Emma Goldman (27 juni 1869 - 14 maj 1940) var en rysk-amerikansk anarkist och arbetarorganisation. Hon var en anarkokommunist som tidigt stödde ateism, homosexuellas rättigheter och feminism.




 

Tidiga år och emigraton

Emma Goldman föddes 27 juni 1869 i en judisk familj i Keidan i Kovno-guvernementet i det dåvarande ryska imperiet (nuvarande Litauen). Som ung emigrerade hon 1885 till USA för att ansluta sig till släktingar i Rochester, New York. Hon arbetade i klädfabriker, där hon tidigt kom i kontakt med fackliga idéer och de svåra arbetsförhållandena som formade hennes politiska engagemang.

Politisk verksamhet och idéer

Goldman blev en av Nordamerikas mest kända anarkister. Hon förespråkade bland annat:

  • Arbetarrättigheter – aktiv i strejker och stöd för facklig organisering.
  • Yttrandefrihet och rätten att organisera sig fritt.
  • Feminism och sexuell frihet – hon talade öppet för kvinnors rätt till sexualitet, frihet från tvångsäktenskap och för tillgång till preventivmedel.
  • Antimilitarism – hon motsatte sig krig och tvångsrolltillverkning (inkallelse) och engagerade sig mot första världskriget.
  • Social frihet – stöd för ateism, sexuella minoriteters rättigheter och det hon kallade ”free love” (fri kärlek utan statlig eller religiös tvångsstyrning).

Föreläsningar, tidningar och förbindelser

Under många år reste Goldman runt och höll föreläsningar i USA och Europa. Hon redigerade och skrev för tidskriften Mother Earth (grundad 1906), som blev en central plattform för anarkistisk teori, social kritik och debatt om sexuell frigörelse och arbetarrörelsen. Hon förknippades nära med andra radikaler, bland dem Alexander Berkman och läkaren Ben Reitman.

Konflikter med lagen och deportation

Goldman arresterades flera gånger för sina aktiviteter. Hon ställdes inför rätta för att ha spridit information om preventivmedel och för sin roll i anti-krigspropaganda under första världskriget. I december 1919 deporterades hon från USA tillsammans med ett stort antal andra utländska radikaler på fartyget USAT Buford till Sovjetryssland.

Ryssland, desillusion och senare verk

Till en början såg Goldman revolutionen i Ryssland som en möjlighet, men hon blev snabbt kritisk till bolsjevikernas centralisering, censur och förtryck av oppositionella. Hennes besvikelse över utvecklingen beskrivs utförligt i essän My Disillusionment in Russia (1923). Efter tiden i Ryssland fortsatte hon att resa och föreläsa i Europa och Nordamerika, skriva och organisera. Hennes självbiografi Living My Life (två band, publicerade 1931) är en viktig källa till både hennes liv och idéer.

Kontroverser

Goldman var kontroversiell under sin livstid. Hon hyllades av många för sitt mod och sin konsekvens men kritiserades också, bland annat för sitt tidiga stöd för politiskt våld i vissa fall (hon stödde Alexander Berkmans attentat mot tobaksbaronen Henry Clay Frick och förhöll sig komplicerat till teorier om propaganda genom handling). Efter president William McKinleys mord 1901 förnekade hon koppling men mördaren sade sig ha påverkats av radikala idéer, vilket ledde till hård kritik och förföljelse av radikala röster.

Arv och betydelse

Emma Goldman räknas i dag som en central gestalt inom anarkismen, kvinnokampen och de tidiga rörelserna för sexuell och personlig frihet. Hennes skrifter och föreläsningar påverkade generationer av aktivister, feminister och libertära tänkare. Hon lämnade efter sig ett omfattande författarskap och en tradition av civil olydnad och kamp mot auktoritära strukturer.

Några viktiga skrifter

  • Anarchism and Other Essays (1910)
  • My Disillusionment in Russia (1923)
  • Living My Life (självbiografi, 1931)
  • Oväntade artiklar och tal i tidskriften Mother Earth (redaktör och bidragsgivare)

Senare år och död

Emma Goldman fortsatte att föreläsa och skriva fram till slutet av sitt liv. Hon avled den 14 maj 1940 i Toronto, Kanada. Hennes idéer och kamp för personlig frihet och social rättvisa lever vidare i olika sociala rörelser och i den akademiska forskningen om anarkism och feminism.