Amphiuma är ett släkte av vattensalamandrar. De är det enda släktet som fortfarande lever i familjen Amphiumidae. De kallas ibland för "congerålar" eller "kongoslangar", vilket inte är korrekt. Amphiumas har en av de största mängderna DNA i den levande världen, cirka 25 gånger mer än en människa.

 

Utseende

Amphiumor har en långsträckt, ålliknande kropp med mycket små extremiteter. Varje ben är kort och har endast ett till tre tår beroende på art. Kroppens form och den släta, fuktiga huden gör dem väl anpassade till ett liv i vatten. De största individerna kan bli längre än 1 meter, men storleken varierar mellan arterna.

Arter

  • Amphiuma tridactylum – ofta känd som trespänd amphiuma (tre tår).
  • Amphiuma means – tvåspänd amphiuma (två tår).
  • Amphiuma pholeter – enkelspänd amphiuma (en tå) och vanligtvis mindre än de andra två arterna.

Dessa tre är de nu levande arterna inom släktet; de skiljer sig främst åt i antalet tår och i storlek samt utbredning.

Utbredning och habitat

Amphiumor finns främst i sydöstra USA. De lever i lugna, sötvattensmiljöer såsom träsk, vattensamlingar, stillastående vattendrag och sumpmarker. De gömmer sig gärna under vegetation, i rötter eller i håligheter i bottenmaterialet.

Beteende och ekologi

Dessa salamandrar är främst nattaktiva rovdjur som äter fisk, kräftdjur, groddjur, maskar och insekter. De jagar genom att ligga och vänta eller genom att födosöka i bottensedimentet. Amphiumor har lungor och måste komma upp till ytan för att andas luft, men de kan också absorbera en del syre genom huden.

Vid torra perioder kan de gräva ned sig i slam eller gömma sig i fuktiga håligheter för att överleva. De kan uppvisa både larvfas med externa gälar och en mer eller mindre fullständig metamorfos till vuxenform beroende på art och lokala förhållanden.

Fortplantning

Fortplantningen sker i vattnet. Honor lägger ägg i skyddade miljöer, ofta i vegetation eller i hålor under vattenytan. Larverna har yttre gälar och utvecklas i vatten innan de genomgår metamorfos till adulta individer.

Genetik

Amphiuma-släktet är känt för att ha mycket stora genom — i genomsnitt uppemot flera tiotals gånger större än människans. Detta gör dem intressanta för studier om genomets funktion och utveckling hos ryggradsdjur.

Hot och bevarande

Generellt är amphiumor inte globalt utrotningshotade, men lokala bestånd kan påverkas negativt av igenläggning och dränering av våtmarker, vattenföroreningar och habitatfragmentering. Bevarandeinsatser riktas främst mot att bevara våtmarker och vattnets kvalitet i deras utbredningsområden.

Intressanta fakta

  • Amphiumor rör sig dåligt på land på grund av sina små ben och använder framför allt simning för förflyttning.
  • Namnet Amphiuma kommer från grekisk härledning och används för att beskriva deras ål-liknande form.
  • Deras stora genomstorlek gör att de ofta förekommer i genetiska och evolutionära studier.