Europas historia

Med Europas historia menas all den tid som förflutit från det att det finns skriftliga dokument på den europeiska kontinenten fram till i dag. Den delas traditionellt in i antik (före det västromerska rikets fall), medeltida och modern (efter Konstantinopels fall).

Europas forntid går tillbaka till den minoiska civilisationen, mykéerna och senare till Homeros Iliad i det antika Grekland omkring 700 f.Kr. Den romerska republiken upprättades 509 f.Kr. som sedan usurperades av Octavians nya romerska imperium när det nådde sin höjdpunkt under det första århundradet f.Kr. Den kristna religionen antogs under det fjärde århundradet, och under det sjätte organiserades den inom imperiet av kejsar Justinianus I (527-565) med de fem viktigaste städerna: Rom, Konstantinopel, Antiokia, Jerusalem och Alexandria. Det västromerska rikets fall följdes av en nedgång för Västeuropa. Det bysantinska riket överlevde i öst. En ny schism inom kyrkans auktoritet 1054 kom att läggas till den tidigare splittring som hade bestått sedan 451. Det följdes av korståg från väst för att rädda det heliga landet från muslimsk invasion. Feodalsamhället började brytas ner i takt med att den svarta döden spreds.

Konstantinopels fall 1453 visade de kristnas militära svaghet i Östeuropa. Det används ofta som utgångspunkt för den moderna historien. Västerländska kristna slutförde Reconquista och upptäckte en ny värld 1492. Europa vaknade upp från medeltiden genom återupptäckten av den klassiska läran, som till stor del hade hållits vid liv i den muslimska världen medan den västerländska kyrkan hade förkastat mycket av den som hednisk. Renässansen följdes av den protestantiska reformationen, då prästen Martin Luther angrep den påvliga auktoriteten. Det trettioåriga kriget, fördraget om Westfalen och den ärofyllda revolutionen förberedde expansion och upplysning.

Den industriella revolutionen, som började i Storbritannien, gjorde det möjligt för massor av människor, inte bara de rika, att för första gången slippa leva ett liv där de alltid var fattiga och knappt hade råd med mat och husrum. Det tidiga brittiska imperiet splittrades när dess kolonier i Amerika revolterade för att upprätta ett eget representativt styre. Den politiska förändringen på den europeiska kontinenten drevs på av den franska revolutionen, då folk ropade på frihet, jämlikhet och broderskap. Den franske ledaren Napoleon Bonaparte erövrade och reformerade kontinentens sociala struktur genom krig fram till 1815, då han mötte sitt slutliga nederlag i slaget vid Waterloo och skickades i exil. När allt fler småägare fick rösträtt, särskilt i Frankrike och Storbritannien, utvecklades socialistisk och facklig verksamhet och revolutionen grep Europa 1848. De sista resterna av livegenskap avskaffades i Österrike-Ungern 1848. Den ryska livegenskapen avskaffades 1861. Balkanländerna började återfå sin självständighet från det osmanska riket. Efter det fransk-preussiska kriget bildades Italien och Tyskland 1870 och 1871, var och en från grupper av mindre länder som talade samma språk.

Konflikterna intensifierades över hela världen i en jakt på imperier, där mäktiga länder förvandlade mindre mäktiga länder till kolonier, fram till utbrottet 1914 av det största kriget som någonsin hade utkämpats fram till dess. Det kallades det stora kriget, men kallas nu oftast första världskriget eller första världskriget. I krigets desperation lovade den ryska revolutionen folket "fred, bröd och land" och ledde till att det ryska imperiet upphörde och ersattes av Sovjetunionen. Tysklands nederlag skedde till priset av ekonomisk förstörelse, vilket formellt skrevs in i Versaillesfördraget 1919, där man konstaterade att första världskriget helt och hållet var Tysklands och dess allierades fel och krävde att de skulle betala tillbaka hela det belopp som kriget hade kostat.

Den stora depressionen började 1929 och orsakades delvis av de ekonomiska problem som orsakades av försöket att tvinga Tyskland att betala för kriget och delvis av handelsrestriktioner. Miljoner människor runt om i världen förlorade sina arbeten. Regeringar byttes ut i många länder, en del genom val och en del genom revolutioner. Regeringarna föll snart i två huvudgrupper, de som trodde på frihet och mänskliga rättigheter och de som följde fascismen. Dessa två djupt skilda synsätt ledde till ett andra världskrig, som de flesta som skriver historia anser började i Europa när Tyskland invaderade Polen 1939, men som snart spred sig till de flesta länder i världen. Det tog in krig som redan pågick på andra platser, framför allt kriget mellan Japan och Kina. Efter detta krig spred sig kommunismen till Central- och Östeuropa, inklusive de relativt nya östeuropeiska länderna Jugoslavien, Bulgarien, Rumänien och Albanien, och i Asien till Nordvietnam och Nordkorea, och något senare till Kuba i Karibiska havet, mycket nära Nordamerika.

Konflikten mellan förespråkarna för en kapitalistisk ekonomi och ett demokratiskt politiskt system och förespråkarna för en kommunistisk ekonomi och ett kommunistiskt politiskt system ledde till det kalla kriget, en fyrtioårig strid mellan Förenta staterna och Sovjetunionen, två av de länder som hade samarbetat för att vinna andra världskriget och de två som hade kommit ut ur det med de starkaste militära styrkorna. De ledde ett västblock respektive ett östblock och delade upp Europa. Varje sida ville främja sin typ av regering. Människor över hela världen fruktade ett kärnvapenkrig på grund av spänningen, och Europa, som delades av järnridån, antogs vara en trolig slagplats.

Kommunismen blev mindre attraktiv när det stod klart att den kunde främja den ekonomiska tillväxten mindre effektivt än de kapitalistiska väststaterna och att den inte lämpade sig för en reform som gav alla yttrandefrihet. Därför tvingade Sovjetunionen Ungern att ge upp sin reform 1956, gynnade byggandet av Berlinmuren 1961 och stoppade reformen i Tjeckoslovakien 1968. När den sovjetiske ledaren Gorbatjov 1988/89 klargjorde att han inte skulle tvinga länderna i östblocket att hålla fast vid kommunismen revs Berlinmuren 1989 och Sovjetunionen kollapsade (1991). Då var Förenta staterna den enda supermakten kvar. Europa undertecknade ett nytt unionsfördrag som omfattade 27 europeiska länder 2007.

Frågor och svar

Fråga: Vilken är den traditionella indelningen av Europas historia?

F: När började Europas forntid?

Fråga: När infördes kristendomen i Europa?

F: Vilken händelse markerade en nedgång i Västeuropa?

F: Vilken händelse utlöste en expansion och upplysning i Europa?

F: Vilken händelse ledde till revolutioner på den europeiska kontinenten?

Sök med bokstav