Edmund Pevensie – fiktiv Narnia-karaktär av C. S. Lewis

Lejonet, häxan och garderoben

I Lejonet, häxan och garderoben är Edmund en av huvudpersonerna, 10 år gammal, och den person som utvecklas mest under berättelsen.

Det sägs i boken att Edmund började sitt liv som en sympatisk person, men att han sedan förändrades till det sämre och började bete sig elakt efter att ha flyttat till en ny skola. I 2005 års filmatisering av boken sägs det dock att han är upprörd över att de skickas hemifrån på grund av att deras far tvingas tjänstgöra i kriget.

Edmund pratar grymt med Lucy när hon först hittar ingången till Narnia genom en garderob, och han är det andra av Pevensie-barnen som åker till Narnia, efter att ha följt efter Lucy för att kunna retas med henne. Där träffar han Jadis, den vita häxan (som presenterar sig som Narnias drottning) och han får äta en magisk turkisk godis som orsakar ett beroende hos den som äter den. Efter det lovar han den vita häxan att han ska ta med sig sina bröder och systrar till hennes slott, utan att veta att hon hade för avsikt att döda dem alla för att bevisa en narniansk profetia. Lucy nämnde den vita häxan i ett samtal och Edmund inser att häxan inte var någon annan än "drottningen av Narnia", men magin i den turkiska godiset var så stark att han bestämde sig för att åka till slottet för att få mer.

När Edmund återvänder till den normala världen förnekar han att han varit i Narnia och vill inte erkänna att Lucy talade sanning.

När de fyra Pevensiebarnen senare går igenom garderoben säger han att han har varit i Narnia tidigare. Han och de andra syskonen skyddas av herr och fru Beaver. Men när bävern och de tre andra Pevensiebarnen har ett samtal om Aslans ankomst smyger Edmund iväg till den vita häxans slott, där han hoppas bli prins och senare kung.

Hans tankar om häxan förändras dock när hon skäller ut honom för att han kommer utan sina syskon, och ännu mer när de på sin resa till stenbordet hittar en liten grupp varelser som njuter av en festmåltid som jultomten har lagat. När varelserna fortsätter att säga att jultomten är deras välgörare och har kommit till Narnia, ett tecken på att hennes makt försvagas, förvandlar hon dem till sten.

Edmund upptäcker nu till sin förskräckelse att den vita häxan var ond och att han skulle ge vad som helst för att få vara med sina bröder och systrar. Den vita häxans släde stannar så småningom när snön smälter (ännu ett tecken på att häxans kraft håller på att brytas ner), så de måste fortsätta sin resa till fots. De stannar till i en skogig dal, där häxan förbereder sig för att döda Edmund för att han har förrått henne. Hon binder Edmund vid ett träd och tar fram en dolk, men ett räddningsteam som skickats av Aslan anländer, befriar honom och för honom till sina syskon och resten av Aslans trupp. Edmund ångrar sig helt och hållet efter ett långt samtal med Aslan som efteråt beordrar Pevensies att enas om att deras brors missgärningar är glömda. Nästa dag hävdar häxan att Edmunds liv är hennes. Hon och Aslan utarbetar en överenskommelse om att Aslan ska dö i Edmunds ställe (även om de andra narnianerna inte vet om detta), men utan att hon vet om det, gör den magiska karaktären av denna överenskommelse att Aslan kan väckas till liv igen. Susan och Lucy bevittnade Aslans återuppståndelse.

Medan Aslan, Lucy och Susan tävlar om att befria stenfångarna i häxans slott, ansluter sig Edmund till Peters armé i striden, där han spelar en roll när det gäller att bryta den vita häxans farliga trollstav, men han blir skadad i försöket. Då är häxans armé mycket snabbt i underläge, och hon dödas snart av Aslan, medan de kvarvarande fienderna antingen ger upp eller tar till flykten.

Edmund räddas dock från döden av Aslan och Lucy, som ger Edmund några droppar av en magisk dryck som snabbt kan bota alla sjukdomar.

Så småningom läker Edmund och kröns av Aslan i den stora västra skogen som kung Edmund den rättfärdige, medhärskare över Narnia tillsammans med drottning Lucy, drottning Susan och högkungen Peter, och blir adlad som hertig av Lantern Waste, greve av Western March och riddare av Noble Order of the Table.

15 år senare återvänder han och hans syskon till England, där de alla återigen uppträder som barn.

Prins Kaspian

Edmund och hans syskon återvänder till Narnia för att möta Kaspian, Narnias rättmätiga kung, mot kung Miraz. Han övertygar dvärgen Trumpkin om att de är kungarna och drottningarna från legenden genom att besegra honom i en övning i svärdstrid. Senare hjälper han Peter och Trumpkin att försvara Caspian mot Nikabrik (den svarta dvärgen), haggan och varulven. Edmund är också där för att se Peters svärdduell mot kung Miraz.

Edmund har sedan dess blivit mer omtänksam mot Lucy och är den förste som tror henne när hon "ser" Aslan, och han står på hennes sida när Trumpkin och hennes andra syskon inte tror henne. Edmund visas i boken mer snällt än i Lejonet, häxan och garderoben.

I filmen visar sig Edmund vara mycket mognare än Peter och Caspian, men han håller sig utanför deras diskussioner. I filmen kan han också hindra den vita häxan från att återuppstå från de döda genom att krossa isväggen som hon glider ut ur.

Gryningsvandrarens resa

Edmund, Lucy och deras kusin Eustace kommer tillbaka till Narnia genom en målning och hamnar i havet. De räddas och tas ombord på Dawn Treader av kung Caspia som är på en resa för att hitta de tre lorderna som försvann. Detta var Edmund och Lucys sista äventyr i Narnia, eftersom Aslan sa till dem att de börjar bli för gamla för att komma tillbaka. Vid det här laget hade Edmund mognat en hel del, vilket kan ses i hans sätt att hantera Eustace (kusin) och i striderna med kung Caspian. Dessutom har Edmund helt slutat att förolämpa Lucy. När Eustace (kusinen) ändrar sitt beteende efter att ha förvandlats tillbaka från en drake nämner Edmund sitt eget förräderi och säger att Eustace inte var värre än han själv med orden "Du är en åsna, men jag var en förrädare".

Hästen och hans pojke

Kung Edmund, drottning Susan och Faun Tumnus är på besök i landet Calormen, där prins Rabadash vill gifta sig med Susan. Edmund tror att Shasta är den försvunne prins Corin från Archenland, Narnias allierade, och skäller ut pojken för att han har rymt och gjort alla oroliga och sjuka av honom. Narnianerna flyr tack vare Tumnus kloverplan, vilket leder till att Rabadash får sin far att gå med på att de ska ta Narnia genom att invadera Archenland.

Shasta träffar Edmund igen i Anvard. Edmund påminner Shasta om att han inte ska lyssna. Edmund och Archenlands kung Lune leder kampen mot Calormenes armé och de lyckas vinna.

Det sista slaget

Efter att ha drömt om kung Tirian i Narnia som ber om deras hjälp i England åker Peter och Edmund till Ketterleys gamla hem i London för att gräva fram de magiska ringarna som professor Kirke begravde på gården när han var pojke i Trollkarlens nevö som ska användas av Eustace och Jill för att nå Narnia. De väntar på de andra på tågperrongen när en olycka inträffar.

När kung Tirian ser Narnias sju vänner i sin dröm tycker han att Edmund och Peter "redan hade en kungs och en krigares ansikte".

Edmund följer med alla utom Susan till Aslans land. Liksom Peter och Lucy dödas han i tågolyckan och återvänder till Aslans land, där de alla kan leva för evigt i fred.