Anchiornis

Beskrivning

Anchiornis är en liten, tidig troodontiddinosaurie med en triangulär skalle som andra troodontider. Anchiornis hade också långa ben, vilket vanligtvis är ett tecken på en stark löpare. De omfattande benfjädrarna tyder dock på att långa ben kan vara ett rudimentärt drag, eftersom löpande djur tenderar att ha minskat, inte ökat, hår eller fjädrar på benen. Anchiornis framben var också mycket långa, vilket är ovanligt bland troodonter (som tenderar att vara kortarmade) men liknar dromaeosaurider och tidiga fåglar, vilket understryker dess basala ("primitiva") position bland dinofåglar.

Fjädrar

Medan det första exemplaret av Anchiornis, som hittades på 2000-talet, endast bevarade svaga spår av fjädrar runt den bevarade delen av kroppen, visade det välbevarade andra exemplaret att fjädrarna var nästan helt bevarade, vilket gjorde det möjligt för forskarna att identifiera strukturen på fjädrarna och hur de var fördelade.

Liksom andra tidiga fåglar, till exempel Microraptor, hade Anchiornis stora vingar, som bestod av flygfjädrar som satt fast på armen och handen (som hos moderna fåglar) samt flygfjädrar på bakbenen, vilket bildade ett arrangemang av fram- och bakvingar. Anchiornis framvinge bestod av 11 primära fjädrar och 10 sekundära fjädrar. Till skillnad från Microraptor var primärfjädrarna hos Anchiornis ungefär lika långa som sekundärfjädrarna och bildade en mer rundad vinge, med böjda men symmetriska centrala vantar, en liten och tunn relativ storlek och rundade spetsar, vilket allt tyder på sämre aerodynamisk förmåga jämfört med dess senare släkting. Hos Microraptor och Archaeopteryx var de längsta fjädrarna på framvingen närmast vingspetsen, vilket gjorde att vingarna framstod som långa, smala och spetsiga. Hos Anchiornis däremot var de längsta vingfjädrarna förankrade nära handleden, vilket gjorde att vingen var bredast i mitten och smalnade av nära spetsen för en mer rundad, mindre flyganpassad profil.

Anchiornis bakvingar var också kortare än Microraptors och bestod av 12-13 flygfjädrar som var förankrade i tibia (underbenet) och 10-11 i metatarsus (överfoten). Också till skillnad från Microraptor var bakvingefjädrarna längst närmare kroppen, och fotfjädrarna var korta och riktade nedåt, nästan vinkelrätt mot fotbenen. Till skillnad från alla andra kända mesozoiska dinosaurier var Anchiornis fötter (förutom klorna) helt täckta av fjädrar (mycket kortare än de fjädrar som utgör bakvingen).

Två typer av enklare, duniga fjädrar täckte resten av kroppen, precis som hos Sinornithosaurus. Långa duniga fjädrar täckte nästan hela huvudet och halsen, bålen, överbenen och första halvan av svansen. Resten av svansen bar pennaceösa svansfjädrar (rectrices).

Färg

År 2010 undersökte ett team många punkter i fjädrarna på ett extremt välbevarat Anchiornis-exemplar för att kartlägga fördelningen av melanosomer, de pigmentceller som ger fjädrarna deras färg. Genom att studera melanosomerna och jämföra dem med dem hos moderna fåglar kunde forskarna kartlägga de färger och mönster som fanns hos Anchiornis när den levde. Även om den här tekniken hade använts tidigare blev Anchiornis den första mesozoiska dinosaurien för vilken man kände till nästan hela livets färgning.

De flesta av Anchiornis' kroppsfjädrar var grå och svarta. Huvudfjäderkronan var huvudsakligen rödaktig med grå bas och framsida, och ansiktet hade rufösa prickar bland de övervägande svarta huvudfjädrarna. Fram- och bakvingefjädrarna var vita med svarta spetsar. Täckfjädrarna (kortare fjädrar som täcker basen på de långa vingfjädrarna) var grå och stod i kontrast till de huvudsakligen vita huvudvingarna. De större täckfjädrarna på vingen var också vita med grå eller svarta spetsar och bildade rader av mörkare prickar längs mittvingen. Dessa hade formen av mörka ränder eller jämna rader av prickar på den yttre vingen (primära fjädertäckare) men en mer ojämn uppsättning prickar på den inre vingen (sekundära täckare). Benens skänklar var grå utom de långa bakre vingfjädrarna, och fötterna och tårna var svarta.

Liksom många moderna fåglar hade Anchiornis ett komplext färgmönster med olika färger i fläckiga mönster över kroppen och vingarna, eller "färgning inom och mellan fjäderdräkten". Hos moderna fåglar används sådana färgmönster för att kommunicera och visa upp sig, antingen för medlemmar av samma art (t.ex. för parning eller för att visa upp territoriella hot) eller för att hota och varna konkurrerande eller rovdjursarter.

Paläobiologi

Anchiornis utmärker sig för sina långa framben, som var 80 % av bakbenens totala längd. Detta liknar Archaeopteryx; långa framben är nödvändiga för att kunna flyga. Anchiornis hade också en mer fågelaktig handled än andra theropoder som inte är avialiska. Författarna trodde först att Anchiornis kunde flyga eller glida. Ytterligare fynd visade dock att Anchiornis vingar, även om de var välutvecklade, var korta jämfört med senare arter som Microraptor, med relativt korta primära fjädrar som hade rundade, symmetriska spetsar, till skillnad från Microraptors spetsiga, aerodynamiskt proportionerade fjädrar. Djuret kunde alltså glida, men förmodligen inte flyga.

Anchiornis har långa bakben, vilket tyder på att den har en snabb löpande livsstil. Anchiornis ben och även fötter och tår var dock täckta av fjädrar, vilket gör det osannolikt att Anchiornis var en duktig marklöpare. En trädbaserad glidare är den troliga livsstilen.

Relaterade sidor

• Fåglarnas ursprung