AlegsaOnline.com

Analfissur (analspricka) – orsak, symtom och behandling

Analfissur (analspricka): orsaker, typiska symtom som skarp smärta och blödning, hur diagnos ställs samt behandlingsalternativ från egenvård och läkemedel till kirurgi.

Författare: Leandro Alegsa

10-04-2026

En analfissur (på svenska även kallad analspricka) är en ytlig spricka eller reva i slemhinnan i den nedre delen av analkanalen. Skadan är vanligtvis liten men kan ge betydande obehag.

Vanliga symtom

Plötslig, skarp smärta i analområdet i samband med eller direkt efter tarmtömning.
Smärtan kan kvarstå i minuter till flera timmar efter avföring.
Lätt blödning på toalettpapper eller i avföringen.
Klåda eller irritation i analområdet och ibland en synlig spricka vid inspektion.
Vid kronisk fissur kan det förekomma en liten hudflik (sentinel tag) eller förtjockning i kanten av sprickan.

Orsaker och riskfaktorer

Den exakta orsaken är inte alltid klar, men följande faktorer bidrar ofta:

Förstoppning och hård avföring som ger mekanisk påfrestning (förstoppning är en vanlig bakomliggande orsak).
Stora eller hårda avföringsbitar som töjer slemhinnan.
Kraftig krystning eller upprepade diarréer.
Högt tonus eller spasm i den inre analsfinktern, vilket ger sämre blodcirkulation i området.
Graviditet och förlossning, samt otillräcklig hygien eller att hud hålls fuktig länge hos spädbarn.
Underliggande sjukdomar som inflammatorisk tarmsjukdom, sexuellt överförbara infektioner eller malignitet — särskilt vid atypiskt utseende eller lokalisering.

Diagnos

Diagnosen ställs vanligen med enkel visuell inspektion av analöppningen vid fysisk undersökning. Läkaren bedömer sprickans läge, längd och om den är akut eller kronisk. Vid misstanke om annan sjukdom kan ytterligare utredning behövas (t.ex. anoskopi, rektoskopi eller utredning för inflammatorisk tarmsjukdom).

Behandling

Målet är att lindra smärta, mjuka upp avföringen och främja läkning. Behandlingen kan vara konservativ, medicinsk eller kirurgisk beroende på svårighetsgrad och hur länge symtomen funnits.

Konservativa åtgärder:
- Regelbunden fiberintag och tillräckligt vätskeintag för att undvika förstoppning.
- Användning av mjukgörare eller mild laxering vid behov.
- Varmt sittbad flera gånger dagligen för att minska muskelspasm och smärta.
- Skonsam lokal rengöring och eventuell applicering av skyddande salva.
Lokal läkemedelsbehandling: Topikala medel som nitroglycerin-kräm eller kalciumflödeshämmare (t.ex. diltiazem) kan minska sfinkterspasm och förbättra blodflödet, vilket främjar läkning.
Botulinumtoxin (botox): Injiceras ibland i den inre sfinktermuskeln för att reducera spasm vid terapisvikt.
Kirurgi: Vid kroniska eller återkommande fissurer kan en lateral intern sfinkterotomi övervägas. Operationen minskar spasm och ökar blodflödet så att såret kan läka, men innebär en liten risk för upprörd tarmkontroll och ska diskuteras noggrant.

Prognos

Akuta fissurer läker ofta med konservativ behandling inom några veckor (vanligtvis upp till 6 veckor).
Kroniska fissurer (symtom längre än 6 veckor) är svårare att läka och kan kräva kirurgi eller injektionsbehandling. I vissa fall kan läkning ta flera månader.
Det är relativt vanligt att en nyligen läkt fissur öppnar sig igen vid återkommande påfrestningar.

Förebyggande råd

Förebygg förstoppning genom tillräckligt fiber- och vätskeintag samt regelbunden fysisk aktivitet.
Undvik hårt krystande och långvarigt sittande på toaletten.
Använd mjuk och noggrann hygien utan starka tvålar eller kraftig gnuggning.

Komplikationer och när du ska söka vård

Sök vård om blödningen är riklig, om smärtan är svår och svår att kontrollera, eller om du får feber.
Kontakta vården vid ihållande eller återkommande besvär längre än 6 veckor för vidare utredning.
Ovanliga lokaliseringar eller flerfaldiga sprickor kan kräva utredning för andra bakomliggande tillstånd.

För information om symtomet smärta i samband med tarmtömning och om ordet avföring i denna kontext, se relevant medicinsk rådgivning. Vid osäkerhet eller oro rekommenderas kontakt med vårdcentral eller proktolog för individuell bedömning.

Behandling

Läkaren kan skriva ut flera produkter för att behandla analfissuren. Till exempel en smärtlindrande salva eller ett suppositorium (en analmedicin), ett laxermedel (som gör det lättare att gå på toaletten), zink-salva (skyddar huden och drar ihop den så att den läker snabbare). Vidare kan en läkare ge råd om hur man tar hand om såret och förbättrar matsmältningen och avföringen.

De flesta sprickor är akuta och varar 4-6 veckor. Analfissuren blir kronisk och försvinner inte om den varar i mer än 6 veckor. I sådana fall kan medicinsk kirurgi vara en lösning. Den cirkulära muskeln i anus brukar skäras eller sträckas. Även en injektion med botox i muskeln kan ge ett positivt resultat.

För att förhindra att sprickan återkommer

Analsfissuren kan lätt brista upp till tre månader efter läkningen, till exempel vid avföring. Patienten kan göra flera saker för att minska risken för att sprickan återkommer. I råden ingår följande tips.

Så länge sprickan är öppen (en smärtsam, liten reva intill anus som kan blöda lite) kan patienten smörja in sig med en salva med zinkoxid (skyddar och drar ihop sig) och pramocaïne (lindrar smärta och klåda) på och runt sprickan (i Europa finns den receptfria salvan Nestosyl). Använd toalettfingret med en handske för att sprida ut salvan och tvätta händerna efteråt med tvål. Denna behandling måste fortsätta i flera veckor för att minska risken för att sprickan ska öppna sig igen.

Dessutom är det mycket viktigt att ha en bra matsmältning och avföring. Ju längre avföringen stannar i tarmen, desto mer vätska kommer att tas ut. På grund av detta blir avföringen hårdare och får större volym, vilket ger större chans att huden runt anus spricker igen. Patienterna rekommenderas att äta fibrer varje dag (t.ex. opolitiskt ris, müsli, fullkornsbröd, torkade aprikoser, fikon, dadlar, katrinplommon, saltfria nötter, bönor, ärtor osv. ), att äta den rekommenderade mängden grönsaker och frukt varje dag, att använda lite smör eller olja varje dag, att dricka tillräckligt under dagen och att motionera varje dag. Patienten måste undvika mat som kan orsaka förstoppning (möjligt: vitt bröd, vit pasta/pizza/nudlar, ägg, ost, socker, kaffe, choklad etc.). Vid behov kan man ta enzymer som kosttillskott till varje måltid som innehåller bröd.

Patienterna bör inte skjuta upp toalettbesöket. När man väntar trycker avföringen på anusens cirkulära muskel, vilket orsakar ett tryck. Dessutom kan avföringen bli hårdare och få större volym efter ett tag. När patienten känner ett behov av att gå på toaletten är det bästa att gå dit omedelbart. När patienten sitter på toaletten måste han eller hon trycka så lite som möjligt, utan i stället slappna av i den cirkulära muskeln.

Så länge såret inte är läkt kan ett dagligt bad med soda (natriumkarbonat) ge lindring. Ytterligare mer som kommer att hålla såret rent. Sitt i ett badkar fyllt med några centimeter varmt vatten i 20 minuter, 2 eller 3 gånger om dagen. Detta kallas för ett sitzbad. Det slappnar av vävnaden och hjälper till att slappna av analmuskeln.

Det är mycket viktigt att huden runt anus är helt torr innan patienten klär på sig. Minsta lilla fukt i hudens veck kan vara orsaken till att huden lätt skadas.

Vissa patienter har nytta av att lägga enkel olja runt anus. Till exempel olivolja eller solrosolja. Huden blir mjukare och kommer inte att riva eller spricka lika lätt. Påminn alltid om hygienen.

Om tipsen som nämns ovan inte hjälper tillräckligt och sprickan fortsätter att spricka kan orsaken vara att du använder toalettpapper efter avföring. Pappret gnuggar för starkt över huden och gör att såret öppnas igen. Man kan försöka använda ett annat märke mjukare toalettpapper, babyservetter eller i stället använda varmt vatten för att rengöra sig efter avföringen.

När du följer alla nämnda tips och råd får du inte glömma de goda principerna för hygien.

Dessa rekommendationer är endast meningsfulla om patienten är säker på att problemet är en analfissur. Om det finns några tvivel, särskilt om det finns blod i avföringen, bör du kontakta en läkare.

Frågor och svar

F: Vad är en analfissur?

S: En analfissur är en liten reva i analkanalen som orsakar kraftig anal smärta under och efter avföring och som ibland kan leda till blödning.

F: Vilka är de möjliga orsakerna till en analfissur?

S: Möjliga orsaker till analfissur är förstoppning, för stor belastning på den anala sfinktern, minskad blodcirkulation, att huden inte torkas ordentligt efter dusch eller simning, att huden sträcks ut för mycket, graviditet, förlossning och att blöjbytet inte görs i tid.

F: Hur lång tid tar det för en analfissur att läka helt?

S: Det tar 6 veckor till 3 månader för en analfissur att läka helt.

F: Kan en analfissur återkomma?

S: Ja, en analfissur kan återkomma eftersom såret lätt öppnas under läkningsperioden.

F: Vilka är symtomen på analfissur?

S: Symtomen på analfissur är kraftig anal smärta under och efter avföring samt blödning.

F: Är det klart vad som orsakar analfissur?

S: Det är inte helt klart vad som orsakar analfissur, men möjliga orsaker kan vara förstoppning, belastning på den anala sfinktern, minskad blodcirkulation och andra faktorer.

F: Vad är den medicinska termen för analfissur?

S: Den medicinska termen för analfissur är fissura ani.