Chytrider (Chytridiomycota) – primitiva gisselsvampar som hotar amfibier
Chytrider (Chytridiomycota) – primitiva gisselsvampar som hotar amfibier: läs om hur dessa vattenlevande svampar sprider sjukdomar och hotar ekosystem och biologisk mångfald.
Chytridiomycota är ett fylum i svampriket. Namnet kommer från chytridium (från grekiskans chytridion, som betyder "liten kruka"): den struktur som innehåller obearbetade sporer. Chytriderna räknas till de mest primitiva svamparna och skiljer sig från andra svampar framför allt genom att deras sporer är rörliga — de har flageller och kan simma i vatten.
Utseende och livscykel
Chytrider har ofta enkla, encelliga eller svagt förgrenade thalli (svampkroppar) och fäster på underlaget med hjälp av rhizoider. Hos många arter bildas en sporangiumliknande "kruka" (chytridium) där zoosporer utvecklas. Zoosporerna är små, och rörliga tack vare en enda bakåtriktad pisksnärt (flagell) — detta är en karaktär som skiljer chytrider från de flesta andra svampar.
Livscykeln kan variera mellan arter, men ett vanligt förlopp är: zoospore simmar fram i vatten eller fuktigt substrat, fäster och encystras (bildar ett skal), utvecklas till en thallus som växer och bildar sporangier, varifrån nya zoosporer släpps ut. Vissa chytrider har även sexualförökning, där gameter smälter samman och bildar vilosporer. Cellväggarna hos många chytrider innehåller kitin liksom hos andra svampar.
Ekologi och utbredning
Många chytrider lever i sötvatten, men de finns också i jord, på växter, alger och i marina miljöer. De är ofta saprotrofa och får sin energi främst från icke levande organiskt material — de bidrar till nedbrytning av dött organiskt material och näringsomsättning i ekosystemen. Andra arter är parasiter på alger, växter, insekter eller andra svampar.
Det finns omkring 1 000 beskrivna chytridarter i cirka 127 släkten, fördelade på flera ordningar, men systematiken är under ständig revision och fler arter väntas beskrivas.
Chytrider och amfibier — chytridsjukdomar
Vissa chytridarter är kända för att orsaka allvarliga sjukdomar hos amfibier. Främst två arter i släktet Batrachochytrium har uppmärksammats:
- Batrachochytrium dendrobatidis (Bd) — upptäckt på 1990-talet och kopplad till massdöd och kraftiga beståndsminskningar hos groddjur världen över.
- Batrachochytrium salamandrivorans (Bsal) — en mer nyligen identifierad art som främst drabbar salamandrar och har orsakat starka populationseffekter i Europa.
Infektion av amfibier (chytridiomycos) drabbar i första hand hudens ytlager, särskilt de keratiniserade delarna. Hos vuxna groddjur kan sjukdomen orsaka hyperkeratos (tjock hud), överdriven avstötning av hud, störningar i hudens normala funktion att reglera elektrolyter och vätskebalans, vilket i svåra fall leder till hjärtstopp och död. Sjukdomsförloppet påverkas av art, miljöfaktorer (temperatur, fuktighet) och värddjurets tillstånd.
Diagnos görs ofta med hudprov eller swab och kvantitativ PCR för att påvisa svampens DNA. Behandling i fångenskap kan inkludera antifungala läkemedel (t.ex. itraconazol), varmare temperaturer (heat therapy) och karantänåtgärder, men i vildpopulationer är åtgärder svårare och ofta inriktade på förebyggande biosecurity och bevarandeuppfödning.
Betydelse, hot och åtgärder
Alla chytrider är inte skadliga; de spelar en viktig roll i näringscykler och ekosystemtjänster genom att bryta ner organiskt material. Samtidigt har emergenta, parasitiska arter som Bd och Bsal visat hur en enskild svampgrupp kan få dramatiska effekter på biologisk mångfald. Chytridernas spridning har delvis kopplats till global handel, människans förflyttning av djur och förändringar i livsmiljöer.
För att begränsa effekterna arbetar forskare och naturvårdare med:
- övervakning och tidig upptäckt (provtagning och PCR)
- biosecurity-rutiner för fältarbete och handel med amfibier
- assurance colonies (fångenskapsuppfödning) av hotade arter
- forskning på behandlingar, vaccinationer och resistensmekanismer
- information och rutiner för att minska spridning via människor och friluftsliv
Forskning och kunskapsluckor
Trots mycket forskning finns fortfarande kunskapsluckor kring hur vissa chytrider interagerar med sina värdar på cellnivå, vilka miljöfaktorer som främjar utbrott och hur långsiktiga effekter på ekosystem bäst kan motverkas. Taxonomi och artbeskrivning är också under utveckling — det verkliga antalet arter är sannolikt högre än de idag beskrivna.
Sammanfattningsvis är Chytridiomycota en gammal och ekologiskt viktig grupp svampar, med både nyttiga saprotrofer och några arter som utgör allvarliga hot mot amfibier och biologisk mångfald. Fortsatt övervakning, strikt biosecurity och forskning är grundläggande för att förstå och hantera dessa svampar.
Frågor och svar
F: Vad är Chytridiomycota?
S: Chytridiomycota är ett fylum i svampriket.
F: Varifrån kommer namnet Chytridiomycota?
S: Namnet Chytridiomycota kommer från chytridium (från grekiskans chytridion, som betyder "liten kruka"): den struktur som innehåller outgivna sporer.
F: Var finns många chytrider?
S: Många chytrider finns i sötvatten.
F: Hur många chytridarter finns det och hur är de fördelade mellan olika ordningar?
S: Det finns ungefär 1 000 chytridarter i 127 släkten, fördelade på fem ordningar.
F: Varifrån får chytriderna sin energi?
S: Chytrider får sin energi främst från icke levande organiskt material.
F: Hur är både zoosporer och könsceller hos chytriderna rörliga?
S: Både zoosporer och gameter hos chytriderna är rörliga med hjälp av sina flageller, en pisksnärt per individ.
F: Vilka är några av de negativa effekterna av chytrider?
S: Vissa chytridarter är kända för att döda amfibier i stort antal, även om den faktiska processen är okänd.
Sök