och förklaringen av hur dessa föreningar krävde nya modeller för kemiska bindningar.
Utbildning och tidiga år
Lipscomb föddes i Cleveland, Ohio. Hans familj flyttade till Lexington, Kentucky 1920 och han växte upp där. Han tog sin kandidatexamen i kemi vid Kentucky University 1941 och fortsatte med forskning och doktorandstudier. Därefter tog han sin filosofie doktorsexamen i kemi vid California Institute of Technology (Caltech) 1946. Under sina tidiga år utvecklade han både experimentella och teoretiska färdigheter som kom att prägla hela hans karriär.
Akademisk karriär
Från 1946 till 1959 undervisade och bedrev forskning vid University of Minnesota. Från 1959 till 1990 var han professor i kemi vid Harvard University, där han byggde upp en stor och mångsidig forskargrupp. Efter 1990 blev han professor emeritus vid Harvard men fortsatte aktivt att publicera och handleda studenter.
Lipscomb flyttade till Cambridge, Massachusetts, där han bodde fram till sin död 2011; han avled i sviterna av en lunginflammation. Han blev 91 år gammal och efterlämnade ett omfattande vetenskapligt arv genom såväl publikationer som många forskarutbildade som fortsatte inom akademi och industri.
Forskning och vetenskapliga bidrag
Lipscomb var en av pionjärerna som använde kärnmagnetisk resonans (NMR) som verktyg för att studera kemiska strukturer. Han bidrog till metoder för att tolka NMR-signaler och hur man använder så kallad "kemisk skiftning" för att avgöra vilka atomer som är sammankopplade i en molekyl. Dessa tekniker blev viktiga för strukturbestämning av både små organiska molekyler och större system.
Lipscomb gjorde också avgörande insatser inom borkemi. Genom detailjanalyser av borföreningar visade han på ovanliga bindningsmönster, bland annat begreppet flerdelsbindningar där elektroner delas över tre atomer (trecenter-tvåelektronade bindningar). Hans arbeten fördjupade förståelsen av hur atomer kan ordnas i komplexa kluster och förändrade synen på kemisk bindning i dessa system. Resultaten från denna forskning låg till grund för hans Nobelpris 1976.
Inom teoretisk kemi formulerade Lipscomb tillsammans med sina studenter och medarbetare flera viktiga idéer och modeller för att beskriva molekylers geometri och bindningar. Hans grupp kombinerade experimentella rön med beräkningsmetoder för att få en djupare insikt i molekylers stabilitet och reaktivitet.
Proteinstruktur och enzymmekanismer
Lipscombs senare forskning handlade i hög grad om proteiners atomära struktur och om hur enzymer fungerar. Hans grupp använde röntgendiffraktion för att bestämma den tredimensionella strukturen hos stora biologiska molekyler med atomär noggrannhet. Genom att beräkna den exakta placeringen av varje enskild atom i dessa proteiner kunde hans team analysera aktiva centra, bindningsställen och rollen av metalljoner i katalys, vilket gav viktiga insikter i hur molekylerna fungerar i biologiska system.
Carboxypeptidas A var den första proteinstrukturen från Lipscombs grupp och blev ett viktigt exempel på hur strukturell information kan kopplas till enzymers katalytiska mekanismer. Studierna bidrog till förståelsen av hur substrat binds och hur katalytiska grupper i proteinet samarbetar för att underlätta reaktioner.
Arv
William N. Lipscomb räknas som en tongivande forskare inom både oorganisk och biologisk kemi. Han mottog flera utmärkelser under sin karriär, främst Nobelpriset i kemi 1976. Tre av hans tidigare doktorander eller medarbetare tilldelades senare också separata Nobelpris i kemi, vilket vittnar om den starka forskarmiljön han byggde upp och hans betydelse som handledare.
Genom kombinationen av experimentell skicklighet och teoretisk insikt samt genom sina bidrag till både grundläggande kemisk bindningsteori och praktisk strukturbiologi har Lipscomb lämnat ett bestående avtryck i modern kemi.
Carboxypeptidas A.
Priser och utmärkelser
- Guggenheim-stipendium, 1954
- Fellow i American Academy of Arts and Sciences 1960.
- Ledamot av National Academy of Sciences, (1961)
- Utländsk ledamot av Kungliga Nederländska akademin för konst och vetenskap (1976).
- Nobelpris i kemi, (1976)
Fem böcker och publicerade samlingar av skrifter är tillägnade Lipscomb.
Frågor och svar
F: Var föddes William Nunn Lipscomb?
S: William Nunn Lipscomb föddes i Cleveland, Ohio.
F: Vid vilket universitet tog han sin kandidatexamen i naturvetenskap?
S: Han studerade vid University of Kentucky för sin kandidatexamen i naturvetenskap.
F: Vilken typ av forskning specialiserade sig Lipscomb på?
S: Lipscomb specialiserade sig på kärnmagnetisk resonans, teoretisk kemi, borkemi och biokemi.
F: Hur använde han kärnmagnetisk resonans (NMR)?
S: Han använde NMR för att studera kemiska strukturer och titta på data för att ta reda på vilka atomer som var sammankopplade i en molekyl. Detta kallas "kemisk skiftning".
F: Vilket pris fick Lipscomb för sitt arbete med borföreningar?
Svar: Han fick Nobelpriset 1976 för sitt arbete med borföreningar.
F: Vilken typ av forskning inriktade sig Lipscomb på senare i livet?
S: Senare i livet inriktade han sig på att forska om proteiners atomstruktur och studera hur enzymer fungerar med hjälp av röntgendiffraktion för att mäta proteinernas tredimensionella struktur.
F: Vilken var den första proteinstrukturen från Lipscombs grupp?
S: Den första proteinstrukturen från Lipscombs grupp var Carboxypeptidas A.
Sök