Ekoregion: regionalt avgränsat ekologiskt område för bevarande och biogeografi

Definition och centrala kriterier

En allmänt använd och praktisk definition kommer från Världsnaturfonden (WWF). En ekoregion är enligt denna definition ett större land- eller vattenområde som:

• innehåller en geografiskt distinkt sammansättning av naturliga samhällen;
• delar en stor majoritet av arter och ekologisk dynamik;
• har liknande miljöförhållanden;
• interagerar ekologiskt på ett sätt som är avgörande för samhällenas långsiktiga fortbestånd.

Definitionen betonar både art- och processperspektivet: det är inte bara vilka arter som finns, utan även hur de samverkar och hur miljön formar dessa samband. Källa: Världsnaturfonden.

Skala och typer

Ekoregioner kan variera i storlek men är avsedda att vara större än lokala naturtyper samtidigt som de är små nog för att vara meningsfulla för regional planering. Vanliga indelningar är:

• landekoregioner (terrestriska) — omfattar större landskapsenheter med särskilda biotoper och arter;
• sötvattenekoregioner — avrinningsområden, sjösystem och vattendrag med gemensamma fisk- och insektsfauna;
• marina ekoregioner — kuststräckor och havsområden med karakteristiska havssamhällen (används i vissa klassificeringar).

Enligt WWF har man identifierat flera hundra ekoregioner globalt: omkring 825 landekoregioner och cirka 450 sötvattenekoregioner.

Användning i naturvård och planering

Ekoregioner används som ramverk för:

• prioritering av områden för bevarande och naturvårdsinsatser;
• strategisk planering på regional nivå, inklusive landskapsrestaurering och vilka skyddsåtgärder som är mest lämpliga;
• översiktlig övervakning av biologisk mångfald och ekologisk integritet.

Ett konkret exempel är Global 200, en förteckning över ekoregioner som Världsnaturfonden har identifierat som särskilt prioriterade för bevarandeinsatser på grund av deras höga biologiska värde eller sårbarhet.

Relation till andra ekologiska begrepp

Det är viktigt att skilja mellan närliggande begrepp:

• Biome (biom): mycket stora enheter definierade främst efter växtsamhällen och klimat, t.ex. tundra eller tropisk regnskog.
• Ekozons/realm: ännu större geografiska regioner som omfattar flera biomer och ekoregioner; se skillnaden mot ekozon.
• Ekoregion: mer detaljerad och användbar för regional bevarandeplanering än biomer, eftersom den fångar specifika artgemenskaper och ekologiska processer.

Begränsningar och osäkerheter

• Gränserna för ekoregioner är ofta schablonmässiga och kan förändras vid nya ekologiska data eller förändrade klimatförhållanden.
• Historiska människopåverkade landskap kan göra det svårt att avgöra den ursprungliga naturens utbredning.
• Olika organisationer och forskare kan använda något olika kriterier och därmed få olika kartbild över ekoregioner.

Sammanfattning

Ekoregioner är praktiska och vetenskapligt motiverade enheter för att beskriva och förvalta jordens biologiska mångfald på regional nivå. De kombinerar artföreningars sammansättning, ekologiska processer och miljöförhållanden till en helhet som är användbar för forskning och bevarande. Internationella initiativ, särskilt från Världsnaturfonden, har främjat användningen av ekoregionskonceptet globalt, exempelvis i listor som Global 200, för att fokusera insatser där de bedöms mest effektiva för att skydda naturvärden.