Biologiska riken – definition, taxonomi och indelning

Upptäck biologiska riken: definition, taxonomi och indelning. Lär dig om fem–sex riken, fyla och hur organismer klassificeras på ett tydligt och lättförståeligt sätt.

Riket är den högsta rang, efter domänen, som normalt används i den biologiska taxonomin för alla organismer. Varje rike är uppdelat i fyla.

Definition och placering i taxonomin

I biologisk systematik är ett rike (lat. regnum) en av de bredaste kategorierna för att gruppera organismer. Riket ligger under domänen i hierarkin och ovanför fylum (phylum), klass, ordning, familj, släkte och art. Indelningen i riken syftar till att gruppera stora evolutionära linjer som skiljer sig åt i grundläggande egenskaper som celltyp, cellvägg och näringssätt.

Historisk bakgrund och olika system

Tidiga system (t.ex. Linné) hade bara två riken – växter och djur. Under 1900-talet växte kunskapen om mikroorganismer och encelliga eukaryoter, vilket ledde till mer kompletta system. Ett inflytelserikt förslag var Whittakers fem-rikes-system (Animalia, Plantae, Fungi, Protista, Monera). Senare, när molekylära data blev tillgängliga, föreslog Carl Woese tre domäner (Bacteria, Archaea, Eukarya) och detta påverkade också hur man ser på riken: Monera delades upp i Bakterier och Arkéer, och protister visade sig vara en parafyletisk grupp snarare än ett enhetligt rike.

Kriterier för att skilja riken åt

• Celltyp: prokaryot (utan kärna) eller eukaryot (med kärna).
• Cellväggens uppbyggnad: närvaro och kemisk sammansättning (t.ex. cellulosa hos växter, kitin hos svampar, peptidoglykan hos många bakterier).
• Näringssätt: autotrofi (självnäring via fotosyntes eller kemosyntes) eller heterotrofi (ämnesupptag från omgivningen).
• Cellorganisation: encelliga eller flercelliga former samt specialisering av celler och vävnader.
• Genetiska och molekylära data: DNA-sekvenser, ribosomala RNA och genometalyser som visar evolutionära släktskap.
• Livscykel och reproduktionssätt: sexuella eller asexuella strategier, komplexa generationer osv.

De vanligaste riken (minst)

Det finns minst:

• Animalia (djur) – flercelliga eukaryoter som vanligen är heterotrofa, rörliga och saknar cellvägg. Exempel: däggdjur, insekter, fåglar.
• Plantae (växter) – flercelliga eukaryoter som oftast är autotrofa genom fotosyntes och har cellväggar av cellulosa. Exempel: mossor, ormbunkar, blomväxter.
• Fungi (svampar) – eukaryoter som är heterotrofa genom absorption; många är saprofyter eller parasiter och har cellväggar av kitin. Exempel: jäst, mögel, svampar.
• Protista/Protoctista (protister) – en samlingsgrupp för eukaryota organismer som inte passar i växter, djur eller svampar; ofta encelliga eller kolonibildande. Gruppen är parafyletisk och modern systematik delar upp dess medlemmar i flera klader.
• Bakterier (Bacteria) – prokaryoter utan kärna, med mycket stor mångfald; inkluderar många fria och patogena arter.
• Arkéer (Archaea) – prokaryoter som skiljer sig molekylärt från bakterier; många lever i extrema miljöer men finns även i vanliga miljöer.

Observera att vissa organismer deltar i nära samlivsformer och kan ses som tillhörande flera biologiska enheter samtidigt. Exempelvis kan symbionter som lavar bestå av en svamp (Fungi) och en algliknande organism eller cyanobakterie (Protista eller Bacteria), vilket gör att samma "organism" omfattar arter från flera riken.

Moderna trender inom taxonomin

Dagens systematik bygger i hög grad på molekylära fylogenomiska studier. Många forskare rör sig från fasta rangsystem mot kladistiska indelningar (grupper baserade på gemensamt ursprung). Inom eukaryoter talar man allt oftare om stora ”supergrupper” (t.ex. Opisthokonta, Archaeplastida, SAR, Excavata, Amoebozoa) istället för att strikt använda det traditionella begreppet protister. Samtidigt kvarstår riken som praktiska och pedagogiska verktyg för att beskriva stora biologiska skillnader, men deras avgränsning och antal kan förändras när ny data framkommer.

Sammanfattning

Riken är breda taxonomiska kategorier som hjälper oss att strukturera livets mångfald utifrån grundläggande egenskaper. Historiska system har utvecklats i takt med ökade kunskaper, och dagens klassificering bygger mer och mer på molekylära data. Därför är indelningen i riken ett dynamiskt fält där begrepp och gränser kan uppdateras när ny vetenskaplig information blir tillgänglig.

Sök med bokstav