Hammurabi – Babylons kung och upphov till en av världens tidigaste lagböcker

Hammurabi (1792–1750 f.Kr.) — Babylons mäktige kung och upphov till Hammurabis lagbok, en av världens första skriftliga lagar. Historia, rättssystem och arv.

Hammurabi (akkadiska från amoritiska ˤAmmurāpi, som betyder "släktingen är en helare", från ˤAmmu, som betyder "släkting till fadern", och Rāpi, som betyder "helare"), var Babylons sjätte kung från 1792 f.Kr. till 1750 f.Kr. Han blev kung efter att hans far abdikerat och var Babyloniens förste härskare. Genom att vinna krig mot andra kungadömen i Mesopotamien skapade Hammurabi ett stort babyloniskt imperium. Hans son Samsu-iluna och senare babyloniska härskare förlorade dock mycket av det land som han hade vunnit.

Hammurabi är mest känd för sina lagar, som är kända som Hammurabis lagbok. Hammurabis lagbok var en av de första skriftliga lagarna i historien.

Kort om hans regeringstid

Hammurabi regerade under den så kallade medelkronologin (vanligt angiven tid: 1792–1750 f.Kr.) och byggde successivt upp ett rike genom diplomati, allianser och militära kampanjer. Han samlade kontroll över stora delar av södra och centrala Mesopotamien genom att underkuva stadsstater som tidigare stått på egna ben. Staden Babylon växte i politisk och religiös betydelse under hans styre.

Administration, byggnadsverk och religion

Under Hammurabi stärktes den kungliga administrationen. Han satsade på:

• byggen och restaureringar av kanaler och bevattningssystem för att öka jordbrukets produktivitet,
• utbyggnad av städernas murar och tempel,
• centraliserad beskattning och organiserad rättskipning.

Religiöst gav Hammurabi stöd åt Marduk, Babylons stadsbeskyddargud, och lät utföra tempelarbeten som ökade både stadens prestige och kungens legitimitet. Kungens roll betonades som rättens upprätthållare och gudarnas representant på jorden.

Hammurabis lagbok – innehåll och struktur

Hammurabis lagbok är bevarad i flera exemplar, varav det mest kända är en hög, snidad dioritsten (stele) som innehåller en prolog, en samling lagar (cirka 282 bestämmelser) och en epilog. Texten är skriven på akkadiska med kilskrift.

Lagarnas innehåll täcker många aspekter av vardagsliv och samhällsorganisation, bland annat:

• familjerätt (äktenskap, skilsmässa, arv och vårdnad),
• fastighetsrätt och köp- och bytestransaktioner,
• skulder, lån och hypotek,
• handel och yrkesregler (till exempel för hantverkare, läkare, byggmästare),
• straffrätt och bevisvärdering,
• slaveri och arbetsrelationer.

Flera lagar visar på lex talionis-principen ("öga för öga"), men lagen använder också böter, återställande av egendom och klassbaserade straff. Straffen kunde skilja sig beroende på om den drabbade tillhörde en högre, medel eller lägre samhällsklass, samt beroende på gärningsmannens sociala ställning.

Ett känt exempel ur lagarna gäller byggmästaren: om ett hus rasade och dödade ägaren, kunde byggmästaren straffas hårt (i vissa fall med döden), medan andra fall reglerades genom ekonomisk kompensation eller återuppbyggnad.

Prolog, epilog och symbolik

Prologen börjar med att Hammurabi framställer sig som kung utsedd av gudarna för att upprätthålla rättvisa och skydda svaga. På toppen av stele finns en relieferad bild där Hammurabi avbildas tillsammans med solguden Shamash (rättvisans gud), vilket visuellt betonar att lagarna har gudomligt stöd. Epilogen listar påföljder för den domare eller tjänsteman som förbiser lagen och skryter om lagens eviga natur.

Upptäckt och bevarande

Den mest kända stenstelen med Hammurabis lagar hittades i Susa (nu i Iran) i början av 1900‑talet av franska arkeologer ledda av Jacques de Morgan. Stele står idag i Musée du Louvre i Paris. Texten är också bekräftad av flera lertavlor som spridit kopior av bestämmelserna i olika städer — något som visar att lagarna haft spridning och genomslag i samtida rättstraditioner.

Betydelse och eftermäle

Hammurabi räknas som en av de första laggivarna i historien och hans kod brukar betraktas som ett tidigt exempel på statligt formulerad rättsordning. Lagen visar hur en tidig stat försökte skapa ordning i ett komplext samhälle genom skriftlig reglering. Jämförelser görs ofta mellan Hammurabis lagar och andra antika rättssystem (till exempel hebreiska och senare grekisk‑romersk rätt), även om sambanden inte alltid är direkta.

Även om delar av det imperium Hammurabi byggde upp bröts sönder redan under hans efterträdare, levde hans namn och idéerna om skriftlig rätt vidare som en symbol för kungligt ansvar och rättssäkerhet i Mellanösterns politiska och rättsliga traditioner.

Källkritik och kronologi

Det finns osäkerheter kring exakt vilka årtal som ska användas (olika kronologier förekommer i forskningen). Uppgifterna 1792–1750 f.Kr. följer en ofta använd medelkronologi. Mycket av det vi vet kommer från arkeologiska fynd, kontextuella texter och senare källor, vilket gör att tolkningar ibland revideras i takt med nya fynd och forskningsresultat.

Sammanfattning: Hammurabi var en centralgestalt i Mesopotamiens historia: både som kung som samlade makt i Babylon och som skapare av en omfattande skriftlig lagbok som formade hur rättvisa och samhällsordning upprätthölls i den tidiga civilisationen.

Historia

Hammurabi blev kung av Babylon omkring 1792 f.Kr. när hans far Sin-Muballit abdikerade. Babylon var en av många små oberoende städer i det forntida Mesopotamien. Dessa städer kämpade ofta mot varandra om kontrollen över landområden. Babylon var redan en av de mäktigare städerna när Hammurabi blev kung. Tidigare hade Babylons kungar tagit över de närliggande stadsstaterna Borsippa, Kish och Sippar.

Hammurabi utkämpade inga viktiga krig i början av sin regeringstid. I stället förbättrade han Babylons byggnader. Han byggde högre stadsmurar för att göra staden svårare att angripa och byggde ut templen. Omkring 1771 f.Kr. anföll kungariket Elam Mesopotamien från öster. Elam invaderade Eshnunna, en stadsstat nordost om Babylon, och förstörde dess städer. Det försökte också starta ett krig mellan Babylon och Larsa, en stad i södra Mesopotamien. Hammurabi slöt dock i stället en allians med Larsa mot Elam. Hammurabi besegrade Elam, men ansåg att Larsa inte hade gett honom tillräckligt med hjälp. Han attackerade därför Larsa. Babylon hade helt erövrat södra Mesopotamien omkring 1763 f.Kr.

Hammurabis allierade i norra Mesopotamien hade skickat sina arméer söderut för att hjälpa Babylon. Detta orsakade oro i det norra området. Hammurabi återvände därför norrut, stoppade oroligheterna och besegrade Eshnunna. Därefter attackerade och erövrade han de återstående städerna i norra Mesopotamien, däribland Babylons tidigare allierade Mari. Det är möjligt att Mari överlämnade sig till Babylon utan att några strider ägde rum. Efter detta hade Hammurabi kontroll över större delen av Mesopotamien. Endast Aleppo och Qatna, två västliga städer i dagens Syrien, förblev självständiga. När Hammurabi dog ca 1750 f.Kr. blev hans son Samsu-iluna kung.

Karta som visar Babylons mark när Hammurabi blev kung ca 1792 f.Kr. (röd) och när han dog ca 1750 f.Kr. (orange).

Frågor och svar

F: Vem var Hammurabi?

F: Vad betyder Hammurabis namn?

F: Vad var Hammurabis största bedrift?

F: Vem blev kung efter att Hammurabis far abdikerat?

F: Vad är Hammurabis lag?

F: Vad hände med den mark som Hammurabi vann under sitt styre?

F: Vilket språk kommer Hammurabis namn från?

Sök med bokstav