Klippfasan
Den glada fasanen (Catreus wallichii), även känd som Wallichs fasan (i Nepal: "Kahir", "Chihir"), är en sårbar art i fasanfamiljen Phasianidae. Den är den enda medlemmen av släktet Catreus.
Arten namngavs som Phasianus wallichi av den engelske zoologen Thomas Hardwicke 1827, efter den danske botanikern Nathaniel Wallich. Senare ändrades namnet till det nuvarande namnet av den engelske ornitologen John Gould.
Beskrivning
Cheer-fasanen saknar de flesta fasaners färg och glans. Hanen har en brungul fjäderdräkt med svarta markeringar och en lång grå kam; huden i ansiktet är röd. Dess långa svans är huvudsakligen grå och brun och har 18 fjädrar, något som skiljer denna fasan från liknande arter.
Honan är mindre än hanen, har en något mattare fjäderdräkt och är kraftigare märkt, med mindre röd ansiktshud, kortare kam och saknar hanens sporrar.
Cheer-fasan med huvud på Kyoto Zoo, Japan
Distribution
Cheerfasanen är endemisk i västra Himalaya; den är spridd på höglandet och i buskmarkerna (en plats där det finns många små buskar och små örtartade växter utan träd) i de södra utlöpare, oftast från 1 455 till 3 050 meter i västra Himalaya, från norra Pakistan, genom Kashmir, Himachal Pradesh och Uttaranchal i Indien, till östra och centrala Nepal.
Undersökningar 1981 och 2003 i Dhorpatanområdet i västra Nepal visade att det fanns 70 platser där fåglar hördes, vilket tyder på att det finns många fåglar i detta område (cirka 200 fåglar). Vid en annan undersökning 2010 upptäcktes cheer fasan på 21 ropplatser i Kullu-distriktet i Himachal Pradesh.
Ett par glada fasaner från Himalaya, Indien
Biologi och socialt beteende
Dessa fasaner tenderar att vara ganska gruppboende under en stor del av året, med grupper på fem till femton fåglar, men bildar monogama par under häckningssäsongen från slutet av april till juni. De häckar på branta klippor under sommaren och antalet ägg i ett bo är relativt stort; det finns vanligtvis tio till elva ägg i varje bo, men i vissa fall finns det så många som 14.
Cheer-fasanerna får det mesta av sin föda från marken genom att gräva med sina kraftiga näbbar; de äter rötter, knölar, lökar, frön, insekter och andra smådjur. De letar efter föda huvudsakligen under morgon och kväll och går i par eller ibland i familjegrupper.
Vid undersökningar i övre Beas-dalen fann man att Cheer-fasanerna var känsliga för människans närvaro.
Bevarande
På grund av den pågående förlusten av livsmiljöer, den lilla populationen och jakten i vissa områden bedöms cheerfasanen som sårbar på IUCN:s röda lista över hotade arter. Den är upptagen i bilaga I till CITES. Cheer pheasant är lagligt skyddad i Nepal och Indien och förekommer i minst 12 skyddade områden i Himachal Pradesh, tre i Uttar Pradesh och tre i Nepal.
Försöken att återinföra Cheer-fasaner i Pakistan har misslyckats.
Galleri
· 
Catreus wallichi, iBirds
of Asia
· 
Catreus wallichii (
Wallichs fasan)
· 
Fasan vid Sudeley Castle, England
Frågor och svar
Fråga: Vad är en cheer pheasant?
S: Cheer pheasant är en sårbar art i fasanfamiljen, Phasianidae.
F: Vad är det vetenskapliga namnet på cheer pheasant?
S: Cheer pheasant är också känd som Wallichs fasan och dess vetenskapliga namn är Catreus wallichii.
F: Är cheer fasanen den enda medlemmen i sitt släkte?
S: Ja, cheer pheasant är den enda medlemmen i släktet Catreus.
F: Vem namngav arten Phasianus wallichi och varför?
S: Den engelske zoologen Thomas Hardwicke namngav arten Phasianus wallichi 1827 efter den danske botanikern Nathaniel Wallich.
F: Vem ändrade namnet på arten till dess nuvarande namn?
S: Den engelske ornitologen John Gould ändrade artens namn till dess nuvarande namn.
F: I vilka länder är jubelfasanen även känd som "Kahir" och "Chihir"?
S: I Nepal är cheer pheasant även känd som "Kahir" och "Chihir".
F: Vilken bevarandestatus har cheer pheasant?
S: Cheer pheasant är sårbar.
