Mjältbrand eller mjältbrandsfeber är en sjukdom som kan drabba både människor och många djurarter. Den orsakas av bakterien bacillus anthracis. Sjukdomen är särskilt vanlig hos vissa jämntåiga hovdjur (till exempel kor, får och getter), men alla däggdjur kan i princip smittas. Bakteriens sporer är mycket tåliga och kan överleva i jord och material i många årtionden. Människor får vanligtvis sjukdomen via kontakt med smittade djur eller djurprodukter; smitta mellan människor är ovanligt. Mjältbrand kan behandlas med antibiotika och i vissa fall med antitoxiner, och det finns även ett vaccin som används för riskgrupper. Om sjukdomen inte behandlas i tid kan den leda till allvarlig sjukdom och död.

Orsaker och smittvägar

Mjältbrand orsakas av bakterien Bacillus anthracis. Sjukdomen sprids huvudsakligen via:

  • Direktkontakt med infekterade djur eller djurprodukter (hudkontakt med kött, päls, ben etc.).
  • Inhalation av sporer (farligaste formen för människor).
  • Intag av förorenat kött (mag-tarmsmitta).
  • Vid injektionsbruk (upplyst från vissa fall hos människor som injicerat förorenade droger).

Sporer kan finnas i jord på gårdar där infekterade djur har dött eller blivit slaktade. God hygien vid hantering av djur och karantänsregler i djurbesättningar är viktiga förebyggande åtgärder.

Symtom

Symtomen varierar beroende på smittväg. Vanliga former är:

  • Hudmjältbrand (kutant): Det vanligaste och ofta minst farliga formen. Börjar som ett rött, kliande utslag som utvecklas till ett smärtfritt sår med svart nekros (sårskorpa). Ofta svullna lymfkörtlar och feber.
  • Inhalationsmjältbrand: Börjar ofta med influensaliknande symtom (feber, hosta, trötthet) som snabbt förvärras till andningssvårigheter, hög feber och septisk chock. Detta är den mest livshotande formen.
  • Gastrointestinal mjältbrand: Uppstår efter att ha ätit förorenat kött. Symtom kan vara feber, buksmärtor, kräkningar, diarré, samt svår allmänpåverkan och sepsis.
  • Injektionsmjältbrand: Har rapporterats hos personer som injicerat förorenade droger; ger svåra lokala infektioner, snabb spridning och systemisk påverkan.

Inkubationstiden är vanligen några dagar men kan variera från ett dygn upp till flera veckor beroende på smittväg och mängd sporer.

Diagnos

Diagnos ställs genom klinisk bedömning och laboratorietester. Läkare tar ofta blodprover, sårsekret eller sputum som analyseras med mikrobiologiska metoder och ibland molekylära tester för att påvisa Bacillus anthracis. Snabb diagnos är viktig eftersom tidig behandling förbättrar prognosen markant.

Behandling

Behandling består av snabba och riktade åtgärder:

  • Antibiotika: Tidig antibiotikabehandling är avgörande. Vanliga läkemedel inkluderar ciprofloxacin, doxycyklin och penicillin—valet beror på klinisk bild och lokala riktlinjer.
  • Antitoxiner och stödbehandling: Vid allvarliga fall kan antitoxiner (monoklonala antikroppar) och intensivvård vara nödvändigt för att hantera toxinstorm och organsvikt.
  • Kirurgisk åtgärd: Vid vissa hud- eller injektionsfall kan kirurgisk rensning behövas, men detta avgörs individuellt av vårdteamet.

Följ alltid lokala behandlingsriktlinjer och smittskyddsmyndigheters rekommendationer.

Förebyggande och vaccin

Förebyggande åtgärder inkluderar god djurhälsasskötsel, vaccinering av boskap i områden med hög risk, korrekt hantering och destruktion av smittade djurkroppar samt personlig skyddsutrustning för personer som arbetar med djur. Det finns ett vaccin mot mjältbrand som används:

  • För personer med särskild yrkesrisk (veterinärer, laboratoriepersonal, militär personal i vissa situationer).
  • Som postexpositionsprofylax i kombination med antibiotika vid exponering för sporer.

Vaccinet ges enligt särskilda scheman och administreras inte rutinmässigt till allmänheten i länder utan pågående utbrott.

Prognos och samhällshantering

Prognosen beror på typ och hur snabbt behandling sätts in. Hudmjältbrand har högre överlevnad vid tidig behandling, medan inhalations- och gastrointestinala former kan vara mycket allvarliga och kräva intensivvård. På samhällsnivå är övervakning, snabba smittspårningsåtgärder och korrekt hantering av misstänkta djur- och människofall centralt för att förhindra spridning.

Vad göra om du misstänker mjältbrand

  • Sök omedelbart vård om du har misstänkt kontakt med smittade djur eller djurprodukter och utvecklar symtom.
  • Undvik att hantera misstänkta djurkroppar själv; kontakta veterinär eller myndighet för korrekt hantering.
  • Följ lokala myndigheters instruktioner om postexpositionsprofylax och rapportering.

Vid misstanke om mjältbrand är snabb kontakt med vården och smittskyddet viktig eftersom tidig behandling kraftigt minskar risken för allvarlig sjukdom och död.