Fell – Definition: Skandinaviens karga berg, fjäll och hedar

Fell – upptäck Skandinaviens karga fjäll, hedar och berg: definition, naturens karaktär och historisk användning i Norden, Isle of Man, England och Skottland.

En fell (från fornnordiska fell, fjall, "berg") är ett högt och kargt landskap, t.ex. en bergskedja eller hedklädda kullar. Termen används oftast i Skandinavien, på Isle of Man, i delar av norra England och i Skottland.

Etymologi och användning

Ordet fell härstammar från fornnordiskans fell/fjall, vilket betyder "berg". I de nordiska språken lever samma rot kvar i svenska fjäll och norska fjell. I engelskan används fell framför allt i norra England (särskilt i Lake District) och i vissa skotska områden, där det ofta förekommer i namn på höjder och bergstoppar.

Kännetecken

En fell kännetecknas av att den är relativt hög, karg och ofta trelös över trädgränsen. Landskapet kan bestå av platta eller rundade bergsryggar, vidsträckta fjällhedar och klippiga toppar. Många fells är resultat av istida och post‑istida processer: inlandsisens erosion skapade slätade platåer, dalar och hällar, och efterföljande vittring och permafrostformer har format markytan.

Vegetation och djurliv

Vegetationen på fells är sparsam och består oftast av hedväxter som ljung, hedblomster, torrängsgräs, mossor och lavar. Marken är ofta tunn, myrig eller torvbildande i sänkor. Faunan är anpassad till det karga klimatet: renar (i delar av Skandinavien), dalriper, tjäder, fjälluggla och smågnagare som fjällämmel kan förekomma. Växt‑ och djurlivet visar ofta skarpa gränser vid trädgränsen.

Mänsklig användning och kultur

Fells har länge nyttjats av människor för bete och slåtter. I Skandinavien utnyttjas fjällhedar som sommarbeten för får och renar (särskilt inom samisk renskötsel). Historiskt har man även sökt malm i fjällområden eller torv i myrområden. Idag är friluftsliv, vandring, fjällvandring och back‑ eller snösport populära aktiviteter på fells. Fells förekommer frekvent i lokal toponymi och i folkminnen, och de är ofta centrala i regional identitet och litteratur.

Skillnad mot 'berg' och 'fjäll'

I svenskt bruk skiljer man ofta på berg och fjäll/fell genom vegetationsgränsen: ett fjäll är vanligtvis ett berg eller en platå ovanför trädgränsen och med karg vegetation. Ett "berg" kan ligga under trädgränsen och vara skogbeklätt. I engelsktalande områden används fell som ett traditionellt namn för höjder i nordliga landskap.

Exempel på kända fells och fjällplatåer

• Hardangervidda och Dovrefjell i Norge — stora fjällvidder, viktiga för renskötsel och nationalparksskydd.
• Sarek och Padjelanta i Sverige — skyddade områden med vildmarkskaraktär och höga naturvärden.
• Lake District i norra England — kända fells som Helvellyn, Scafell Pike och Skiddaw där termen "fell" används i många namn.
• Isle of Man — höjder som Snaefell (Snaefell) bär också spår av fornnordisk namngivning.

Skydd och hot

Många fjäll‑ och fellområden är skyddade som nationalparker eller naturreservat på grund av sitt värde för biologisk mångfald, renskötsel och friluftsliv. Hot mot dessa landskap inkluderar klimatförändringar (förskjutning av trädgränser och förändrade snö‑ och permafrostförhållanden), överbetning, gruvverksamhet och turismens påverkan. Bevarandeåtgärder syftar ofta till att kombinera traditionellt nyttjande (till exempel renskötsel) med skydd av naturvärden.

Sammanfattning

En fell är alltså ett kargt, ofta trelöst och högt liggande landskap som återfinns i norra Europa och på vissa öar med fornnordiska namnspår. Begreppet sammanför geologi, klimat, ekologi och mänsklig verksamhet — från renskötsel och bete till vandring och naturvård.

Sök med bokstav