Hår: definition, struktur och funktion hos däggdjur

Hår kan ha olika funktioner:

• Den kan skydda mot att förlora kroppsvärme. Detta anses vara hårets grundläggande, ursprungliga funktion.
• Den skyddar mot UV-strålning som skadar huden.
• Den kan skydda mot regn eller vatten. Luft kan fastna i pälsen eller olja kan utsöndras från huden. Båda dessa metoder förhindrar att regn eller vatten gör kroppen för kall. Vattenlevande däggdjur i kalla vatten har vanligtvis späck (fett) under huden och nästan inget hår.
• Försvar: hår är modifierat hos däggdjur som piggsvin för att skydda sig.
• Hårfärgning kan fylla olika funktioner. Hos vissa djur hjälper den till att kamouflera sig och hos andra djur till att signalera till andra djur av samma art. Exempel på detta är att signalera till honor i parningssyfte och att signalera till andra för att kontrollera territoriet. Att signalera fara för andra arter (aposematisk färgning) görs också av t.ex. skunkar.
• Djur kan ändra sitt hår så att de ser större eller mer hotfulla ut. Detta kan också användas för att para sig, vilket till exempel är fallet med lejon. Lejonhannarnas mane skyddar också deras hals från skador när de slåss mot andra hanar.

Vissa djur, till exempel vissa insekter och spindlar, har också hår. Dessa är dock inte hår i biologisk mening, utan är i själva verket borststrån. De hår som finns på vissa växter är inte heller riktiga hår, utan trikomer.

Hos människor växer håret främst på huvudet, och mängden kroppshår skiljer sig åt mellan olika raser. Asiater och infödda nordamerikaner har minst kroppshår, medan kaukasier tenderar att ha mest.

Hårfärg

Hårfärgen är bara något som föräldrarna ger vidare. Naturlig hårfärg kan endast ges av gener. Det är omöjligt att ha en hårfärg som inte är genetiskt nedärvd av både mor och far. Detta bygger på dominanta och recessiva gener som bärs av en förälder. Dessa gener kanske inte visar sig i hårfärgen, men många människor bär på gener som är recessiva och som inte syns i deras egenskaper eller drag.

Att färga håret är att ändra hårets färg. Den består av en kemisk blandning som kan ändra hårets färg genom en kemisk reaktion. Många människor färgar sitt hår för att dölja grå eller vita hårstrån. Detta beror på att de flesta människor får vita eller gråa hår när de blir äldre.

Genetik och kemi

Två typer av melaninpigment ger håret dess färg: eumelanin och pheomelanin. Fheomelanin färgar håret rött. Eumelanin bestämmer hårfärgens mörker. En låg koncentration av brunt eumelanin ger blont hår, men mer brunt eumelanin färgar håret brunt. Höga mängder svart eumelanin resulterar i svart hår, medan låga koncentrationer ger grått hår. Alla människor har en del feomelanin i håret.

Genetiken för hårfärger är ännu inte helt fastställd. Enligt en teori är det minst två genpar som styr människans hårfärg.

En fenotyp (brun/blond) har en dominant brun allel och en recessiv blond allel. En person med en brun allel har brunt hår, en person utan bruna alleler är blond. Detta förklarar varför två brunhåriga föräldrar kan ge ett blont barn.

Det andra genparet är ett icke-rött/rött par, där den icke-röda allelen är dominant och allelen för rött hår är recessiv. En person med två kopior av den rödhåriga allelen kommer att ha rött hår, men det blir antingen rödbrunt eller ljust rödorange beroende på om det första genparet ger brunt respektive blont hår.

Modellen med två gener tar inte hänsyn till alla möjliga nyanser av brunt, blont eller rött (till exempel platinablond kontra mörkblond/ljusbrun) och förklarar inte heller varför hårfärgen ibland blir mörkare när en person åldras. Flera andra genpar styr ljus respektive mörk hårfärg i en kumulativ effekt (kvantitativ genetik).

Hårets textur

Hårets struktur ärvs också genetiskt. Hårets tjocklek, färg och lockighet är nedärvda. Det finns också genetiska skillnader mellan män och kvinnor. Kroppshåret är begränsat hos kvinnor och tjockare hos män.

Håravfall

Människor har ungefär 100 000 hårstrån på huvudet. Omkring 100 faller av varje dag, men de växer oftast ut igen. Vissa män är skalliga, men flickor och kvinnor kan bli skalliga om de tappar håret på grund av en sjukdom som kallas alopeci.

Män förlorar ofta en del av sitt hår när de blir äldre. Detta kallas för skallighet. Läkare kallar det "manlig skallighet" eftersom hårstråna ofta faller ut på liknande ställen. Det börjar ofta med att håret faller ut först framifrån på huvudet och sedan från toppen av huvudet. Efter ett tag kan allt som återstår vara en del hår som löper ovanför öronen och runt nedre delen av bakhuvudet. Även om det är ovanligt att kvinnor blir kala, lider många kvinnor av tunnare hår över huvudet när de blir äldre.

Människor har försökt hitta botemedel mot håravfall i tusentals år. I ett försök att få tillbaka håret har män försökt med "kurer" som att använda konstiga lotioner eller till och med att ha huvudet packat i kycklinggödsel.^[] Många obevisade "kurer" marknadsförs fortfarande idag. Det är först under det senaste decenniet eller så som behandlingar har utvecklats som ibland fungerar. Vissa läkare gör hårtransplantationer, där de tar små hårstrån från områden som nacken och placerar dem i de kala fläckarna på huvudet. Vissa läkemedel har testats och godkänts för försäljning som behandlingar mot håravfall. De uppmuntrar återväxt och förtjockning av håret, men fungerar bättre om de används innan håravfallet övergår till skallighet.

Historia och kultur

Människor har varit intresserade av hår på huvudet i hundratusentals år. För både män och kvinnor har hårstyling och hårfärgning varit ett sätt att se bra ut och få uppmärksamhet. Ibland ställer samhället upp regler om hår, till exempel genom att inte tillåta människor att klippa håret eller skägget, som inom sikhismen (det är också bra att göra detta inom islam, men det är inget krav).