Paradisfågeln (Paradisaea apoda) är en paradisfågel i släktet Paradisaea.
Carolus Linné gav arten namnet Paradisaea apoda, eller "benlös paradisfågel". Tydligen hade infödingarna i början av de första handelsskinnen som nådde Europa förberett dem utan vingar eller fötter. Detta ledde till att man trodde att dessa fåglar var vackra besökare från paradiset som hölls uppe av sina fjädrar och aldrig rörde jorden förrän de dog. Det relevanta är att de dödades och byttes för sina fjädrar.
Paradisfågeln är den största i sitt släkte. Hanar mäter upp till 43 cm (exklusive de långa dubbla svansarna). Honan är mindre, med en längd på endast 35 cm.
Fjäderdräkten hos denna art är också könsdimorfisk. Hanen har ett iriserande grönt ansikte och en gul med silverfärgad krona, huvud och nacke. Resten av kroppens fjäderdräkt är rödbrun. Flankfjädrarna, som används vid uppvisningar, är gula vid basen, blir vita och strimmiga med rödbrun färg.
Honan har en oskinnad rödbrun fjäderdräkt. Hos båda könen är iris gul och näbben blå.
S: Det vetenskapliga namnet på den större paradisfågeln är Paradisaea apoda.
S: Carolus Linnaeus döpte den större paradisfågeln till Paradisaea apoda, vilket betyder "benlös paradisfågel".
S: De första handelsskinnen av den större paradisfågeln som nådde Europa bereddes tydligen av infödingar utan vingar eller fötter.
S: De tidiga handelsskinnen av den större paradisfågeln som nådde Europa utan vingar eller fötter ledde till uppfattningen att dessa fåglar var vackra besökare från paradiset som hölls uppe av sina fjäderdräkter och aldrig rörde jorden förrän de dog.
S: Det relevanta med den större paradisfågeln i denna text är att de dödades och såldes för sina fjädrar.
S: Släktnamnet på den större paradisfågeln är Paradisaea.
S: Det vanliga namnet på Paradisaea apoda är större paradisfågel.