Den tidigmoderna perioden är en epok som brukar anges till ungefär 1500–1800. Den följer på medeltiden och markerar övergången till samhällen och stater som i stora drag liknar de vi känner i dag: centraliserade kungadömen, stående arméer, byråkratiska administrationer och ett ökat kontaktnät över kontinenterna.

I Europas historia följer den tidigmoderna perioden på den medeltida perioden. Många historiker placerar startpunkten kring Konstantinopels fall 1453 eller omkring 1500, och perioden omfattar viktiga kulturella och politiska rörelser som renässansen och upptäcktstiden. Den innefattar bland annat upptäckten av Amerika, upptäckten av sjövägen till öst och den europeiska expansionen i Atlanten, Afrika och Asien. En vanlig slutpunkt är den franska revolutionen 1789, som markerar övergången till en annan sorts politisk ordning i Europa.

Kännetecken för den tidigmoderna tiden

  • Centralisering och statsbildning: Kungamakten och byråkratin stärks, vilket leder till mer enhetliga rättssystem och skattesystem.
  • Upptäcktsresor och kolonial expansion: Nya handelsvägar och kolonier förändrar ekonomi och maktbalans — Spaniens, Portugals, Hollands, Englands och Frankrikes imperier växer.
  • Ekonomisk förändring: Handelskapitalism, merkantilism och början till globaliserade handelsnätverk. Den transatlantiska slavhandeln blir en del av det växande handelsmönstret.
  • Religiösa omvälvningar: Reformationen på 1500-talet och motreformationen förändrar kyrkans roll och skapar religiösa konflikter och nya kyrkosamfund.
  • Vetenskaplig och intellektuell utveckling: Renässanshumanism och den vetenskapliga revolutionen ifrågasätter traditionella auktoriteter och lägger grunden för modern naturvetenskap.
  • Teknik och krigföring: Introduktionen av krut och nya vapen ändrar militära taktik och gör krig både mer kostsamma och centraliserade.

Viktiga händelser och fenomen

Under perioden sker flera avgörande förändringar som formar den moderna världen:

  • Renässansen: En kulturell och intellektuell rörelse som återuppväcker klassiska ideal och främjar konst, litteratur och vetenskap (renässansen).
  • Upptäcktsresor: Utforskning och sjövägar till nya områden — både upptäcktstiden och upptäckten av sjövägen till öst öppnar för global handel och kolonisering.
  • Reformationen: Martin Luthers och andra reformatorers kritik mot katolska kyrkan från 1517 och framåt leder till nya protestantiska kyrkor och religiösa konflikter.
  • Vetenskaplig revolution: Framsteg inom astronomi, fysik och matematik med figurer som Kopernikus, Galileo och Newton förändrar förståelsen av världen.
  • Ekonomiska system: Handelskompanier, merkantilistiska politik och en växande penningekonomi ger upphov till tidiga former av kapitalism.
  • Global kontakt: Europas kontakter med Amerika, Afrika och Asien omformar befolkningar, ekonomier och kulturer — ofta genom tvång, handel och sjukdomsspridning.

Samhälleliga följder

Tidigmodern tid innebär stora sociala förändringar: urbanisering, befolkningsökning i vissa områden, förändrade klassstrukturer och ett ökat inflytande för handelsborgerskap. Samtidigt fortsätter stora delar av befolkningen att leva under agrara villkor och många samhällen präglas av skarpa sociala klyftor.

Periodens slut och tolkningar

Hur och när den tidigmoderna perioden slutar är inte helt entydigt. Den vanligaste markören är franska revolutionen 1789, eftersom den avsevärt förändrar politiska idéer och maktstrukturer i Europa. Vissa forskare förlänger perioden till början av 1800‑talet eller ser övergången som gradvis fram till 1815 (Napoleontiden och Wienkongressen).

Sammanfattningsvis var den tidigmoderna tiden en dynamisk epok då konst, vetenskap, ekonomi och politik omformades. Den banade väg för många institutioner och idéer i det moderna samhället, samtidigt som dess expansion och konflikter lade grunden till både globalt utbyte och stora orättvisor.