Psykosexuell teori
Sigmund Freud var en neurolog och psykoanalytiker som försökte hjälpa vuxna med deras problem. Han pratade med vuxna om när de var barn och om allt som hände under den tiden. Freud fokuserade på det omedvetna sinnet. Detta är den del av sinnet som en person inte kan känna till direkt. Freud ansåg att det omedvetna sinnet var viktigt för hur människor tänker och känner. Hur människor tänker och känner kan påverka hur de agerar. Freuds idéer ledde till att han gjorde sin psykosexuella teori. Den psykosexuella teorin fokuserar på hur ett barns önskningar styrs i tidiga år och vilken effekt det har när barnet blir vuxen.
Freud ansåg att varje persons personlighet består av tre delar. Delarna är id, ego och superego. De tre delarna har var och en ett syfte, men är nästan aldrig överens. Att de tre delarna inte är överens är det som gör att människor är olyckliga och har problem.
När ett barn föds har det bara grundläggande behov. Barnet behöver äta, sova och gå på toaletten. Dessa grundläggande behov hjälper barnet att leva. Dessa grundläggande behov är det som utgör id. Id:et vill bara ta hand om dessa behov. Id:et vill att behoven ska tas om hand direkt och inte behöva vänta. Freud ansåg att små barn styrs av id:et. Id:et vet inte eller bryr sig inte om rätt och fel. Det vill bara ta hand om sina behov. Detta innebär att små barn inte känner till rätt och fel. De vet bara vad id:et vill. Barn kommer att agera enligt id:ets önskemål även när de inte borde göra det. Barn börjar lära sig att de inte alltid kan få det de vill ha när de vill ha det. Detta leder till att egot bildas. Egot "styrs av verklighetsprincipen". Det betyder att det vet vad som verkligen kan hända i världen. Egot vet om id:et kan få vad det vill ha genom att se om önskan kan uppfyllas. När id:ets behov inte kan tillgodoses kontrollerar egot id:et och dess behov. Barn som har egot bildat kan kontrollera sina grundläggande behov och sina handlingar. När egot är bildat får barn en självkänsla genom att kontrollera sina behov. Överjaget bildas genom att barn samarbetar med sina föräldrar och andra i samhället. Överjaget fungerar som en regelföljare. Det låter barnet veta vad som är rätt och fel genom vad samhällets regler om rätt och fel är. Skuldkänslor är det främsta sättet för överjaget att tala om för barn vilka regler som gäller för vad som är rätt och fel.
Freud ansåg att barn genomgick fem psykosexuella utvecklingsstadier. I dessa stadier måste barnen lösa problem mellan behov och vad samhället vill ha. Att lösa dessa problem gör att barnen klarar sig bra som vuxna. Problem som vuxna får har att göra med det stadium där de hade problem. De fem stadierna är: oral, anal, fallisk, latens och genital. Det orala stadiet börjar vid födseln och har att göra med barnets sugbehov. Det anala stadiet är det andra och är från 1-3 års ålder. Det har att göra med att hålla och släppa ut urin och avföring. Det tredje stadiet, det falliska stadiet är från 3-6 år och har att göra med genitalområdet. Freud ansåg att detta stadium är ett av de viktigaste stadierna att åtgärda problem i. Om ett barn inte löser problemen kan han eller hon utveckla antingen ödipuskomplexet (för pojkar) eller elektrakomplexet (för flickor). Dessa problem kommer från kärleken antingen en pojkes kärlek till sin mamma eller en flickas kärlek till sin pappa. För att stoppa problemen tar pojken eller flickan upp sin fars (för pojkar) eller mors (för flickor) värderingar. Det fjärde stadiet i de psykosexuella stadierna är latensstadiet och det inträffar från 6-11 års ålder. I detta skede växer överjaget mest och barnen får värderingar från samhället. Det sista stadiet är det genitala stadiet och pågår under tonåren. I detta skede börjar barnen tycka om andra och bildar heterosexuella relationer.
Freuds psykosexuella stadier
| Scenen | Ålder |
| Oral | Födelse - 1 år |
| Anal | 1-3 år |
| Fallisk | 3-6 år |
| Latency | 6-11 år |
| Könsorgan | Ungdom |
Freuds teori om barns utveckling är viktig eftersom den var den första som påpekade vikten av föräldra- och barnrelationer.
Psykosocial teori
Erik Erikson var en anhängare av Freuds idéer och startade sin egen teori med hjälp av Freuds idéer. Eriksons teori kallas den psykosociala teorin om barns utveckling. Erikson använde Freuds idé om id, ego och superego och hans utvecklingsstadier för att bygga upp sin egen teori. Erikson ansåg att egot var "av yttersta vikt". Egot var viktigt eftersom det låter barnen bli en individ och bidra till samhället. Erikson lade till fler stadier till sin teori än Freud gjorde, och vissa av hans stadier liknar Freuds. Erikson slutade med åtta stadier i sin teori. Varje stadium har ett problem mellan två olika känslor. Ett barns personlighet formas av hur de löser varje problem.
Erkison's etapper
- Steg 1: Grundläggande tillit vs. misstro: Tillit utvecklas eftersom spädbarn behöver vuxna som tar hand om deras behov. Erkison ansåg att detta stadium aldrig är färdigt.
- Steg 2: Autonomi kontra skam och tvivel : Små barn måste lära sig att göra saker som matning, påklädning och bad med hjälp.
- Steg 3: Initiativ kontra skuld: Barn kan låtsas vara vem de vill vara genom att leka låtsaslekar.
- Steg 4: Industri vs. underlägsenhet: Barn lär sig att arbeta med andra utanför familjen.
- Steg 5: Identitet kontra identitetsförvirring: Barnet skapar sin självkänsla.
- Steg 6: Intimitet vs. isolering: Unga vuxna skapar relationer med andra.
- Steg 7: Generativitet vs. stagnation: Vuxna blir föräldrar och tar hand om barnen.
- Steg 8: Integritet och förtvivlan: Vuxna tänker på den person de har varit.
Eriksons stadier är viktiga eftersom de har tittat på samhället och kulturen och hur de påverkar personligheten. Freud fokuserade endast på sexualitet. Eriksons stadier visar också hur personligheten formas när barn växer upp.
Eriksons och Freuds stadier
| Ålder | Eriksons stadium | Freuds stadium |
| Födelse - 1 år | Grundläggande förtroende kontra misstro | Oral |
| 1-3 år | Autonomi kontra skam och tvivel | Anal |
| 3-6 år | Initiativ kontra skuld | Fallisk |
| 6-11 år | Industri vs. underlägsenhet | Latency |
| Ungdom | Identitet vs. identitetsförvirring | Könsorgan |
| Unga vuxna | Intimitet kontra isolering | N/A |
| Medelåldern i vuxen ålder | Generativ vs. stagnation | N/A |
| Ålderdom | Integritet mot förtvivlan | N/A |
Behaviorism
John Watson gillade inte Freuds och Eriksons psykoanalytiska teorier. Watson valde att titta på människors beteende för att förstå hur barn utvecklas. Hans idéer faller under begreppet behaviorism. Watson var "inspirerad av Pavlovs studier av djurens inlärning". Pavlovs studier fokuserade på klassisk konditionering. Klassisk betingning är när ett djur eller en person lär sig att reagera på ett stimulus, en sak som kommer att orsaka en reaktion. Watson trodde att barn skulle kunna undervisas med hjälp av detta sätt. Watson bestämde sig för att testa sin teori genom att göra ett experiment med en nio månader gammal bebis, Little Albert.
Watson började sitt experiment med att testa om Albert var rädd för något. Watson ville se om Albert var rädd för en vit råtta. Som de flesta spädbarn var Albert inte rädd för den vita råttan. Watson ville testa om han kunde göra Albert rädd med hjälp av klassisk betingning. Watson upptäckte att Albert var rädd för ljudet av en hammare som slår på en stålgong med en hammare. När Albert var elva månader gammal fortsatte Watson med experimentet. Albert fick den vita råttan. Några sekunder senare lät Watson hammaren slå mot gonggongen. Albert grät när detta hände. Detta gjordes sju gånger. Efter de sju gångerna grät Albert när han såg den vita råttan. Lille Albert blev också rädd för andra saker, vilket kallas generalisering. Dessa saker hade en likhet med den vita råttan. De var en kanin, en hund, en päls, en tomtemask och Watsons hår. Watsons experiment var viktigt eftersom han kunde lära Albert att bli rädd för något.
Watson visade att man kan lära barn genom klassisk konditionering. Efter experimentet ansåg Watson att barn påverkas av miljön.
Teori om socialt lärande
Albert Bandura ansåg att barn lär sig genom att titta på andra i samhället. Efter att ha tittat på dem kopierar barnen det som gjorts. Hans teori kallas social inlärningsteori. Den kopiering som barn utför kallas modellering. Den person som barnen kopierar kallas modell. Bandura ansåg att det finns fyra villkor som krävs för att modellering ska kunna ske.
- Uppmärksamhet: barnet måste vara uppmärksam på modellens beteende.
- Behållning: barnet måste komma ihåg beteendet.
- Reproduktion: barnet måste kopiera beteendet.
- Motivation: barnet behöver en anledning att kopiera beteendet.
Bobo Doll-experimentet (1961)
Det är troligt att barn modellerar ett beteende om modellen är av samma kön. Ett flickebarn kopierar en kvinnlig modell bättre än en manlig. Detta beror på att barnet vill bete sig som människor hon är lik. Det är också mer sannolikt att barn modellerar ett beteende om beteendet får positiva reaktioner från vuxna. När barn får beröm kommer de att fortsätta att göra beteendet. De gör detta eftersom de vill få mer beröm. Ett barn får inte alltid beröm för sina beteenden. I stället kan de få bestraffning. Om ett barn får straff för ett beteende kommer det inte att modellera det. Ett barn kan också välja att modellera ett beteende eller inte genom att se vad som händer med modellen. Om modellen får straff kommer barnet inte att modellera beteendet. Detta beror på att barnet inte vill bli straffat. Bandura gjorde ett experiment för att testa sina idéer. Experimentet är känt som Bobo Doll Experimentet.
Bandura tog 36 pojkar och 36 flickor till sitt experiment. Barnen var mellan 3 och 6 år gamla. Han använde också en manlig och en kvinnlig modell. Bandura ville se om barnen skulle modellera aggressivt, eller elakt, beteende. Bandura delade in barnen i åtta grupper om 6 personer och en grupp om 24 personer. Grupperna skapades genom att hälften av barnen delades in i en aggressiv grupp och hälften i en grupp som inte var aggressiv. De två grupperna delades båda återigen på mitten av pojkar och flickor. Bandura delade sedan upp flickorna i två grupper. Den ena gruppen hade kvinnomodellen och den andra hade mansmodellen. Han gjorde samma sak med pojkarna. Gruppen med 24 personer hade ingen modell. Barnen sattes i ett lekrum med modellen. Barnen uppmanades att sätta sig på en stol och modellen gick till andra sidan av rummet. Barnen i de aggressiva grupperna såg modellen gå fram till en Bobo-docka i rummet och leka med den. Modellen tillbringade den mesta tiden med att vara aggressiv mot dockan. De barn som inte ingick i den aggressiva gruppen såg hur modellen lekte med leksaker och inte uppmärksammade Bobo-dockan. Modellen lämnade sedan rummet. Barnen fick leka med leksakerna i rummet. Några av leksakerna lät barnen leka och vara aggressiva. Barnen observerades hur de lekte med leksakerna. Barn som såg den aggressiva modellen lekte aggressivt med leksakerna. De barn som hade en modell som inte var aggressiv lekte snällare. Barnen lekte snällt eftersom de inte tittade på den aggressiva modellen för att kopiera beteendet. Banduras experiment visade att barn kan lära sig beteende av vuxna genom att titta på den vuxnes beteende.
Kognitiv utvecklingsteori
Jean Piaget började sin teori om barns utveckling när han ifrågasatte hur barn tänker. Han ansåg att spädbarn och barn hade en annan förståelse än vuxna. Piaget fokuserade på barns kognitiva utveckling istället för på vuxnas. Kognitiv utveckling är att studera hur vuxna och barn tänker och lär sig. Piagets arbete bidrog till att utveckla nya sätt att utbilda och program för upptäckande lärande. Piagets teori om kognitiv utveckling har tre huvuddelar:
- Scheman
- Anpassning
- Utvecklingsstadier
Scheman
Piaget ansåg att barn hade och skapade scheman under sin utveckling. Scheman är ett sätt att förstå erfarenheter. Ett schema är en bild av något i ett barns huvud. Bilden är normalt sett en bild av hur olika saker händer i världen. Bilden hjälper barnet att förstå och bete sig i världen. Ett exempel på ett schema är ett barns schema för att vara i ett klassrum. Barnets bild skulle innehålla saker som att eleverna sitter i stolar vid skrivbord. En lärare sitter längst fram i klassen och undervisar. Detta schema hjälper barnet att veta hur det ska agera och veta vad som kan hända i klassrummet.
Piaget menade att de första schemana har att göra med barnets reaktion på världen. Piaget trodde att barn föds med vissa scheman utan att lära sig dem. Dessa scheman är sensomotoriska handlingar. Schemana är mycket enkla. Scheman blir mer komplexa när barnet blir äldre. Barnet börjar tänka innan det handlar. När barnet gör detta använder det mentala representationer, eller bilder i huvudet som representerar olika saker. De mentala representationerna kan ändras i sinnet till nya idéer. Piaget ansåg att de två mest kraftfulla mentala representationerna är bilder och begrepp. Bilder är bilder i sinnet av föremål, människor och utrymmen. Begrepp sätter ihop bilderna i olika grupper. Scheman kan ändras och skapas genom att sätta ihop och ändra bilder och begrepp i barnets sinne.
Anpassning
Piaget menade att ett barns sinne genom anpassning bättre anpassar sig till världen. Barn anpassar sig genom att ändra sina scheman så att de passar in i världen. Piaget ansåg att anpassningen består av två delar: assimilering och ackommodation. Vid assimilering använder barnen de scheman de har för att förstå världen. Barns scheman stämmer inte alltid. När ett barn har ett schema som inte är rätt måste de ändra det. Detta kallas ackommodation. Vid ackommodation görs nya scheman eller ändras gamla scheman. Förändringarna måste ske för att barnet bättre ska kunna förstå världen. Piaget ansåg att det finns en balans mellan assimilering och ackommodation. Han kallade balansen för kognitiv jämvikt. När ett barns scheman stämmer överens med dess förståelse av världen befinner sig barnet i jämvikt. När systemen inte passar in är barnet i obalans. Piaget kallade rörelsen mellan jämvikt och obalans för jämvikt.
Stadier i den kognitiva utvecklingen
Piaget delade in sina stadier av barns kognitiva utveckling i fyra stadier. Dessa stadier går alltid i samma ordning. Dessa stadier inträffar också hos barn överallt. På varje stadium finns det viktiga detaljer som händer under det stadiet.
| Stadium i den kognitiva utvecklingen | Ålder |
| Sensorimotorisk | 0-2 år |
| Före operationen | 2-7 år |
| Betong Driftstid | 7-11 år |
| Formellt Operativt | 11 år och uppåt |
Sensorimotoriskt stadium
Det sensomotoriska stadiet är det första stadiet i Piagets teori. I det här stadiet "tänker" spädbarn med sina ögon, öron och händer. Barn i detta stadium lär sig om världen genom sina sinnen. Piaget ansåg att barn i detta stadium lär sig genom att göra samma handlingar om och om igen. Dessa handlingar kommer från deras sinneserfarenheter. Piaget kallade detta för cirkulär reaktion. Det finns två huvudtyper av cirkulära reaktioner: primära och sekundära. En månad gamla barn använder sig av primär cirkulär reaktion. I den primära cirkulära reaktionen gör barnen handlingar som har att göra med deras grundläggande behov, som att äta. Fyra till åtta månader gamla barn använder sig av sekundär cirkulär reaktion. Sekundär cirkulär reaktion sker när barn försöker få händelser att hända med sina handlingar. Sekundär cirkulär reaktion hos barn hjälper dem att kontrollera sitt eget beteende. Åtta till tolv månader gamla barn kan kontrollera sitt beteende.
I det sensomotoriska stadiet får barn föremålsbeständighet. Detta sker mellan åtta och tolv månader. Objektpermanens innebär att man vet att en sak fortfarande existerar även om barnet inte kan se den. Föremålsbeständighet ses hos barn mellan åtta och tolv månader gamla. Objektets permanens kan ses i Piagets uppgift att gömma föremål. I uppgiften göms en leksak under en filt. Om barnet kan hitta leksaken har det lärt sig att vara objektsbeständigt.
Preoperativa
stadietPreoperativa stadiet har en stor förändring i den representativa tanken i sinnet. I detta skede kan barn använda symboler för att representera sin kunskap. Barn lär sig också språk i det preoperativa stadiet. Piaget ansåg inte att språket var så viktigt för den kognitiva utvecklingen. Han trodde att barn använder ord för att förklara de bilder av erfarenheter som finns i deras sinne.
I det preoperationella stadiet har barn egocentrism. Egocentrism är när barn inte kan se skillnad på sin egen synvinkel och någon annans. Piaget använde problemet med de tre bergen för att visa på egocentrismen. I problemet placeras en docka på ena sidan av en grupp berg. Ett barn placeras på en annan sida. Barnet ombeds att berätta vad dockan ser. Ett barn som har egocentrism berättar vad han eller hon ser och inte vad dockan ser. Detta är för den enkla wikisidan om barns utveckling.
Betong Driftsstadium
I det konkreta operativa stadiet blir barnens tänkande mer logiskt. Logiskt tänkande använder sig av förnuft när man tänker. Barn kan förstå förändringar mellan saker som finns framför dem. De har fortfarande svårt för saker som de måste föreställa sig. Barn i det konkreta operativa stadiet kan placera föremål i olika arrangemang. De förstår att saker kan placeras i mer än en grupp samtidigt. Barn i det konkreta operativa stadiet kan också placera saker i ordning efter egenskaper som längd och vikt.
Förståelsen för bevarande sker i det konkreta operativa stadiet. Barn som förstår bevarandet vet att om man ändrar en saks form eller behållare ändras inte hur mycket som finns där. När det gäller bevarande av vätska vet barnen till exempel att mängden vätska inte förändras om den läggs i ett annat glas.
Formellt operativt skede
I det formella operativa stadiet kan barnen tänka på abstrakta idéer. De abstrakta idéerna är sådana som finns i barnets sinne och inte i världen framför dem. I det här stadiet kan barn komma på regler om hur saker och ting kan hända utan att behöva konkreta föremål. Piaget ansåg att det fanns två huvuddelar i det formella operativa stadiet: hypotetiskt-deduktivt resonemang och propositionellt tänkande. Vid hypotetiskt-deduktivt resonemang kan barn gissa utgången av ett problem. De kan göra detta genom att göra gissningar som kan testas i ett experiment. Genom att testa gissningarna lär de sig om deras gissning var rätt och om inte varför den inte var det. När det gäller påståendetänkande kan barn förstå om uttalade påståenden är sanna. De kan göra det utan att behöva se ett exempel på dessa påståenden.
Sociokulturell teori
Lev Vygotskij byggde sin teori om barns utveckling på tre saker. Vygotskij ansåg att barns utveckling formades av främst sociala och kulturella interaktioner. Interaktioner uppstår när två eller flera personer pratar och/eller arbetar tillsammans. Vygotskij trodde att kulturen har en stor inverkan på hur den kognitiva utvecklingen utvecklas. Vygotskij fokuserade även på språket. Han ansåg att språket var mycket viktigt för att förändra hur ett barn tänker.
Språk
Vygotskij ansåg att barnets utveckling under de två första åren har att göra med direkt kontakt med världen. Efter de två åren förändrar språket barnets sätt att tänka. Språket är viktigt eftersom det är så vuxna förmedlar idéer till barn. Vygotskij ansåg att språkets tillväxt leder till en stor förändring i hur barn tänker eftersom de kan kommunicera idéer med andra. Barn pratar både med andra och med sig själva. Vygotskij ansåg att barn som pratar med sig själva är mycket viktigt för utvecklingen. Han trodde att barn pratar med sig själva för att styra sina tankar. Han kallade samtal riktat mot sig själv för privat tal. Privat tal används när en uppgift är svår, efter att ett fel har begåtts eller när barnet är osäkert på vad det ska göra. Barn som använder privat tal är mer uppmärksamma och engagerade i det arbete de utför. Även barn som har svårt att lära sig använder privat tal mer. Detta för att hjälpa dem att förstå vad de lär sig.
Sociala och kulturella interaktioner
Vygotskij ansåg att viktig inlärning sker genom att arbeta med vuxna eller mer kunniga kamrater. Dessa hjälpare kan hjälpa barnet att ta reda på hur man utför olika arbetsuppgifter. Vygotskij ansåg att det finns en rad olika svårighetsgrader som ett arbete måste ha. Om jobbet ligger i en svårighetsgrad kan ett barn lära sig bäst. Vygotskij kallade detta område för den proximala utvecklingszonen. I den proximala utvecklingszonen finns arbeten som är för svåra att utföra på egen hand men som kan utföras med hjälp. Hjälpen skulle komma från en hjälpare.
När hjälparen arbetar med barnet uppstår sociala interaktioner. Vygotskij ansåg att det finns två viktiga delar av det sociala samspelet: intersubjektivitet och scaffolding. Intersubjektivitet uppstår när två personer börjar med olika förståelser. De två personerna interagerar med varandra. Genom att interagera kommer de två personerna fram till samma förståelse. Scaffolding sker när en lärare hjälper ett barn. Läraren ändrar hur mycket han/hon hjälper utifrån barnets arbetsnivå. Läraren hjälper mer om barnet behöver det. Läraren hjälper också mindre om barnet inte behöver hjälp. Med tiden låter läraren barnet arbeta ensam. När barnet arbetar ensam lägger hon eller han samtalet i sitt privata tal. Det privata talet används sedan för att hjälpa barnet att lösa problemet.
