Carl von Linné – svensk botaniker och skapare av den binomiala nomenklaturen
Carl von Linné — svensk botaniker och "modern taxonomins fader" som skapade den binomiala nomenklaturen. Upptäck hans liv, forskning och arv inom botanik och zoologi.
Carolus Linnaeus (23 maj 1707-10 januari 1778) var en svensk botaniker, läkare och zoolog som skapade den binomiala nomenklaturen. I detta system ges varje djur- och växtslag ett namn som består av två latinska ord, för dess släkte och art. Detta började användas av biologer över hela världen, så han är känd som "den moderna taxonomins fader". Han var en bra lingvist och berömd på sin tid. Han blev adlad av den svenske kungen.
Liv och utbildning
Carl Linnaeus föddes i Råshult i Småland 1707. Han studerade naturvetenskap och medicin vid Uppsala universitet och reste tidigt ut i fält för att samla växter och studera naturen — bland annat gjorde han en berömd expedition till Lappland 1732 som senare låg till grund för verket Flora Lapponica. Han avlade doktorsexamen i medicin vid universitetet i Harderwijk 1735 och återvände därefter till Sverige där han 1741 blev professor i medicin och botanik i Uppsala.
Vetenskapliga arbeten och metod
Linnaeus införde en enkel och praktisk namngivningsmetod där varje art får två latinska namn: först släktnamnet, sedan artepitetet — det vi i dag kallar binomial nomenklatur. Två av hans viktigaste verk är Systema Naturae (för första gången publicerad 1735, men särskilt 10:e upplagan 1758 för djur) och Species Plantarum (1753), vilket anses vara startpunkten för den moderna botaniska nomenklaturen.
Utöver namngivningen utvecklade Linnaeus en hierarkisk systematik med nivåerna rike, klass, ordning, släkte och art — en struktur som lade grunden för senare systematik. För växter utgick han ofta från blomman och dess könsorgan (antalet ståndare och pistiller) i sin så kallade sexuella klassifikation, en metod som var effektiv för att snabbt sortera stora mängder arter men också väckte debatt i samtiden.
Praktisk verksamhet och inflytande
Linnaeus var flitig fältforskare och samlare. Han organiserade sitt herbarium och sina samlingar noggrant och hade många elever, de så kallade "apostlarna", som reste världen runt och förde hem nya arter till Europa. Hans system spreds snabbt och användes av botaniker och zoologer internationellt — mycket av den moderna arterbetet bygger fortfarande på linneansk princip.
Nobless, senare liv och arv
För sina vetenskapliga insatser belönades han med erkännande och hedersbetygelser; han adlades och antog då namnet von Linné. Han fortsatte att undervisa och arbeta i Uppsala fram till sin död 1778. Linnaeus efterlämnade ett omfattande vetenskapligt arv: många växt- och djurnamn som han gav används fortfarande, och hans idéer om systematik lade grunden för senare biologisk forskning.
Minnesmärken
Idag finns flera museum och minnesplatser kopplade till Linnaeus, bland annat Linnéträdgården och Linnémuseet i Uppsala samt hans hemtrakter i Småland. Hans namn lever vidare i vetenskapens värld och i en mängd arter som bär epitetet "linné" eller "linnaei" till hans ära.
Carolus Linnaeus av Alexander Roslin, 1775
Biografi
Tidigt liv
Carl är född i Sverige. Han skulle bli präst, men klarade sig inte tillräckligt bra i skolan för det. Istället studerade Carl på en högskola för botanik eftersom han gillade det. Han studerade i Lund och försökte förbättra trädgården där. Senare gick han på ett annat college...
Resor och forskning
År 1735 flyttade Linné till Nederländerna i tre år. Där tog han sin examen i medicin. Han publicerade också sin bok om växtklassificering. Hans bok kallades Systema Naturæ. Hans bok förklarade hur man klassificerar levande organismer genom att sätta dem i grupper. Vissa av dessa grupper är större än andra.
Senare flyttade han till Stockholm och praktiserade som läkare. År 1739 gifte sig Linné med Sara Morea i Stockholm. Under hela 1740-talet genomförde han många fältresor till platser i Sverige för att namnge växter och djur. När Linné inte var på resor arbetade han med sin klassificering, så att den skulle fungera för växter, djur och mineraler.
Den svenske kungen Adolf Fredrik gjorde Linné till adelsman 1757, och Linné tog efternamnet von Linné, senare ofta bara Carl Linné.
Senaste åren
Efter att ha blivit adlad fortsatte han att undervisa och skriva. Hans rykte hade spridit sig över hela världen, och han talade med många olika människor. Linné var upprörd över sin svaga hälsa, och han hade gikt och tandvärk. Ett slaganfall 1774 försvagade honom, och två år senare fick han ett nytt slaganfall och förlorade användningen av sin högra sida. Han dog i januari 1778 och begravdes i Uppsala domkyrka.
Mänskligheten
Linné klassificerade människan bland primater, vilket antropologer som Blumenbach och naturhistoriker som Buffon redan hade förstått. Det drog till sig kritik från Svenska kyrkan. Den lutherske ärkebiskopen i Uppsala anklagade honom för "ogudaktighet".
Linné erkände fyra raser inom människosläktet. Dessa var europeiska vita, amerikanska röda (indianer), asiatiska bruna och afrikanska svarta. Blumenbachs klassificering var liknande, med tillägget av en mongolisk (= kinesisk) eller gul ras. Erkännandet av människans ställning som primat och existensen av raser var alltså ganska utbrett innan evolutionsteorin formulerades.
Detalj från den sjätte upplagan av Systema Naturae (1748) som beskriver Anthropomorpha (= primater) med en uppdelning mellan Homo och Simia.
Relaterade sidor
- Förteckning över biologer
Sök