Caracara (rovfågel): arter, utbredning, beteende och klassificering
Caracara: allt om rovfågelns arter, utbredning i Syd‑ och Centralamerika samt södra USA, unika beteenden (asätning mm) och aktuell klassificering och vetenskaplig historia.
Caracara är en rovfågel i familjen Falconidae. De lever i Syd- och Centralamerika och i södra USA. Till skillnad från många andra falkar är caracara oftast mer marklevande och inte snabba, spetsbjudna flygare. De är dessutom ofta duktiga asätare och allätare som utnyttjar en rad olika födokällor. En av arterna, den rödstrupiga caracara, äter framför allt insekter och larver av sociala getingar och bin, vilket visar hur varierad deras kost kan vara.
Utseende och vanor
Caracara är medelstora till stora fåglar med kraftig näbb, långa ben och breda vingar. Fjäderdräkten varierar mellan arter men är ofta mörk med kontrasterande ljusare partier i huvud eller bröst. De rör sig mycket på marken när de söker föda och kan gå eller springa för att fånga byten. Flykten är ofta tung och jämn med långsamma vingslag, snarare än snabb jaktflykt som ses hos öppna-havs- eller smärre falkarter.
Föda och beteende
Caracara är opportunister och utnyttjar många olika födokällor: kadaver, små däggdjur, fågelungar, reptiler, grodor, insekter och ägg. De kan också följa andra rovdjur eller flockar av gråtrutar och gamar för att hitta mat och är ibland kända för att stjäla mat från andra fåglar (kleptoparasitism). Vissa arter är flocklevande och sociala, andra lever mer parvis eller ensam.
Den så kallade rödstrupiga caracaran är ett bra exempel på specialisering inom gruppen: denna art söker aktivt igenom bon eller tvålliknande bonhus för att få tag i larver och vuxna individer av samhällsbyggande bin och getingar, och visar därmed hur vissa caracara-arter kan vara specialiserade jägare på insektsföda.
Häckning
Caracara bygger ofta stora platta bon i träd, på klippor eller ibland på marken. Båda föräldrarna brukar ta hand om ungarna, som ruvas i regel i flera veckor. Antalet ägg varierar mellan arter men ligger ofta mellan ett och fyra. Hos vissa arter har man observerat hjälpbeteenden där äldre ungar eller andra individer i en grupp hjälper till att mata de nykläckta ungarna.
Klassificering och systematik
Klassificeringen av caracara är något oklar och har förändrats över tid. Vissa källor anger att det finns fem levande släkten och cirka 11 arter, medan andra auktoriteter räknar något fler eller färre arter beroende på hur man delar upp bestånden. Ursprungligen placerades många av dem i släktet Polyborus, men senare forskning har lett till indelningar i bland annat släkten som Caracara, Milvago, Phalcoboenus, Daptrius och Ibycter. Molekylära studier har bidragit till en omvärdering av deras släktskap inom familjen Falconidae, men inte alla forskare är överens och debatt pågår kring artgränser och underarter.
Fossila fynd
Fossila eller utdöda arter av caracara har hittats i olika fyndplatser, bland annat i tjärgroparna i La Brea. Dessa fynd visar att gruppen tidigare haft en bredare utbredning och större mångfald än idag.
Bevarande
Många caracara-arter klarar sig relativt väl och anpassar sig till öppna landskap där kadaver och jordbruksmarker finns. Samtidigt hotas vissa populationer lokalt av habitatförlust, förändringar i markanvändning och bekämpningsmedel som påverkar födotillgången. De exakta bevarandestatusarna varierar mellan arter, och lokala skyddsåtgärder kan vara viktiga för att bevara särskilt sårbara bestånd.
Sammanfattning: Caracara är en grupp marklevande och opportunistiska rovdjur inom falkfamiljen, spridda över stora delar av Amerika. De är viktiga som asätare och predatorer i sina ekosystem, visar stor variation i föda och beteende, och har en komplicerad taxonomisk historia som fortfarande studeras.
Sök