Under 2011 års tyfonsäsong i Stilla havet bildades flera tropiska cykloner i den västra delen av Stilla havet. Säsongen pågick under hela året, men de flesta system utvecklades och nådde sina starkaste faser under perioden från maj till november. Den här texten begränsar sig till området norr om ekvatorn mellan 100° östlig longitud och 180° öst (datolinjen).

Omfattning och tidsmönster

Den västra nordliga Stilla havet är världens mest aktiva tropiska cyklonbassäng. Tropiska lågtryck kan bildas när som helst på året, men det finns en tydlig säsongsmässig topp mitt på året och framåt hösten. De viktigaste förutsättningarna för cyklonbildning är tillräckligt varm havsyta (vanligtvis över cirka 26–27 °C), låg vertikal vindskjuvning samt fuktig atmosfär och instabilitet i troposfären.

Namngivning och beteckningar

I nordvästra Stilla havet finns flera myndigheter som övervakar och namnger system, vilket ibland gör att en och samma cyklon kan få flera beteckningar eller namn:

  • Japans meteorologiska byrå (JMA) är den officiella WMO-uttalade regionala specialiserade meteorologiska centralen (RSMC) för bassängen. JMA tilldelar ett internationellt namn från Typhoon Committee:s lista när ett system bedöms ha 10-minuters ihållande vindhastighet på minst 65 km/h någonstans i bassängen.
  • Philippine Atmospheric, Geophysical and Astronomical Services Administration (PAGASA) ger lokala namn åt system som bildas i eller inträder i deras ansvarsområde (ungefär mellan 115°E och 135°E, samt mellan 5°N och 25°N). Därför kan en cyklon ha både ett internationellt namn (från JMA) och ett filippinskt namn.
  • Tropiska depressioner och stormar som övervakas av Förenta staternas Joint Typhoon Warning Center får ofta ett numeriskt beteckningssystem med ett nummer följt av suffixet "W" (t.ex. 05W). JTWC använder 1-minuts medelvindar i sina uppskattningar, vilket kan ge andra styrkeuppskattningar än JMA.

Hur tropiska cykloner utvecklas

Processen från en tropisk störning till en fullt utvecklad cyklon involverar energitillskott från varm havsyta, konvektiv aktivitet (kraftiga åskväder) och rotation organiserad kring ett lågtryckscentrum. Stora skalfaktorer som monsuntroughen, interaktionen med andra vädersystem och större oscillerande mönster som ENSO (El Niño–Southern Oscillation) eller Madden–Julian Oscillation påverkar både frekvens och var i bassängen cykloner bildas och intensifieras.

Statistik och variationer

Genomsnittligt bildas ungefär 25–30 namngivna stormar i denna bassäng per år, men år till år kan antalet variera beroende på stora klimatmönster. El Niño tenderar till exempel att förskjuta bildningsområden österut och kan öka frekvensen i centralpacifiska områden, medan La Niña ofta förskjuter aktiviteten västerut.

Effekter och beredskap

Tropiska cykloner kan orsaka kraftiga vindar, extrema regnmängder, översvämningar, jordskred och stormflod längs kusterna. Påverkade länder i nordvästra Stilla havet – inklusive Filippinerna, Taiwan, Japan, Kina, Vietnam och andra — har utvecklat varningssystem, evakueringsplaner och byggnadsregler för att minska riskerna. Lokala system, såsom varningsnivåer från PAGASA eller tyfonsignaler i Hongkong och Japan, används för att informera allmänheten om förväntade förhållanden.

Övervakning och prognoser

Flera institutioner samverkar för att övervaka och prognostisera tropiska cykloner i bassängen. Förutom JMA och JTWC publicerar nationella vädertjänster och regionala samarbeten prognoser, satellitobservationer, radaruppdateringar och modellresultat som hjälper myndigheter att fatta beslut om varningar och evakueringar. Modern satellitteknik och numeriska vädermodeller har förbättrat möjligheten att förutsäga banor och intensitet, men exakt intensifiering kan fortfarande vara svår att prognostisera.

För detaljerade varningar, historiska namngivningar och tekniska rapporter om enskilda system under 2011 rekommenderas att konsultera arkiv från Japans meteorologiska byrå, lokala nationella vädertjänster och Joint Typhoon Warning Center.