Den falska gharialen eller malaysiska gharialen (Tomistoma schlegelii) är en sötvattenreptil. Den påminner om en krokodil med en mycket tunn och lång nos, lik gharialens, vilket givit arten dess vanligt förekommande namn.

Utseende och storlek

Falska gharialen har en lång, smal skalle och många vassa tänder anpassade för att fånga fisk. Kroppen är slankare än hos många andra krokodilarter. Vuxna individer når vanligen mellan 2 och 4 meter; hanar kan i vissa fall bli större. Färgteckningen är brunaktig med mörkare fläckar och ränder som ger bra kamouflage i mörkt flodvatten och i trädrötter vid strandkanten.

Systematik

Arten har länge placerats i familjen Crocodylidae, men moderna genetiska och morfologiska studier, inklusive immunologiska analyser, visar att den står närmare gharial än man tidigare trodde. Därför placeras den i många nyare översikter i familjen Gavialidae eller i en närbesläktad grupp inom gavialerna.

Utbredning och habitat

Tomistoma är inhemsk i delar av Sydostasien. Den förekommer naturligt i flera flodsystem på Sumatra och i Malaysia och finns också på Borneo och Java. Det finns rapporter från Vietnam och historiska uppgifter från Thailand (arten har inte setts där sedan 1970) och arten kan möjligen ha funnits på Sulawesi. Fossilfynd i södra Kina tyder på att släktet tidigare haft en vidare utbredning.

Den föredrar stillsamma, djupa sötvattensmiljöer såsom floder med lugn ström, sjöar, träsk och framför allt torv- och sumpskogar (peat swamps). Arter på denna typ av habitat är ofta beroende av intakta sötvattensmarker och omkringliggande regnskogarna för föda och häckning.

Biologi och beteende

Falska gharialen är mestadels vattenlevande och rör sig långsamt i vattnet men kan snabbt slå till mot byten. Nosens form är specialiserad för att fånga fisk, som utgör huvuddelen av dieten, men arten tar också krabbor, andra vattenlevande ryggradslösa djur och ibland fåglar eller mindre däggdjur som kommer ned till vattenkanten.

Den är oftast skygd och nattaktiv, vilket gör observationer svåra. Territorialt beteende förekommer hos vuxna hanar, särskilt under parningstiden.

Fortplantning

Tomistoma är, liksom andra krokodiler, äggläggande. Honorna blir vanligen könsmogna när de når ungefär 2–3 meters kroppslängd. De bygger ofta högar eller kullar av vegetation och mark — särskilt i torvmarker — som fungerar som en isolerad inkubator. En hona lägger vanligtvis mellan 30 och 60 ägg per kull. Inkubationstiden varierar men ligger ofta runt 70–90 dagar beroende på temperatur. Temperaturberoende könsbestämning (TSD) gäller för krokodiler, vilket betyder att äggens temperatur under inkubationen påverkar könsfördelningen.

Till skillnad från vad som ibland anges, visar observationer att honor av Tomistoma ofta uppvisar någon grad av föräldraomsorg: de kan vakta boet under lämpliga perioder och hjälpa nykläckta ungar till vattnet. Ungarna är ändå extremt utsatta för rovdjur som vildsvin, stora kattdjur, civettdjur och hunddjur samt för att bli uppätna av större krokodiler, och dödligheten bland nykläckta ungar är hög.

Hotbild

Arten är hotad i stora delar av sitt ursprungliga utbredningsområde. De viktigaste hoten är:

  • Habitatförlust: Dränering av torvmarker, konvertering av land till jordbruk och oljepalmsodlingar samt skogsavverkning förstör arternas livsmiljö.
  • Jakt och illegal handel: Djuret jagas för sitt skinn och kött, och ägg samlas ofta in för konsumtion eller försäljning.
  • Fragmentering: Populationer blir isolerade i små flodsystem vilket minskar genetisk variation och försvårar återkolonisering.
  • Miljöförstöring och klimat: Föroreningar, vattenreglering och torvbrytning som ökar risken för större bränder påverkar habitat negativt.

Skydd och bevarandeåtgärder

De malaysiska och indonesiska regeringarna har vidtagit flera åtgärder för att skydda falska gharialen, bland annat lagstiftning som förbjuder jakt och handel med arten samt inrättande av skyddade områden. Andra viktiga insatser är:

  • Kontrollerade program för återinplantering och uppfödning i fångenskap för att stärka små populationer.
  • Lokala projekt för skydd av bon och nattlig bevakning av äggkläckningar.
  • Forskning och övervakning för att bättre kartlägga utbredning, populationsstorlek och hot.
  • Miljöarbete för att bevara och återställa torv- och sumpskogar, vilket också gynnar mängder av andra arter och bidrar till kolinlagring.

Trots dessa insatser är arten fortfarande sårbar och kräver långsiktiga skyddsprogram, både nationellt och internationellt, för att återställa bestånden.

Vad kan göras vidare?

Effektivt bevarande kräver kombinationer av habitatrestaurering, strikt lagstiftning mot illegal avverkning och jakt, lokalsamhällens medverkan i skyddsarbete samt internationellt samarbete för forskning och finansiering. Att skydda peat-swamps och flodsystem är avgörande både för falska gharialens framtid och för att bevara hela ekosystemets funktion.