Översikt: Analcancer är en malign tumör i anus och skiljer sig från kolorektalcancer vad gäller ursprung, typiska riskfaktorer och behandling. Den vanligaste formen är skivepitelkarcinom som ofta uppstår vid den squamokolumnära zonen nära analöppningen. Andra, mer ovanliga tumörtyper i området inkluderar lymfom, sarkom och melanom, och det finns även adenokarcinom.
Orsaker och riskfaktorer
En av de viktigaste bakomliggande orsakerna till analcancer är infektion med humant papillomvirus (HPV), särskilt högrisktyper som HPV16. Andra välkända riskfaktorer är rökning, nedsatt immunförsvar (till exempel vid HIV-infektion eller efter organtransplantation), många sexuella partner och mottaglighet för receptive anal intercourse. Tumörutvecklingen påverkas också av kronisk inflammation eller tidigare anala lesioner.
Symtom och diagnostik
Vanliga symtom är rektal blödning, smärta, klåda, känsla av en knöl eller förändrade tarmvanor. Undersökning inleds ofta med anamnes, klinisk palpation och inspektion, följt av anoskopi eller proktoskopi. Säker diagnos kräver biopsi och histologisk analys. Bilddiagnostik som MRI för bäckenet och CT eller PET-CT används för att kartlägga tumörutbredning och lymfkörtelstatus. Klinisk stadieindelning följer vanligen TNM-systemet.
Histologi och stadieindelning
Majoriteten av analcancerfallen är skivepitelkarcinom som börjar i det ytliga epitelet. Adenokarcinom i anus är mindre vanligt och kan kräva annan behandling. Stadiet (lokal, regional eller med fjärrmetastaser) styr både prognos och behandlingsval.
Behandling
För skivepitelkarcinom är simultan kemoradioterapi standardbehandling som ofta kan bevara analfunktionen. Kombinationen av strålning och cytostatika (till exempel 5‑FU och mitomycin C eller liknande) har blivit etablerad som första linje. Kirurgi, inklusive abdominoperineal resektion, används främst för kvarvarande eller återkommande tumör efter behandling eller för tumörer av andra histologiska typer.
Prognos och förebyggande
Prognosen beror på tumörstorlek, lymfkörtelengagemang och spridning; tidig upptäckt ger avsevärt bättre utfall. Förebyggande insatser inkluderar rökstopp och HPV-vaccination, som kan minska risken för HPV-relaterade anala lesioner. För personer med hög risk (till exempel HIV-positiva eller män som har sex med män) kan regelbundna kontroller och riktad screening övervägas i vissa sammanhang.
Skillnader och anmärkningar
Analcancer skiljer sig från kolorektalcancer i ursprung, biologiskt beteende och behandlingsstrategi; därför är korrekt diagnostik viktig för att välja rätt behandlingsplan. För vidare läsning och patientinformation finns övergripande källor om anatomi och sjukdomsbild: anatomi (anus), generella uppslagsverk om analcancer och jämförelser med kolorektalcancer. Ytterligare resurser och statistiska översikter kan hittas via nationella hälsoorgan och specialistkliniker (se även epidemiologiska resurser).