Divertikulit är en sjukdom i matsmältningssystemet. Den orsakas av en inflammation i divertiklar i tarmväggarna. Den förekommer vanligtvis i tjocktarmen. Divertiklar kan också finnas i övre matsmältningskanalen i nivå med matstrupen, magsäcken och tunntarmen.

 

Vad är skillnaden mellan divertulos och divertikulit?

Divertulos innebär att små fickor eller utbuktningar (divertiklar) bildats i tarmväggen. Dessa är ofta symtomfria. Divertikulit uppstår när en eller flera divertiklar blir inflammerade eller infekterade och ger symtom.

Symtom

  • Smärta i nedre vänstra delen av buken (vanligast), ofta gradvis tilltagande
  • Feber och frossa
  • Förändrade avföringsvanor: förstoppning eller diarré
  • Känsla av uppblåsthet, illamående eller kräkningar
  • Ömhet vid bukpalpation och ibland blod i avföringen

Orsaker och riskfaktorer

Den exakta orsaken till varför divertiklar uppstår är inte helt klarlagd, men flera faktorer spelar in:

  • Ålder – divertiklar blir vanligare med stigande ålder
  • Fiberfattig kost och lågt vätskeintag
  • Övervikt och fysisk inaktivitet
  • Rökning
  • Läkemedel som NSAID och kortikosteroider kan öka risken för komplikationer
  • Genetiska och bindvävsrelaterade faktorer

Diagnos

  • Medicinsk anamnes och bukstatus är första steget.
  • Blodprover (CRP, vita blodkroppar) visar ofta tecken på inflammation.
  • Dator- eller datortomografi (CT) av buken med kontrast är ofta förstahandsval för att bekräfta diagnos och upptäcka komplikationer (abscess, perforation).
  • Ultraljud kan användas vid misstanke men är mindre känsligt än CT.
  • Koloskopi görs vanligtvis inte under en akut inflammatorisk episod men rekommenderas ofta några veckor efter återhämtning för att utesluta annan sjukdom, exempelvis koloncancer.

Behandling

Behandlingen beror på om divertikuliten är okomplicerad eller komplicerad:

Okomplicerad divertikulit

  • Många patienter kan behandlas hemma med vila, vätska och smärtstillande.
  • Tidigare användes rutinmässigt antibiotika, men nyare studier visar att antibiotika inte alltid behövs vid lindriga fall. Beslut fattas av läkare utifrån symtom och riskfaktorer.
  • Flytande kost eller lätt diet under de första dagarna kan rekommenderas, följt av successiv återgång till fiberrik kost.

Komplicerad divertikulit

  • Vid abscess, perforation, peritonit eller svår infektion krävs ofta sjukhusvård.
  • Intravenös antibiotika, vätska och smärtlindring ges. Abscesser kan ibland dräneras perkutant med hjälp av röntgen eller ultraljud.
  • Kirurgi kan bli nödvändig vid perforation, återkommande svåra anfall eller om konservativ behandling misslyckas. Kirurgiska alternativ inkluderar resektion med primär anastomos eller i akut läge ibland Hartmanns operation.

Komplikationer

  • Abscess (varansamling)
  • Perforation och peritonit (bukhinneinflammation)
  • Fistelbildningar mot andra organ (till exempel urinblåsa)
  • Tarmslyng/obstruktion
  • Blödning från divertiklarna

Förebyggande och livsstilsråd

  • Öka intaget av kostfibrer (frukt, grönsaker, fullkorn) för att förebygga förstoppning och minska trycket i tarmen.
  • Dra ner på rökning och övervikt samt öka fysisk aktivitet.
  • Drick tillräckligt med vätska.
  • Det finns inga starka belägg för att undvika nötter, frön eller popcorn — sådana restriktioner rekommenderas oftast inte längre.

När ska du söka vård?

Sök akutsjukvård eller kontakta din läkare vid:

  • Plötsligt svår buksmärta
  • Hög feber eller frossa
  • Kraftiga kräkningar eller oförmåga att behålla vätska
  • Blod i avföringen eller tecken på allvarlig infektion

Sammanfattningsvis är divertikulit en vanlig orsaksgrupp till buksmärta hos vuxna, särskilt med stigande ålder. Många fall är lindriga och kan handläggas utan operation, men allvarligare komplikationer kräver snabb medicinsk bedömning och ibland kirurgi. Råd om kost och livsstil kan bidra till att minska risken för återfall.