Humant immunbristvirus (hiv) är en typ av virus som kallas retrovirus och som infekterar det mänskliga immunförsvaret (det system i kroppen som ansvarar för att bekämpa sjukdomar). Hiv kan orsaka aids (en samling sjukdomar och symtom) genom att så småningom döda de vita blodkropparna, som en frisk kropp använder för att bekämpa sjukdomar.
Vad är hiv och hur påverkar det kroppen?
Hiv angriper i första hand särskilda vita blodkroppar (framför allt CD4‑celler) som är viktiga för att försvara kroppen mot infektioner. Viruset replikerar sig inne i dessa celler och slår långsamt ut immunförsvaret om det inte behandlas. Utan effektiv behandling kan hiv utvecklas till aids, vilket innebär att immunförsvaret blivit så försvagat att kroppen inte längre klarar av att stå emot vissa opportunistiska infektioner och vissa cancersjukdomar.
Symtom — vilka tecken kan visa sig?
- Akut fas (veckor efter smitta): influensaliknande symtom som feber, halsont, svullna lymfkörtlar, muskelsmärta och utslag. Dessa symtom kan vara milda och likna andra vanliga infektioner.
- Klinisk latens (månader–år): ofta få eller inga symtom medan viruset fortplantar sig långsamt i kroppen.
- Avancerad hiv / aids: återkommande infektioner (t.ex. lunginflammation, svampinfektioner), stor viktnedgång, långvarig diarré, hög feber, nattliga svettningar och vissa typer av cancer. Symtomen varierar mellan individer.
Hur smittar hiv?
Hiv sprids genom kroppsvätskor där viruset kan finnas i tillräcklig mängd, framför allt blod, sperma, slidsekret och bröstmjölk. Vanliga smittvägar är:
- Osäker sex (utan kondom) med en person som är hivpositiv och inte har undertryckt virusmängd.
- Delning av sprutor eller annan injektionsutrustning.
- Från mor till barn under graviditet, förlossning eller amning om modern inte får behandling.
- Blodtransfusioner eller organtransplantationer där blod/organ inte har screenats (i länder med säker blodhantering är detta mycket ovanligt).
Hiv smittar inte genom kramar, handslag, att dela bestick, toaletter, insektsbett eller luftburna kontakter.
Diagnos och tester
Hiv påvisas med blodprov. De vanligaste testerna är antikroppstest och kombinationstest som kan upptäcka både antikroppar och antigen (t.ex. p24). Det finns också PCR‑tester som mäter mängden virus (viral load) i blodet och kan upptäcka infektion tidigt. Det finns en så kallad "fönsterperiod" efter smitta då tester kan vara negativa trots att man är smittad — fråga vården vilken test som passar och när det ska tas.
Behandling
Antiretroviral behandling (ART) är standardbehandling för hiv. Läkemedlen hämmar virusets förmåga att föröka sig, vilket leder till att virusmängden i blodet sjunker till mycket låga nivåer (ibland odetekterbar). Målet med behandlingen är:
- undertrycka viruset till odetekterbar nivå,
- återbygga och bevara immunförsvaret,
- förebygga sjukdom och död relaterat till hiv,
- minska risken för smittspridning.
Viktigt är god följsamhet — att ta medicinerna regelbundet — för att undvika resistensutveckling. De flesta blir idag länge friska med normal, eller nästan normal, livslängd om behandlingen sätts in tidigt och följs.
Förebyggande åtgärder
- Kondomer: minskar risken vid sex.
- PrEP (preexpositionsprofylax): daglig eller episodisk medicinering för personer med hög risk som förebygger hiv‑infektion.
- PEP (postexpositionsprofylax): akut behandling som kan ges inom 72 timmar efter misstänkt exponering för hiv för att förhindra infektion.
- Byta sprutor och använda sterila injektionsverktyg.
- Testning och behandling av gravida kvinnor för att kraftigt minska risken för smitta till barnet.
- Säker blodhantering och screening vid transfusioner.
U=U — Undetectable = Untransmittable
Forskning visar att personer med hiv som har en odetekterbar virusmängd tack vare effektiv behandling inte överför viruset sexuellt. Detta begrepp uttrycks ibland som U=U (Undetectable = Untransmittable) och är viktigt både medicinskt och för att minska stigma.
Uppföljning och komplikationer
Graviditet och amning
Med rätt behandling under graviditet och förlossning är risken för att överföra hiv till barnet mycket låg. Rådgör med specialistmödravård och infektionsklinik för bästa vård och beslut om amning beroende på lokal praxis och tillgång till behandling.
Leva med hiv — psykosocialt stöd
Att få en hiv‑diagnos kan vara omvälvande. Stöd från vårdteam, psykolog, patientföreningar och kontaktnät är viktigt. Det finns lagstadgat skydd mot diskriminering i många länder, men stigma och okunskap förekommer fortfarande och kan påverka livskvaliteten.
Sammanfattning
- Hiv är ett virus som angriper immunförsvaret och utan behandling kan leda till aids.
- Det finns effektiv behandling (ART) som undertrycker viruset, förbättrar hälsa och minskar smittspridning.
- Regelbunden testning, förebyggande åtgärder som kondomer, PrEP och säkra injektionsrutiner minskar risken för smitta.
- Med modern behandling kan personer med hiv leva långa och hälsosamma liv.



