Eriophyidae: mikroskopiska växtkvalster som orsakar gallor och skador

Upptäck Eriophyidae — mikroskopiska växtkvalster som orsakar gallor och allvarliga växtskador. Lär dig känna igen, förebygga och bekämpa dem.

Eriophyidae är en familj av kvalster som lever som växtparasiter. De är kända för att ge upphov till gallbildning, erineum (pälsliknande behåring på blad), förvrängningar och andra växtskador. Många arter är mycket värdspecifika och förekommer över hela världen, från vildväxande växter till odlade grödor och prydnadsväxter.

Kvalsterna är extremt små (vanligtvis 0,08–0,3 mm), med ett avlångt, masklikt (vermiformt) kroppssätt och bara två par ben som sitter långt fram på kroppen. Tarmen är rak och utan utväxter, och de saknar hjärta och cirkulationssystem. Munapparaten (gnathosoma) är anpassad för att suga växtsaft; de kan orsaka lokal celldelning och överproduktion av vävnad som leder till gallor eller andra missbildningar.

Livscykel och spridning

Eriophyider utvecklas vanligtvis genom ägg — larv — nymf — imago och kan ha flera generationer per säsong beroende på temperatur. De sprids lätt passivt med vinden, via insekter, fåglar, verktyg eller förflyttning av infekterade plantdelar och plantmaterial. Vissa arter kan sprida virus, till exempel vete-silverknopp-kvalster (wheat curl mite) som överför virussjukdomar i sädesslag.

Symtom och diagnos

• Synliga gallor, knoppar eller knölar på blad, stjälkar eller blommor.
• Erineum: fina dunstrån eller pälsliknande struktur på bladens undersida.
• Bladkrullning, missformning, missfärgning, rullning eller reducerad tillväxt.
• På känsliga kulturer kan angrepp ge ekonomiska förluster genom minskad avkastning eller försämrad kvalitet.

Diagnos görs ofta genom att undersöka symtom och sedan bekräfta med mikroskopisk analys av vävnadsprov eller tejpprov (genomskinlig tejp tryckt mot angreppna ytan och betraktad i mikroskop). Eftersom kvalstren är mycket små krävs ofta stereomikroskop eller ljusmikroskop för säker identifiering.

Förebyggande och bekämpning

Bekämpning bygger på integrerad växtskyddspraxis (IPM):

• Kulturella åtgärder: Använd friskt och certifierat plantmaterial, ta bort och förstör kraftigt angripna plantdelar, beskär för att förbättra luftcirkulation och ljusinsläpp samt undvik onödig stress på växterna.
• Sortval: Odla resistenta eller mindre mottagliga sorter där sådana finns.
• Biologisk kontroll: Det finns naturliga fiender, men många rovdjur är för stora för att effektivt jaga dessa mikroskopiska kvalster, så effekten kan vara begränsad. I vissa system kan bevarande av biologisk mångfald hjälpa.
• Kemisk bekämpning: Selektiva akaricider/miticider kan vara effektiva vid rätt tidpunkt — exempel på verksamma ämnen som används i vissa sammanhang är abamectin och spiromesifen. Även olje- och svavelbaserade behandlingar kan minska populationen. Följ alltid produktens etikett och lokala regler, och var vaksam mot resistensutveckling.
• Övervakning och tidig insats: Inspektera nya skott och knoppar regelbundet; behandlingar fungerar ofta bäst när populationen är liten och innan stora gallor utvecklats.
• Sanitet: Undvik att flytta infekterade plantor och redskap mellan odlade områden utan rengöring.

Betydelse och exempel

Eriophyider kan vara viktiga skadegörare i trädgårdar och i jordbruk, särskilt på känsliga grödor och prydnadsväxter. För vissa arter kan konsekvenserna vara ekonomiskt betydande genom minskad avkastning, försämrad kvalitet eller kostnader för kontrollåtgärder. Exakt hantering och kontrollmetod varierar med art, värdväxt och odlingssystem.

Sammanfattningsvis är Eriophyidae en grupp mikroskopiska växtparasiter med särskilda biologiska egenskaper och ofta värdspecifika relationer. Tidig upptäckt, korrekt identifiering och en kombination av kulturella, biologiska och kemiska metoder ger bäst chans att begränsa skadorna.

Sök med bokstav