Födelse avser den process då ett nytt djur, inklusive människor, blir synligt utanför moderns kropp eller ur ett ägg. Termen täcker både själva födelseögonblicket och den förberedande perioden som ofta kallas förlossning eller partus. Begreppet kan beskriva allt från äggkläckning till den komplicerade födseln hos däggdjur och används i både vardagligt och vetenskapligt språk. En nyfödd individ kan hänvisas till med olika ord beroende på art; inom jordbruket talar man till exempel om kalvning eller valpning.
Typer av födelse
- Ovipari – äggläggande arter där ungen utvecklas och kläcks utanför moderns kropp; se även ägg.
- Vivipari – levande födsel där utveckling sker inuti modern, vanligt hos däggdjur efter en graviditet.
- Ovovivipari – kombination där ägg utvecklas och kläcks internt eller precis vid födseln utan placentalt utbyte.
Biologiskt skiljer man också mellan precociala ungar som är relativt självständiga vid födseln och altriciala som är hjälplösa och kräver omvårdnad. Hos människor och andra primater spelar medicinsk övervakning, smärtlindring och ibland kejsarsnitt roll för moderns och barnets överlevnad.
Kulturellt och religiöst har födseln ofta symbolisk betydelse och omgärdas av ritualer och namnceremonier. I veterinärmedicin och jordbruk är kunskap om födslans mekanik viktig för att förebygga problem och ge neonatalvård. Begreppet kan också kopplas till filosofiska frågor om när livet börjar; sådana diskussioner påverkar etik, lagstiftning och personlig övertygelse.
För terminologi och vidare läsning finns enklare förklaringar om nyfödda individer och moderns roll i vård av avkomman, exempelvis artiklar som beskriver nyfödd status, modern och om hur man räknar tiden efter födseln. Historiska och biologiska perspektiv på födelse belyser hur förståelsen förändrats över tid och varierar mellan kulturer (livets början som idé).
Praktiska råd och artsspecifika variationer finns utförligare i källor om barnmorskekonst, veterinärmedicin och djurhållning; se även översikter om reproduction och födshjälp.
