Allosaurus

Utfodring

Sauropoder, levande eller döda, verkar vara troliga kandidater som bytesdjur. Man har funnit sauropodben med hål som passar till allosaurietänder, och man har funnit att allosaurietänder har fällts av på sauropodben.

Det finns dramatiska bevis för att allosaurier har attackerat Stegosaurus. Man har hittat en Allosaurus svanskotan med ett delvis läkt hål som passar till en Stegosaurus svansspik. Det finns också en nackplatta från Stegosaurus med ett U-format sår som stämmer väl överens med en Allosaurus nos.

Allosaurus var förmodligen inte ett rovdjur på fullvuxna sauropoder, om den inte jagade i flock. Den hade en blygsam skalle och relativt små tänder, och den vägde mycket tyngre än vuxna sauropoder. En annan möjlighet är att den föredrog att jaga unga djur i stället för fullvuxna vuxna.

Forskare har lagt fram andra förslag. Robert T. Bakker jämförde de korta tänderna med tandsnitt på en såg. Denna sågliknande skärkant löper längs hela överkäken och kan ha drivits in i bytet. Denna typ av käke skulle möjliggöra huggattacker mot mycket större byten, med målet att försvaga offret.

En annan studie visade att skallen var mycket stark men hade en relativt liten bettkraft. Författarna föreslog att Allosaurus använde sin skalle som en yxa mot bytet, attackerade med öppen mun, skar upp köttet med tänderna och slet bort det utan att splittra benen.

De föreslog att olika strategier skulle kunna användas mot olika byten. Kraniet var tillräckligt lätt för att möjliggöra attacker på mindre och smidigare ornithopoder, men tillräckligt starkt för att kunna utföra bakhåll mot större byten som stegosaurier och sauropoder.

Deras idéer ifrågasattes av andra forskare, som inte hittade några moderna exempel på en yxattack. De ansåg det mer troligt att skallen var stark för att absorbera påfrestningar från kämpande byten.

De ursprungliga författarna noterade att Allosaurus i sig själv inte har någon modern motsvarighet, så avsaknaden av en modern "yxa-attackerare" var inte signifikant. De ansåg att tandraden var väl lämpad för en sådan attack och att ledarna i skallen bidrog till att minska påfrestningarna.

En annan möjlighet för att hantera stora byten är att theropoder som Allosaurus var "köttätare" som kunde ta köttbitar från levande sauropoder, tillräckligt för att försörja rovdjuret så att det inte behövde döda bytet direkt. Denna strategi kan ha gjort det möjligt för bytesdjuret att återhämta sig och äta igen senare.

En annan idé är att ornitopoder, som var de vanligaste bytesdjuren, kunde dämpas genom att Allosaurus tog tag i bytet med sina framben och sedan högg i halsen för att krossa luftstrupen. Frambenen var starka och kunde hålla fast bytena, och klornas artikulation tyder på att de kunde ha använts för att kroka fast saker.

Formen på Allosaurus skalle begränsade den binokulära synen till 20° i bredd, vilket är något mindre än hos moderna krokodiler. Precis som hos krokodiler kan detta ha varit tillräckligt för att bedöma avståndet till bytet och för att kunna genomföra attacker. Den liknande bredden på deras synfält tyder på att allosaurierna, liksom moderna krokodiler, var bakhålljägare.

Allosaurus topphastighet har uppskattats till 30-55 kilometer i timmen (19-34 miles i timmen).

Allosaurus kranieavgjutning i framifrån vy på Museum für Naturkunde, Berlin


Skelett av Allosaurus och Stegosaurus, Denver Museum of Nature and Science

Cleveland-Lloyd-upptäckter

Den fossilplats som kallas Cleveland-Lloyd Dinosaur Quarry i Emery County, Utah, var känd 1927, men större verksamhet inleddes inte förrän 1960. En insats från nästan 40 institutioner fick fram tusentals ben mellan 1960 och 1965. Stenbrottet är anmärkningsvärt på grund av de många Allosaurusresterna, exemplens skick och vår okunskap om dess forntida ursprung. Man uppskattar att resterna av minst 46 A. fragilis har hittats där, av minst 73 dinosaurier. De fossil som hittats där är disartikulerade (separata) och väl blandade.

Förslag på hur den uppstod är bland annat att djur fastnar i en mosse, fastnar i djup lera, faller offer för torka och dödlighet runt ett vattenhål eller fastnar i en källmatad damm eller en sjö. Oavsett orsaken innebär den stora mängden välbevarade Allosaurusrester att djuret är en av de mest kända theropoderna. Individer i nästan alla åldrar och storlekar har hittats, från mindre än 1 meter till 12 meter långa.

Arter

Det finns fem erkända arter av Allosaurus:

• A. fragilis
• A. tendagurensis
• A. atrox
• A. europaeus
• A. jimmadseni

Media

Allosaurus, liksom Tyrannosaurus, har i populärkulturen kommit att representera den typiska stora, köttätande dinosaurien.

Det är en vanlig dinosaurie på museer. Ett antal museer samarbetade vid utgrävningarna i Cleveland Lloyd Dinosaur Quarry. År 1976 hade museer i åtta länder på tre kontinenter material eller avgjutningar av Cleveland-Lloyd allosaurier. Allosaurus är Utahs officiella "statsfossil".

Allosaurus är det främsta rovdjuret i både Arthur Conan Doyles roman Den försvunna världen från 1912 och i filmatiseringen från 1925, den första långfilmen med dinosaurier.

Allosaurus användes som huvudrollsinnehavare i filmen The Beast of Hollow Mountain från 1956 och i filmen The Valley of Gwangi från 1969. Gwangi beskrivs som en Allosaurus, men Ray Harryhausen baserade sin modell för varelsen på Charles R. Knights avbildning av en Tyrannosaurus. Allosaurus dök upp i det andra avsnittet av BBC:s tv-serie Walking with Dinosaurs från 1999 och i den efterföljande specialserien The Ballad of Big Al, som spekulerade i "Big Al"-exemplarets liv, vilket avslöjades av de många skadorna och patologierna i dess skelett.

Allosaurusmodell i Bałtów, Polen.