USA:s historia

Precolumbianskt Amerika

Se även: Historia: Nordamerikas historia

Den prekolumbianska eran är tiden innan Christofer Columbus reste till Amerika 1492. På den tiden bodde indianer på den mark som nu kontrolleras av USA. De hade olika kulturer: Indianerna i de östra skogarna jagade vilt och hjortar, indianerna i nordväst fiskade, indianerna i sydväst odlade majs och byggde hus som kallades pueblos, och indianerna på de stora slätterna jagade bison. Omkring år 1000 besökte vikingarna Newfoundland. De bosatte sig dock inte där.

 
Young Omahaw, War Eagle, Little Missouri och Pawnees  

Koloniala Amerika

Engelsmännen försökte bosätta sig på Roanoke Island 1585. Bosättningen varade inte länge och ingen vet vad som hände med människorna. År 1607 grundades den första varaktiga engelska bosättningen i Jamestown, Virginia, av John Smith, John Rolfe och andra engelsmän som var intresserade av guld och äventyr. Under de första åren dog många människor i Virginia av sjukdomar och svält. Kolonin i Virginia höll sig kvar eftersom den tjänade pengar på att plantera tobak, ris och bomull.

År 1621 slog sig en grupp engelsmän, pilgrimerna, ner i Plymouth i Massachusetts. En större koloni byggdes upp i Massachusetts Bay av puritanerna 1630. Pilgrimerna och puritanerna var intresserade av att skapa ett bättre samhälle, inte av att leta efter guld. De kallade detta idealiska samhälle för en "stad på en kulle". En man vid namn Roger Williams lämnade Massachusetts efter att ha varit oenig med puritanerna och startade kolonin Rhode Island 1636.

Storbritannien var inte det enda land som bosatte sig i det som skulle bli USA. På 1500-talet byggde Spanien ett fort i Saint Augustine i Florida. Frankrike bosatte sig i Louisiana och området runt de stora sjöarna. Holländarna bosatte sig i New York, som de kallade New Netherland. Andra områden koloniserades av skotska irländare, tyskar och svenskar. Med tiden kontrollerade dock Storbritannien alla kolonier, och de flesta amerikanska kolonisatörer antog det brittiska levnadssättet. Koloniernas tillväxt var inte bra för indianerna. Många av dem dog av smittkoppor, en sjukdom som européerna förde med sig till Amerika. De som överlevde förlorade sina landområden till kolonisatörerna.

I början av 1700-talet fanns det en religiös rörelse i kolonierna som kallades det stora uppvaknandet. Predikanter som Jonathan Edwards höll predikningar. En av dem hette "Sinners in the Hands of an Angry God" (syndare i händerna på en arg Gud). Den stora väckelsen kan ha lett till det tänkande som användes i den amerikanska revolutionen.

År 1733 fanns det tretton kolonier. New York, Philadelphia, Boston och Charleston var de största städerna och huvudhamnarna vid den tiden.

Mellan 1756 och 1763 utkämpade England och Frankrike ett krig om sitt land i Amerika som kallades sjuårskriget eller franska och indiankriget, som britterna vann. Efter kriget föreskrev den kungliga proklamationen från 1763 att kolonisterna inte fick bo väster om Appalacherna. Många kolonister som ville flytta till gränsen gillade inte kungörelsen.

 
De tretton kolonierna (röda) före den amerikanska revolutionen  

Amerikanska revolutionen

Efter det franska och indiska kriget började kolonisterna tycka att de inte fick sina "rättigheter som fritt födda engelsmän". Detta innebar att de ville bli rättvist behandlade av den engelska regeringen. Detta berodde främst på de nya skatter som britterna tvingade kolonierna att betala för att bekosta kriget. Amerikanerna kallade detta för "No taxation without representation", vilket innebar att kolonisterna inte skulle behöva betala skatt om de inte hade röster i det brittiska parlamentet. Varje skatt ogillades och ersattes av en annan, vilket ledde till större enighet mellan kolonierna. År 1770 hamnade kolonister i Boston, kända som Frihetssönerna, i slagsmål med brittiska soldater. Detta blev känt som Bostonmassakern. Efter Tea Act dumpade frihetssönerna hundratals lådor med te i havet. Detta blev känt som Boston Tea Party (1773). Detta ledde till att den brittiska armén tog över Boston. Efter det bildade ledarna för de 13 kolonierna en grupp som kallades Kontinentalkongressen ( 1774 ). Många personer var medlemmar i kontinentalkongressen, men några av de viktigaste var Benjamin Franklin, John Adams, Thomas Jefferson, John Hancock, Roger Sherman och John Jay.

År 1776 skrev Thomas Paine en pamflett som heter Common Sense. I den förespråkades att kolonierna skulle befrias från engelskt styre. Detta grundade sig på de engelska idéerna om naturliga rättigheter och samhällskontrakt som bland annat John Locke hade lagt fram. Den 4 juli 1776 enades människor från de 13 kolonierna om Förenta staternas självständighetsförklaring. I denna sades att de var fria och oberoende stater och inte längre var en del av England. Kolonisterna kämpade redan vid den här tiden mot Storbritannien i revolutionskriget. Revolutionskriget började 1775 vid Lexington och Concord. Även om amerikanska soldater under George Washington förlorade många slag mot britterna vann de en stor seger vid Saratoga 1777. Detta ledde till att Frankrike och Spanien gick med i kriget på amerikanernas sida. År 1781 ledde en amerikansk seger vid Yorktown med hjälp av fransmännen till att Storbritannien bestämde sig för att sluta strida och ge upp kolonierna. Amerika hade vunnit kriget och sin självständighet.

 
Presentation av självständighetsförklaringen. Tre av männen som står är John Adams, Benjamin Franklin och Thomas Jefferson.  

Den federala perioden (1781-1815)

Se även: USA:s konstitution och 1812 års krig

År 1781 bildade kolonierna en konfederation av stater enligt konfederationsartiklarna, men den varade bara i sex år. Den gav nästan all makt till delstaterna och mycket lite till centralregeringen. Konfederationen hade ingen president. Den kunde inte avlägsna indianer eller britter från gränsen, och den kunde inte heller stoppa mobbrevolter som Shays' uppror. Efter Shays' uppror ansåg många att konfederationsartiklarna inte fungerade.

År 1787 skrevs en konstitution. Många av de personer som hjälpte till att skriva konstitutionen, till exempel Washington, James Madison, Alexander Hamilton och Gouverneur Morris, hörde till de främsta tänkarna i USA vid den tiden. Några av dessa män skulle senare få viktiga poster i den nya regeringen. Konstitutionen skapade en starkare nationell regering som hade tre grenar: verkställande (presidenten och hans stab), lagstiftande (representanthuset och senaten) och dömande (de federala domstolarna).

Vissa stater godkände konstitutionen mycket snabbt. I andra stater var det många som inte gillade konstitutionen eftersom den gav mer makt till centralregeringen och inte innehöll någon rättighetsförklaring. För att försöka få konstitutionen antagen skrev Madison, Hamilton och Jay en serie tidningsartiklar som kallades Federalist Papers. Mycket snart därefter lades rättighetsförklaringen till. Detta var en uppsättning med tio tillägg (ändringar) som begränsade regeringens makt och garanterade medborgarna rättigheter. Liksom självständighetsförklaringen är konstitutionen ett socialt kontrakt mellan folket och regeringen. Huvudtanken med konstitutionen är att regeringen är en republik (en representativ demokrati) som väljs av folket, som alla har samma rättigheter. Detta var dock inte sant till en början, då endast vita män som ägde egendom fick rösta. På grund av delstaternas lagar samt de 14:e, 15:e, 19:e, 24:e och 26:e ändringarna kan nästan alla amerikanska medborgare som är minst 18 år gamla rösta i dag.

År 1789 valdes Washington till den första presidenten. Han definierade hur en person skulle agera som president och drog sig tillbaka efter två mandatperioder. Under Washingtons mandatperiod uppstod Whiskeyupproret, där lantbrukare försökte hindra regeringen från att ta ut skatt på whiskey. År 1795 antog kongressen Jayfördraget, som möjliggjorde ökad handel med Storbritannien i utbyte mot att britterna gav upp sina fort vid de stora sjöarna. Storbritannien gjorde dock fortfarande saker som skadade USA, till exempel impressment (att tvinga amerikanska sjömän att ansluta sig till den brittiska kungliga flottan).

John Adams besegrade Thomas Jefferson i valet 1796 och blev USA:s andra president. Detta var det första amerikanska valet som stod mellan två politiska partier. Som president gjorde Adams armén och flottan större. Han fick också igenom Alien and Sedition Acts, som var mycket illa omtyckta.

I valet 1800 besegrade Jefferson Adams. En av de viktigaste sakerna han gjorde som president var att göra Louisianaköpet från Frankrike, vilket gjorde USA dubbelt så stort. Jefferson skickade Lewis och Clark för att kartlägga Louisianaköpet. Jefferson försökte också stoppa handeln med England och Frankrike så att USA inte skulle bli inblandat i ett krig som de två länderna utkämpade. Strider bröt ut mellan USA och England 1812 när James Madison var president. Detta kallades för 1812 års krig.

 
Förenta staternas konstitution  

Expansion Industrialisering och slaveri (1815-1861)

Ett av problemen under denna period var slaveriet. År 1861 var över tre miljoner afroamerikaner förslavade i Södern. Detta innebär att de arbetade för andra människor, men hade ingen frihet och fick inga pengar för sitt arbete. De flesta arbetade med att plocka bomull på stora plantager. Bomull blev den viktigaste grödan i Södern efter att Eli Whitney uppfann bomullsrensaren 1793. Det förekom några slavuppror mot slaveriet, bland annat ett som leddes av Nat Turner. Alla dessa uppror misslyckades. Södern ville behålla slaveriet, men vid tiden för inbördeskriget var det många i norr som ville avskaffa det. En annan diskussion mellan nord och syd handlade om regeringens roll. Södern ville ha starkare delstatsregeringar, men norr ville ha en starkare centralregering.

Efter kriget 1812 försvann det federalistiska partiet och lämnade en "era av goda känslor" där endast ett parti var viktigt, under presidenterna James Madison och James Monroe. Under Monroe var USA:s politik i Nordamerika Monroe-doktrinen, som föreslog att Europa skulle sluta försöka kontrollera USA och andra oberoende länder i Amerika. Vid den här tiden krävde kongressen något som kallades det "amerikanska systemet". Det amerikanska systemet innebar att man skulle spendera pengar på banker, transporter och kommunikation. På grund av det amerikanska systemet byggdes större städer och fler fabriker. Ett av de stora transportprojekten under denna tid var Erie-kanalen, en kanal i delstaten New York. På 1840-talet byggdes såväl järnvägar som kanaler. År 1860 hade tusentals kilometer järnvägar och telegraflinjer byggts i USA, främst i nordöstra och mellanvästra USA.

I början av 1800-talet kom den industriella revolutionen till Amerika. Många fabriker byggdes i städer i norr, till exempel Lowell i Massachusetts. De flesta av dem tillverkade kläder. Många fabriksarbetare var kvinnor och en del var barn eller människor från Irland eller Tyskland. Trots denna industrialisering var Amerika fortfarande en nation av jordbrukare.

I början och mitten av 1800-talet fanns det en religiös rörelse som kallades det andra stora uppvaknandet. Tusentals människor samlades vid stora religiösa möten som kallades väckelser. De trodde att de kunde skapa en gyllene tidsålder i Amerika genom religion. Nya religiösa rörelser som Holiness-rörelsen och mormonerna startade, och grupper som metodistkyrkan växte fram. Den andra stora väckelsen ledde till två reformrörelser, det vill säga att ändra lagar och beteenden för att göra samhället bättre. En av dessa var Temperance-rörelsen, som ansåg att det var ont att dricka alkohol. Den andra var abolitionismen, som försökte göra slut på slaveriet. Människor som Harriet Beecher Stowe och William Lloyd Garrison skrev böcker och tidningar där de förespråkade att slaveriet skulle upphöra. De bildade också politiska rörelser, bland annat Liberty Party, Free Soil Party och Republican Party. Vissa abolitionister, som Frederick Douglass, var före detta slavar. År 1820 var slaveriet mycket sällsynt i norr, men fortsatte i söder.

På 1800-talet fanns det något som kallades "huslig kult" för många amerikanska kvinnor. Detta innebar att de flesta gifta kvinnor förväntades stanna hemma och uppfostra barn. Liksom i andra länder var amerikanska fruar i hög grad under sin mans kontroll och hade nästan inga rättigheter. Kvinnor som inte var gifta hade endast ett fåtal arbeten som stod till buds, t.ex. att arbeta i klädfabriker och som hembiträden. På 1800-talet ansåg kvinnor som Lucretia Mott och Elizabeth Cady Stanton att kvinnor borde ha fler rättigheter. År 1848 träffades många av dessa kvinnor och kom överens om att kämpa för fler rättigheter för kvinnor, bland annat rösträtt. Många av de kvinnor som deltog i rörelsen för kvinnors rättigheter var också involverade i rörelsen för att få slut på slaveriet.

År 1828 valdes Andrew Jackson till president. Han var den första presidenten som valdes från det demokratiska partiet. Han förändrade regeringen på många sätt. Eftersom många av hans anhängare var fattiga människor som inte hade röstat tidigare, belönade han dem med statliga jobb, vilket kallas "byte" eller "beskydd". På grund av Jackson bildades ett nytt parti för att ställa upp mot honom som kallades Whigs. Detta kallades det "andra partisystemet". Jackson var mycket emot nationalbanken. Han såg den som en symbol för whigs och för mäktiga amerikanska affärsmän. Jackson krävde också en hög importskatt som sydstaterna inte gillade. De kallade den för "Tariff of Abominations". Jacksons vicepresident John C. Calhoun kom från södern. Han skrev att södern borde stoppa tullarna och kanske lämna unionen (secession). Dessa ord skulle komma att användas igen under inbördeskriget.

Vid den här tiden började människor flytta väster om Mississippifloden och Klippiga bergen. De första som flyttade västerut var människor som fångade och sålde djurskinn, till exempel John Colter och Jim Bridger. På 1840-talet flyttade många människor till Oregon med vagn, och ännu fler människor åkte västerut efter guldrushen i Kalifornien 1849. Många nya stater lades till de första tretton, främst i mellanvästern och söder före inbördeskriget och i väst efter inbördeskriget. Under denna period förlorade indianerna mycket av sin mark. De hade förlorat militära strider mot amerikanerna vid Tippecanoe och i Seminole-kriget. På 1830-talet fördrevs indianerna från Mellanvästern och Södern genom händelser som Trail of Tears och Black Hawk-kriget. På 1840-talet hade de flesta indianer flyttats väster om Mississippifloden.

Det mexikansk-amerikanska kriget ( 1846-1848 )

År 1845 anslöt sig Texas, som var en nation efter att ha lämnat Mexiko, till Förenta staterna. Mexiko gillade inte detta och amerikanerna ville ha det land som Mexiko hade på västkusten ("Manifest Destiny"). Detta ledde till att USA och Mexiko utkämpade ett krig som kallades det mexikansk-amerikanska kriget. Under kriget intog USA städerna San Francisco, Los Angeles, Monterrey, Veracruz och Mexico City. Som ett resultat av kriget fick USA mark i Kalifornien och stora delar av den amerikanska sydvästern. Många människor i norr gillade inte detta krig, eftersom de trodde att det bara var bra för slavstaterna i söder.

 
Alamo var platsen för ett slag mellan texaner och mexikaner 1836.  


Francis Preston Blair grundade det republikanska partiet för att hjälpa till att befria slavar.  


Jackson var den första demokratiska presidenten  


Erie-kanalen  


James Monroe fick amerikanerna att känna att det var "de goda känslornas tid".  

Inbördeskriget

På 1840- och 1850-talen var folk i nordstaterna och i sydstaterna oense om huruvida slaveriet var rätt eller fel i territorierna - de delar av USA som ännu inte var delstater. Människor i regeringen försökte göra överenskommelser för att stoppa ett krig. Några överenskommelser var 1850 års kompromiss och Kansas-Nebraska-lagen, men de fungerade inte riktigt för att hålla ihop unionen. Människor i Södern var arga på böcker som Onkel Toms stuga som sa att slaveriet var fel. Människor i norr gillade inte ett beslut i Högsta domstolen som hette Dred Scott och som gjorde Scott till slav. Människor från söder och människor från norr började döda varandra i Kansas på grund av slaveriet. Detta kallades "Bleeding Kansas". En av dem som deltog i Bleeding Kansas, John Brown, tog över en stad i Virginia 1859 för att visa att slaveriet var fel och för att försöka få slavarna att slåss mot sina ägare.

I valet 1860 splittrades det demokratiska partiet och den republikanska presidentkandidaten Abraham Lincoln valdes. Efter detta lämnade många sydstater unionen. Till slut lämnade elva stater unionen. De försökte starta ett nytt land som kallades Confederate States of America, eller "konfederationen". Ett krig började mellan unionen (norr) och konfederationen (söder). Att inte ha fabriker gjorde det svårare för soldaterna i sydstaterna att skaffa vapen eller uniformer. Sydstaterna kunde inte få fram förnödenheter eftersom nordliga fartyg blockerade sydstaternas kust.

I början av kriget vann konfedererade generaler som Robert E. Lee och Stonewall Jackson slag mot unionsgeneraler som George B. McClellan och Ambrose Burnside. Under 1862 och 1863 försökte unionsarmén flera gånger att inta konfederationens huvudstad Richmond i Virginia, men misslyckades varje gång. Lees armé invaderade norr två gånger, men slogs tillbaka vid Antietam och Gettysburg. Mitt under kriget utfärdade Lincoln Emancipationsproklamationen, som befriade alla slavar i konfederationen, och började låta svarta män slåss i unionsarmén. Kriget började gå unionens väg efter slagen vid Gettysburg och Vicksburg 1863. Gettysburg stoppade Lee från att invadera norr, och Vicksburg gav unionen kontroll över Mississippifloden. År 1864 marscherade en unionsarmé under William T. Sherman genom Georgia och förstörde stora delar av landet. År 1865 hade unionens general Ulysses S. Grant intagit Richmond och tvingat Lee att ge upp kampen vid Appomattox.

 
Lincoln, Grant, Sherman och Porter diskuterar om inbördeskriget  


Slaget vid Antietam var ett blodigt slag under inbördeskriget.  

Rekonstruktion och den gyllene tidsåldern

Se även: Rekonstruktion av USA

I april 1865 sköts Lincoln ihjäl när han såg en pjäs. Den nya presidenten, Andrew Johnson, var tvungen att gå igenom processen för återuppbyggnad, som gick ut på att sätta ihop USA igen efter inbördeskriget. Under denna tid antogs de 13:e, 14:e och 15:e författningsändringarna, som befriade slavarna, gjorde dem till medborgare och gav dem rösträtt. Kongressen styrdes av "radikala republikaner", som ville straffa södern efter inbördeskriget. De gillade inte Johnson och avsatte honom nästan från sitt ämbete. De skickade också många soldater till Sydstaterna, installerade impopulära "scalawag"-regeringar och tvingade Sydstaterna att anta det 14:e och 15:e tillägget. Sydstaterna gillade inte detta, så de stiftade "Jim Crow"-lagar som placerade svarta i lägre roller. Vita sydstatsdemokrater startade en grupp kallad Ku Klux Klan som attackerade svarta och hindrade dem från att rösta.

Under denna tid flyttade många människor till USA från andra länder, till exempel Irland, Italien, Tyskland, Östeuropa och Kina. Många av dem arbetade i stora fabriker och bodde i storstäder som New York, Chicago och Boston, ofta i små, fattiga, trånga lägenheter som kallas "tenements" eller "slum". De utnyttjades ofta av "politiska maskiner", som gav dem jobb och pengar i utbyte mot röster.

De stora politikerna valdes av politiska maskiner och var korrupta. Regeringen kunde inte göra mycket och ledarna för stora företag hade ofta mer makt än regeringen. Vid den här tiden fanns det flera mycket stora företag som kallades truster. Människor som ledde truster tjänade miljontals dollar samtidigt som de betalade låga löner till sina anställda. Några av dessa personer var John D. Rockefeller, Andrew Carnegie och J.P. Morgan.

Efter inbördeskriget fortsatte folk att flytta västerut och nya stater bildades. Människor kunde nu få gratis mark i väst på grund av en lag från 1862 som kallades Homestead Act. Det mesta av marken i väst ägdes av staten, järnvägar eller stora jordbrukare. Den transkontinentala järnvägen, som stod klar 1869, hjälpte till att föra människor och varor från väst till resten av landet. Chicago blev centrum för handeln mellan väst och öst eftersom många järnvägslinjer möttes där. Det uppstod problem mellan de vita bosättarna och de infödda indianerna när fler människor började flytta västerut. På grund av detta dödades många fler indianer i strider som Wounded Knee. Nästan all indianernas mark togs ifrån dem genom lagar som Dawes Act.

Många amerikaner ansåg att järnvägen tog ut så mycket pengar av bönderna att de blev fattiga. Arbetarna ledde flera strejker mot järnvägen som slogs ner av armén. Jordbrukare startade också grupper för att bekämpa järnvägen, till exempel Grange. Dessa grupper blev den populistiska rörelsen, som nästan vann presidentposten under William Jennings Bryan. Populisterna ville ha reformer som inkomstskatt och direktval av senatorer. Populistpartiet dog ut efter 1896. Många av de saker som populisterna ville ha skulle hända under den progressiva eran.

 
Den skotske affärsmannen Andrew Carnegie gjorde Amerika till ett "stålimperium".  


Home Insurance Building i Chicago var den första skyskrapan i världen.  

Den progressiva eran och imperialismen

I USA är progressivismen en övertygelse om att staten bör ha en större roll i amerikanernas vardag för att ge människor, särskilt arbetare, en god levnadsstandard. Imperialism var tron att USA borde bygga en starkare flotta och erövra land.

I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet började USA bli mer aktivt i utrikesfrågor. År 1898 utkämpade USA ett krig med Spanien som kallades det spansk-amerikanska kriget. USA vann och fick Puerto Rico, Guam, Guantanamo och Filippinerna. I kombination med köpet av Alaska och övertagandet av Hawaii hade USA fått alla territorier som de har idag, plus några som de senare skulle förlora efter andra världskriget. Ungefär vid denna tid öppnade USA och europeiska länder upp handeln med Kina. Detta berodde på att de hade besegrat Kina i opiumkriget och boxarupproret. USA och Europa kunde bedriva handel med Kina genom politiken för öppna dörrar.

År 1901 blev republikanen Theodore Roosevelt president. Han hade varit soldat i det spansk-amerikanska kriget. Han förespråkade en utrikespolitik som kallades "Big Stick". Detta innebar att ha en stor flotta och utöva kontroll över Latinamerika. Mellan 1901 och 1930 skickade USA soldater till Latinamerika flera gånger. När Roosevelt var president påbörjades arbetet med Panamakanalen, en förbindelse mellan Stilla havet och Atlanten som gjorde det mycket snabbare att resa runt i världen.

Under den här tiden började man uppmärksamma de amerikanska städernas dåliga tillstånd. En grupp människor som kallades "muckrakers" skrev böcker och tidningsartiklar om ämnen som storföretagens makt, orena rutiner i fabriker och fattiga människors villkor. Roosevelt och kongressen svarade på deras oro med lagar som Pure Food and Drug Act. Lagen kontrollerade hur livsmedel tillverkades för att se till att de var säkra. Ett annat svar på muckrakers var något som kallades "trust-busting", där stora företag delades upp i mindre företag. Det största företaget som bröts upp på detta sätt var Standard Oil Company 1911.

År 1912 blev Woodrow Wilson president. Han var progressiv, men inte riktigt som Roosevelt. Han bekämpade "privilegiernas tredubbla mur", som bestod av storföretag, skatter och avgifter på varor som kom in i Förenta staterna. Under denna tid antogs de sextonde och sjuttonde ändringarna av den amerikanska konstitutionen. De möjliggjorde en federal inkomstskatt och direktval av amerikanska senatorer.

 
Slaget vid Manilabukten i det spansk-amerikanska kriget  


Theodore Roosevelt var president under större delen av 1900-talet.  

Första världskriget

USA ville inte delta i första världskriget men ville sälja vapen till båda sidor. År 1915 sänkte en tysk ubåt ett fartyg med amerikaner som hette Lusitania. Detta gjorde amerikanerna arga och Tyskland slutade att attackera passagerarfartyg. I januari 1917 började Tyskland attackera dem igen och skickade Zimmerman-telegrammet till Mexiko om att invadera USA. USA gick med i kriget mot Tyskland och det avslutades ett år senare. Wilson arbetade för att skapa en internationell organisation som kallades Nationernas förbund. Förbundets främsta mål var att förhindra krig. USA gick dock inte med eftersom isolationisterna förkastade fredsavtalet. I slutet av första världskriget dödade en influensapandemi miljontals människor i USA och Europa. Efter kriget var USA en av världens rikaste och mäktigaste nationer.

 
Amerikaner i första världskriget  

Högkonjunktur och lågkonjunktur (1919-1939)

Det "brinnande tjugotalet"

1920-talet var en tid av tillväxt och ökat välstånd i USA. Många amerikaner började köpa konsumtionsvaror, till exempel Fordmodellen T och hushållsapparater. Reklam blev mycket viktig för det amerikanska livet. Under den här tiden flyttade många svarta människor ut från södern och in i storstäder som New York, Chicago, St Louis och Los Angeles. De tog med sig jazzmusiken, vilket är anledningen till att 1920-talet kallas "jazzåldern". 1920-talet var också förbudstiden efter att det artonde tillägget hade antagits. Under 1920-talet var det olagligt att dricka alkohol, men många amerikaner drack det ändå. Detta ledde till mycket rumsränning och våldsbrott.

Rasismen var stark på 1920-talet. Ku Klux Klan var återigen mäktig och attackerade svarta, katoliker, judar och invandrare. Folk skyllde kriget och problemen i näringslivet på invandrare och fackföreningsledare, som de sa var bolsjeviker (ryska kommunister). Många trodde också att USA hade tappat kontakten med religionen. De hanterade detta genom att ändra religionen, och en del av dem genom att angripa vetenskapen.

Efter första världskriget förde USA en isolationistisk utrikespolitik. Det innebar att man inte ville gå in i ett nytt globalt krig. Landet antog lagar och fördrag som skulle göra slut på krig för alltid och vägrade sälja vapen till sina tidigare allierade.

År 1921 blev Warren G. Harding president. Han ansåg att det bästa sättet att få ekonomin att gå bra var att regeringen var vänlig mot storföretagen genom att sänka skatterna och reglera mindre. Även om ekonomin gick mycket bra under denna politik hade Amerika den största skillnaden mellan hur mycket pengar de rika hade och hur mycket pengar de fattiga hade. Hardings presidentskap hade flera problem. Det största var Teapot Dome om oljeborrning i Navy Oil Reserve. Harding dog 1923 och Calvin Coolidge blev president. Coolidge ansåg att regeringen borde hålla sig utanför näringslivet, precis som Harding, och fortsatte många av Hardings politik. Coolidge valde att inte söka presidentposten 1928 och Herbert Hoover blev president.

Den stora depressionen

Se även: Den stora depressionen och New Deal

År 1929 drabbades USA av den stora depressionen. Aktiemarknaden kraschade (förlorade en stor del av sitt värde). Många banker fick slut på pengar och stängde. År 1932 hade över en fjärdedel av landet inga jobb och en stor del av landet var fattigt eller arbetslöst. Många människor drevs bort från gårdarna, inte bara på grund av depressionen, utan också på grund av en storm som kallades "Dust Bowl" och för att jordbrukarna inte hade klarat sig bra under 1920-talet.

President Hoover försökte göra något åt depressionen, men det fungerade inte. År 1932 besegrades han och Franklin D. Roosevelt blev president. Han skapade New Deal. Det var en rad statliga program som skulle ge lindring (till de människor som drabbades av den dåliga ekonomin), återhämtning (för att göra ekonomin bättre) och reformer (för att se till att en depression aldrig mer inträffar).

New Deal hade många program som socialförsäkringssystemet, National Recovery Administration (reglerade lönerna), Works Progress Administration (byggde tusentals vägar, skolor, regeringsbyggnader och konstverk), Civilian Conservation Corps (gav unga människor jobb för att hjälpa miljön) och Tennessee Valley Authority (byggde dammar och elledningar i södern). Genom dessa program fick miljontals amerikaner arbete, även om det ofta skedde till låg lön. Många av dessa program inleddes tidigt under Roosevelts mandatperiod i en tid som kallades "Hundred Days" eller 1935 i en tid som kallades "Second New Deal". Program som Social Security växte fram ur populistiska rörelser av personer som Huey Long som kallades "Share Our Wealth" och "Ham and Eggs". New Deal ledde också till framväxten av arbetarfackföreningar som Congress of Industrial Organizations.

New Deal kallas ofta för den period som "räddade kapitalismen" och hindrade Amerika från att bli en kommunistisk eller fascistisk stat. Även om New Deal förbättrade ekonomin, gjorde den inte slut på den stora depressionen. Den stora depressionen avslutades av andra världskriget.

 
Roosevelt lanserade New Deal för att hjälpa den amerikanska ekonomin.  


"Dust Bowl" i Oklahoma  


Model-T uppfanns av Henry Ford och förändrade de amerikanska transporterna.  


Coolidge: "Amerikas affärer är affärer".  

Andra världskriget

När andra världskriget inleddes sa USA att de inte skulle bli inblandade i det. De flesta amerikaner tyckte att USA skulle förbli neutrala, och vissa tyckte att USA skulle gå in i kriget på tyskarnas sida. Så småningom försökte USA hjälpa de allierade makterna (Sovjetunionen, Storbritannien och Frankrike) med Lend Lease Act. Den gav de allierade en massa pengar och vapen i utbyte mot användning av flygbaser över hela världen.

Den 7 december 1941 attackerade Japan Pearl Harbor, en amerikansk flottbas på Hawaii. USA var inte längre neutralt och förklarade krig mot axelmakterna (Tyskland, Japan och Italien). När USA gick in i andra världskriget upphörde den stora depressionen eftersom kriget skapade många arbetstillfällen. Även om en del av de strider som USA deltog i var flyg- och sjöstrider mot Japan, stred USA främst i Europa och Afrika. USA öppnade flera fronter, bland annat i Nordafrika och Italien. USA bombade också Tyskland från flygplan och sprängde tyska städer och fabriker i luften. Den 6 juni 1944 (D-dagen) invaderade amerikanska och brittiska styrkor Normandie. Ett år senare hade de allierade befriat Frankrike och intagit Berlin. År 1945 dog Roosevelt och Harry Truman blev president. USA beslutade att släppa två atombomber över Japan. Japan gav upp kort därefter och kriget tog slut.

Kriget betydde olika saker för kvinnor och minoriteter. Under kriget arbetade många kvinnor i vapenfabriker. De symboliserades av en person som kallades "Rosie the Riveter". Många afroamerikaner tjänstgjorde i armén, men ofta i segregerade enheter med vita officerare. Japanamerikaner på västkusten tvingades bo i interneringsläger, även om några få också tjänstgjorde i armén.

 
Atombomben över Nagasaki, 9 augusti 1945  

Efterkrigstiden (1945-1991)

Kalla kriget

Se även: Koreakriget, Vietnamkriget, Kubakrisen, rymdkapplöpningen och Reagan-eran.

Efter andra världskriget var Sovjetunionen och USA de två mäktigaste länderna i världen. Det kalla kriget var en period av spänning mellan de två länderna när det gällde levnadsvanor. De två länderna försökte få andra länder på sin sida. Sovjetunionen försökte få länder att bli kommunister och USA försökte hindra dem från att bli kommunister. Amerikanska och sovjetiska soldater utkämpade aldrig slag, men de kämpade indirekt i Koreakriget (1950-talet) och Vietnamkriget (1950-1970-talet).

Koreakriget varade bara några år, men ledde till att amerikanska soldater fanns i Korea sedan dess. Vietnamkriget varade mycket längre. Det började med några få amerikanska trupper i Vietnam, men på 1960-talet skickades tusentals amerikaner till Vietnam. Båda krigen stod mellan en nordlig kommunistisk regering som fick hjälp av Sovjetunionen och det kommunistiska Kina och en sydlig regering som fick hjälp av USA. Koreakriget resulterade i ett splittrat Korea, men Vietnamkriget resulterade i ett kommunistiskt Vietnam efter att Förenta staterna lämnat landet på grund av att det amerikanska folket ville avsluta kriget. Över en kvarts miljon amerikaner dog eller sårades i Vietnam, som i hög grad var ett militärt misslyckande. USA och Sovjetunionen diskuterade var de kunde placera kärnvapen. En av dessa dispyter var Kubakrisen. Under Kubakrisen var USA och Sovjetunionen mycket nära att angripa varandra med kärnvapen.

Under det kalla kriget hade USA en "röd skräck" där regeringen försökte hitta personer som den trodde var kommunister. Representanthuset hade en grupp som kallades House Un-American Activities Committee för att hantera detta, och Joseph McCarthy ledde utfrågningar i senaten. Den röda skräcken ledde till att människor förlorade sina jobb, hamnade i fängelse och till och med avrättades. Många skådespelare och författare sattes upp på svarta listor, vilket innebar att de inte kunde få jobb i filmer eller få erkännande för sina skrifter.

Det kalla kriget började med en kapprustning mellan USA och Sovjetunionen för att se vem som kunde ha fler och bättre vapen. Detta började efter att Sovjet var det andra landet som utvecklade en atombomb. I USA startade detta något som kallas "det militärindustriella komplexet", vilket innebar att företag och regering samarbetade för att spendera mycket pengar på storskaliga vapenprojekt. Näringslivet och regeringen hjälpte varandra för att få mer pengar och mer makt. En del av komplexet var något som kallades Marshallplanen, som återuppbyggde Europa samtidigt som man fick dem att köpa amerikanska varor. Komplexet möjliggjorde en växande medelklass, men höll också igång det kalla kriget.

Förutom kapprustningen var en annan del av det kalla kriget rymdkapplöpningen. Det började när Sovjet sköt upp en satellit i rymden, Sputnik, 1957. Amerikanerna blev oroliga för att USA hamnade efter Sovjetunionen och fick sina skolor att fokusera mer på matematik och naturvetenskap. Inom några år hade både USA och Sovjetunionen skickat upp satelliter, djur och människor i omloppsbana. År 1969 skickade uppdraget Apollo 11 Neil Armstrong och Buzz Aldrin till månen.

USA:s utrikespolitik förändrades på 1970-talet när USA lämnade Vietnam och Richard Nixon lämnade sitt ämbete på grund av den politiska skandalen Watergate. Under 1970- och 1980-talen förde USA en "avspänningspolitik" gentemot Sovjetunionen. Detta innebar att de två länderna undertecknade fördrag för att sluta använda vapen. Under Nixon och Reagan skickade USA trupper och pengar till många latinamerikanska regeringar för att hindra dem från att bli kommunistiska. Detta ledde till våld i Latinamerika. Vid den här tiden drabbades ekonomin av att USA inte tillverkade lika många saker som tidigare och att vissa länder i Mellanöstern inte gav USA så mycket olja som de ville ha (detta kallades för ett "oljeembargo"). Mellanöstern blev mycket viktigt i amerikansk utrikespolitik efter att flera amerikaner kidnappades i Iran 1979. På 1980-talet sålde personer i den amerikanska regeringen vapen till personer i Iran och gav pengarna till "contra"-soldater i Nicaragua. Detta kallades "Iran-Contra-affären". Under 1970- och 1980-talen normaliserade USA sina förbindelser med Kina. Det kalla kriget tog slut i takt med att de kommunistiska regeringarna i Sovjetunionen och andra länder föll sönder.

Inrikes och sociala frågor

USA hade återigen välstånd. Miljontals vita människor flyttade från städerna till förorterna och till de sydliga och västliga delstaterna, som kallas "Sunbelt". De köpte nya bilar och tv-apparater. Under 1940- och 1950-talen ökade födelsetalen i det som kallades "babyboomen". Rymdåldern inspirerade till konst och arkitektur i "googiestil". Många fler människor blev en del av medelklassen, men det fanns fortfarande många fattiga.

Fattigdom var vanligast bland afroamerikaner. De flesta bodde i fattiga kvarter i städerna i norr eller i söder där de mötte rasism och "Jim Crow"-segregation. Dessa förhållanden ledde till medborgarrättsrörelsen på 1950-talet, som leddes av Martin Luther King Jr. och andra. År 1954 ansåg Högsta domstolen att skolsegregation var olaglig i Brown v. Board of Education, även om det skulle dröja flera år innan skolsegregationen upphörde. År 1955 ledde King en bussbojkott i Montgomery, Alabama. I slutet av 1950- och 1960-talet fick King hjälp av presidenterna John F. Kennedy, som blev skjuten, och Lyndon B. Johnson. År 1963 ledde han en marsch mot Washington där han krävde medborgerliga rättigheter. Kort därefter antog kongressen lagar som gjorde det mesta av segregationen olaglig. Johnson antog också ett program kallat Great Society som hjälpte fattiga människor och minoriteter.

Bögar och lesbiska, som ofta hade förföljts, började också kräva rättigheter, med början i Stonewall-upploppen 1969. Chicanos, indianer, gamla människor, konsumenter och personer med funktionshinder kämpade också för rättigheter, liksom kvinnor. Även om kvinnorna hade haft jobb under andra världskriget återgick de flesta av dem till hemmet efter kriget. Kvinnor gillade inte att de ofta hade arbeten som betalade mindre än männen eller att färre möjligheter stod öppna för dem. Personer som Betty Freidan och Gloria Steinem grundade grupper som National Organization for Women för att försöka lösa dessa problem. NOW och andra grupper ville ha ett tillägg om lika rättigheter som skulle garantera dem jämlikhet på alla områden. Under 1970- och 1980-talen öppnades många fler jobb och möjligheter för kvinnor. Det fanns en del kvinnor som Phyllis Schlafly som motsatte sig Freidan och Steinem och var kända som "antifeminister". Det var delvis på grund av antifeministerna som Equal Rights Amendment röstades ned, men också för att kvinnor redan hade uppnått jämställdhet på många områden och de ville inte bli inkallade till armén.

På 1960-talet skapades motkulturen. Några av motkulturens anhängare kallades hippies. De hade långt hår och levde i gemenskap, rökte marijuana och praktiserade fri kärlek. Motkulturen, tillsammans med collegestudenter, var de grupper som var mest emot Vietnamkriget. De var också de grupper som lyssnade på ny musik som kallas rock and roll.

År 1973 utfärdade Högsta domstolen ett beslut, Roe v. Wade, som gjorde många aborter lagliga. De många förändringarna ledde till en reaktion från Jerry Falwell och andra konservativa som kallade sig den "religiösa högern" och den "moraliska majoriteten".

Reagan eran

Ronald Reagan valdes till president 1980. Han besegrade den sittande presidenten Jimmy Carter genom att vinna 44 av de 50 amerikanska delstaterna. Under Reagan-tiden hade landet drabbats av inflation, en dålig ekonomi och den amerikanska utrikespolitiken var inte lika bra. När Ronald Reagan blev president undertecknade han 1981 Economic Recovery Tax Act (lagen om skatt på ekonomisk återhämtning) som sänkte skatterna för företag, förmodligen för att de skulle kunna återinvestera övervinsterna i verksamheten. Under Reagans presidentskap utökade han den amerikanska militären och skapade fler arbetstillfällen, men ökade också underskottet på grund av överutnyttjande. Under hans första mandatperiod gick ekonomin från 4,5 % till 7,2 %.

1984 vann Reagan i en stor jordskredsseger genom att vinna 49 av de 50 amerikanska delstaterna. Under sin andra mandatperiod fokuserade Reagan på att avsluta det kalla kriget. Han höll många möten mellan Margaret Thatcher, påven Johannes Paulus II och Sovjetledaren Michail Gorbatjov. De träffades första gången vid toppmötet i Genève 1985. Senare upptäckte de båda sin passion för att avsluta kriget. Reagan träffade fyra gånger den sovjetiske ledaren Michail Gorbatjov, som kom till makten 1985, och deras toppmöten ledde till undertecknandet av fördraget om kärnvapen med medelräckvidd.

Även under sin andra mandatperiod var Reagans invasion av Grenada och bombning av Libyen populära i USA, även om hans stöd till Contras-rebellerna hamnade i en kontrovers om Iran-Contra-affären som avslöjade Reagans dåliga ledarstil.

Sedan han lämnade sitt ämbete 1989 blev Reagan en av USA:s mest populära presidenter.

 
President Reagan sade att "Regeringen är inte en lösning på våra problem, regeringen är problemet".  


Marschen för jobb och frihet i Washington, där Martin Luther King Jr. höll talet "Jag har en dröm".  


Neil Armstrong landar på månen.  


Nixon håller sitt avgångstal på sin sista dag som president, den 9 augusti 1974.  

Efter det kalla kriget och därefter (1991 och framåt)

Tiden efter det kalla kriget

I slutet av 1980-talet och början av 1990-talet tog den republikanske presidenten Ronald Reagan slut på det kalla kriget. Detta berodde på att den ryske ledaren Michail Gorbatjov inledde en politik som kallades perestrojka, att Berlinmuren föll och att Sovjetunionen splittrades i olika länder. Vid den här tiden minskade USA sin produktion av billiga varor och lät många människor arbeta i serviceyrken. En del av dessa servicejobb gällde datorer och Internet, som började användas flitigt på 1990-talet. Vid den här tiden hade USA ett mycket stort handelsunderskott, vilket innebär att landet tog emot fler varor från andra länder, till exempel Kina, än vad det skickade till andra länder.

Mellanöstern blev huvudfokus för USA:s utrikespolitik. År 1991 utkämpade USA ett krig mot Irak som kallades det första Gulfkriget eller Operation Desert Storm. Syftet var att stoppa den irakiske ledaren Saddam Hussein från att ockupera Kuwait, ett litet oljeproducerande land.

År 1992 blev Bill Clinton president. Under Clinton skickade USA soldater till Bosnien som en del av ett FN-uppdrag. USA gick också med på en handelspakt kallad Nordamerikanska frihandelsavtalet (och upphävde Glass-Steagall-lagstiftningen). Clinton åtalades för att ha ljugit i rätten om sitt förhållande med Monica Lewinsky, men senaten röstade emot att avsätta honom som president.

21:a århundradet

Bushs ordförandeskap

År 2000 valdes George W. Bush till president. Terrorister attackerade World Trade Center den 11 september 2001. Tusentals människor dog. Strax efter attackerna åkte USA och Nato till Afghanistan för att hitta Osama bin Laden och andra som de trodde hade planerat attackerna den 11 september. År 2003 invaderade Förenta staterna Irak. Krigen i Irak och Afghanistan har pågått i många år. År 2011 hade de flesta amerikanska soldater lämnat Irak och striderna där var över.

År 2005 drabbades södra USA av orkanen Katrina. En stor del av staden New Orleans förstördes. År 2006 vann demokraterna tillbaka kongressen eftersom amerikanerna inte gillade hur Bush hanterade kriget i Irak eller Katrina.

Obamas presidentskap

Barack Obama valdes till president 2008. Kort därefter gick USA in i den värsta recessionen sedan den stora depressionen. Barak Obama var den första afroamerikanska presidenten i USA. Under sina första år vid makten antog Obama och kongressen reformer av hälso- och sjukvård och bankväsendet, vilket fick kostnaderna för sjukförsäkringar att skjuta i höjden. De antog också en stor stimulanslag för att försöka hjälpa ekonomin under recessionen, men den förlängde i slutändan bara dess varaktighet. Under recessionen använde regeringen stora mängder pengar för att hindra bank- och bilindustrin från att falla samman. Det skedde också ett stort oljeutsläpp i Mexikanska golfen. År 2010 antog kongressen Patient Protecton and Affordable Care Act, en omfattande översyn av hälso- och sjukvårdssystemet. Den kallades "Obamacare" och möttes av hård kritik från konservativa medier, eftersom den ökade kostnaderna för hälso- och sjukvården exponentiellt.

En "Tea Party-rörelse" startade under Obamas presidentskap. Denna grupp motsätter sig Obamas hälsovårdsplan och annan politik som de anser vara "stormakt". På grund av lågkonjunkturen, Tea Party och en motvilja mot vad Obama gjorde vann republikanerna ett stort antal platser i representanthuset och senaten i valet 2010. År 2011 höll Tea Party-medlemmar i kongressen på att stänga ner regeringen och skicka USA i betalningsinställelse (att inte kunna betala människor som staten är skyldig pengar). Några månader senare protesterade många ungdomar mot organiserad och koncentrerad rikedom under Occupy-rörelsen. År 2012 omvaldes Obama till en andra mandatperiod. Efter omvalet mötte Obama stora hinder från republikaner i kongressen. Denna polarisering i den politiska atmosfären och i media, ledde till händelser som 2013 års nedstängning av den federala regeringen och förhalningen av Obamas val av Högsta domstolen, domare Merrick Garland, som skulle ersätta domare Antonio Scalia. År 2014 tog republikanerna kontroll över kongressens båda kamrar, vilket ytterligare ökade låsningen. Inom utrikespolitiken bidrog president Obama till att utforma klimatavtalet från Paris, ett stort globalt åtagande för att bekämpa "klimatförändringarna". Han smidde också kärnkraftsavtalet med Iran, som allmänt sågs som ett enormt misslyckande. Han öppnade också förbindelser med Kuba för första gången på femtio år.

Trumps presidentskap

Det amerikanska presidentvalet 2016 väckte stor uppmärksamhet. De populäraste kandidaterna i valet var republikanerna Donald Trump och senator Ted Cruz samt demokraterna Hillary Clinton och senator Bernie Sanders. Trump och Clinton vann sina respektive primärval. Den 9 november 2016 besegrade Trump Clinton. Trump invigdes den 20 januari 2017. Efteråt var det många protester mot Trump runt om i landet.

Den 27 januari undertecknade president Trump ett dekret som hindrade flyktingar från att resa in i landet i 120 dagar och nekade medborgare från Irak, Iran, Libyen, Somalia, Sudan, Syrien och Jemen inresa i 90 dagar, med hänvisning till säkerhetsproblem i samband med terrorism. Dagen därpå samlades tusentals demonstranter på flygplatser och andra platser i USA för att protestera mot undertecknandet av ordern och kvarhållandet av utländska medborgare. Senare verkade administrationen återkalla en del av en del av ordern, vilket i praktiken innebar att besökare med ett grönt kort undantogs.

Den 3 maj 2017 ansökte Puerto Rico om konkurs efter en massiv skuldsättning och en svag ekonomi. Det är det största konkursfallet i amerikansk historia.

Den 24 september 2019 meddelade representanthusets talman Nancy Pelosi att representanthuset skulle inleda en undersökning om åtal mot Trump. Den 31 oktober 2019 röstade representanthuset 232-196 för att skapa förfaranden för offentliga utfrågningar. Den 16 december släppte representanthusets justitieutskott en rapport som specificerade anklagelserna om mutbrott och bedrägeri som en del av anklagelsen om maktmissbruk. Huset röstade för att åtala Trump den 18 december 2019, vilket gör honom till den tredje presidenten i USA:s historia som åtalas. Inga slutgiltiga bevis för några brottsliga förseelser har någonsin hittats eller producerats när det gäller president Trump.

Under större delen av 2020 drabbades USA av den COVID-19-pandemi som drabbat hela världen. Landet blev det högst smittade och flest människor dog av smittan, även om det finns mycket kritik mot hur uppgifterna samlades in. Trump-administrationen fick negativa reaktioner för sin hantering av viruset, trots den mycket framgångsrika operationen "warp speed" som tar fram det första vaccinet för att bekämpa viruset. Vissa människor vägrar att bära kirurgiska masker för att hjälpa till att stoppa överföringen av viruset. I vissa delstater har guvernörer låst sina delstater i ett försök att stoppa spridningen av viruset.

Med början i maj 2020 började rasspänningarna i landet intensifieras genom polismordet på George Floyd, vilket ledde till massiva protester och upplopp i hela landet. Black Lives Matter-rörelsen började växa i popularitet genom ett blandat mottagande.

Den 7 november 2020 besegrade den tidigare vicepresidenten Joe Biden president Trump i landets presidentval med det högsta valdeltagandet. Biden blev den äldsta personen som valdes till ämbetet och den första från delstaten Delaware. Bidens kandidate, den amerikanska senatorn Kamala Harris, var den första kvinnan, afroamerikanen och asiatiskt-amerikanen som valdes till vicepresident eller till något högt valt ämbete i landet.

Den 6 januari 2021, medan medlemmarna i den amerikanska kongressen sammanträdde för att bekräfta Bidens valseger, stormade påstådda anhängare av president Trump in i det amerikanska Capitolium för att försöka omintetgöra resultatet av valet 2020. Fem personer dog. Detta ledde till att USA:s representanthus åtalade Trump för andra gången, vilket gjorde honom till den enda amerikanska presidenten som åtalats två gånger.

Bidens ordförandeskap

Efter Bidens val flyttades datumet för de amerikanska truppernas tillbakadragande från Afghanistan från april till den 31 augusti 2021. I Afghanistan sammanföll tillbakadragandet med talibanernas offensiv 2021, som kulminerade i Kabuls fall. Efter en massiv flygtransport av över 120 000 personer avslutades USA:s militära uppdrag formellt den 30 augusti 2021.

Den 24 juni 2022 fastställde Högsta domstolen i ett avgörande beslut att abort inte är en skyddad rättighet enligt konstitutionen. Domen, Dobbs v. Jackson Women's Health Organization, upphävde Roe v. Wade och Planned Parenthood v. Casey och utlöste protester utanför Högsta domstolens byggnad och över hela landet.

Ketanji Brown Jackson efterträdde domare Breyer när denne lämnade domstolen den 30 juni 2022. Hon blev den första svarta kvinnan och den första före detta federala offentliga försvararen att tjänstgöra i Högsta domstolen när hon svors in.

Ett land i förändring

Förenta staterna står inför många politiska frågor. En av dessa är vilken typ av regering som USA ska bli. Liberaler vill ha en stor regering, medan Tea Party och andra grupper vill ha en mindre regering. En av dessa debatter handlar om hälsovård. Kostnaderna för hälso- och sjukvård har ökat. Konservativa och liberaler är också oense i sociala frågor som abort och homoäktenskap. Många fler människor har kommit att acceptera homosexuella och homoäktenskap som en acceptabel del av det amerikanska samhället. Det finns också många trender och utvecklingar som USA måste hantera. En av dessa är invandringen. Många människor kommer till USA från Latinamerika och Asien, särskilt Mexiko. Detta kallas för "browning of America". Babyboomer-amerikanerna blir äldre och en större andel av befolkningen är pensionärer. Andra frågor som USA står inför är en växande oro för miljön. Detta har lett till att många "gröna jobb" har skapats, dvs. jobb som skapar ren eller förnybar energi, men man bortser ofta från de negativa effekter som kan uppstå till följd av dessa initiativ, t.ex. torka som orsakas av brytning av litium för elbilsbatterier.

 
President Donald Trump avlägger ämbetseden  


I maj 2020 uppstår massprotester och upplopp över hela landet som orsakar social och rasistisk oro efter polismordet på George Floyd.  


Barack Obama installeras som USA:s president i januari 2009.  


Attackerna den 11 september  


Bill Clinton var president på 1990-talet.  


Demonstranter utanför Högsta domstolen strax efter tillkännagivandet av beslutet Dobbs v. Jackson Women's Health Organization 2022.  

Relaterade sidor

• USA:s geografi

 

Utvalda läsningar

• Kennedy, David M.; Cohen, Lizabeth; Bailey, Thomas Andrew (2006). The American Pageant: A History of the Republic (13th ed.). Houghton Mifflin College Division. ISBN 978-0-618-47940-5.
• Bennett, William (2007). America: Det sista bästa hoppet. ISBN 978-1-59555-055-2.
• Blum, John M. (1993). Den nationella erfarenheten: A History of the United States. William S. McFeely, Edmund S. Morgan, Arthur M. Schlesinger, Jr., Kenneth M. Stampp och C. Vann Woodward (8th ed.).
• Foner, Eric (2006). Ge mig frihet!: En amerikansk historia. Vol. 1 (1st ed.). New York: W.W. Norton. ISBN 978-0-393-92782-5.
• Gillon, Steven M.; Cathy D. Matson (2006). Det amerikanska experimentet: A History of the United States (2nd ed.). ISBN 978-0-618-59583-9.
• Johnson, Paul (1999). En historia om det amerikanska folket. Harper Perennial. ISBN 978-0-0-06-093034-9.
• Johnston, Robert D. (2002). The Making of America: The History of the United States from 1492 to the Present. National Geographic. ISBN 978-0-7922-6944-1.
• King, David C. (2003). Children's Encyclopedia of American History. ISBN 9780789483300.
• Schweikart, Larry; Allen, Michael (2007). A Patriot's History of the United States: From Columbus's Great Discovery to the War on Terror (Från Columbus stora upptäckt till kriget mot terrorismen). Penguin. ISBN 978-1-59523-032-4.
• Tindall, George Brown; Shi, David E. (2006). America: A Narrative History (7th ed.). W W W Norton & Company Incorporated. ISBN 978-0-393-92820-4.
• Wiegand, Steve (2001). USA:s historia för Dummies. ISBN 9780764552496.
• Zinn, Howard (2003). A People's History of the United States. Harper Perennial Modern Classics. ISBN 978-0-0-06-052837-9.