Babylon

Assyriska perioden

Under Assyriens Sennacheribs regeringstid var Babylonien i ständig revolt, och det blev lugnt först när staden Babylon förstördes helt och hållet. År 689 f.Kr. raserades dess murar, tempel och palats och spillrorna kastades i Arakhtu, floden på stadens södra sida. Denna handling chockade Mesopotamiens religiösa samvete. Efter att Sennacherib mördats av två av sina söner skyndade sig hans efterträdare Esarhaddon att återuppbygga den gamla staden. Han kröntes där och det var där han bodde en del av året.

När det assyriska riket senare störtades såg babylonierna ett annat exempel på gudomlig hämnd.

Det nybabyloniska kaldeiska riket

Babylon avskaffade det assyriska styret 612 f.Kr. och blev huvudstad i det nybabyloniska kaldeiska riket.

När Babylonien återfick sin självständighet följde en ny byggnadstid, och Nebukadnessar II (604-561 f.Kr.) gjorde Babylon till ett av den antika världens underverk. Nebukadnessar beordrade en fullständig återuppbyggnad av det kejserliga området, inklusive återuppbyggnaden av Etemenanki ziggurat och byggandet av Ishtarporten - den mest spektakulära av de åtta portar som ringlade Babylons omkrets. Allt som någonsin hittades av den ursprungliga Ishtarporten var grunden och spridda tegelstenar.

Nebukadnessar har också fått skulden för byggandet av Babylons hängande trädgårdar (ett av den antika världens sju underverk), som sägs ha byggts för hans hemlängtande hustru Amyitis. Huruvida trädgårdarna verkligen existerade är en tvistefråga. Historiker är oense om platsen och vissa tror att den kan ha förväxlats med trädgårdarna i Nineveh.

Persien intar Babylon

År 539 f.v.t. föll det nybabyloniska riket för Cyrus den store, Persiens kung, i slaget vid Opis. Babylons murar var mycket höga och mycket tjocka. Den enda vägen in i staden var genom en av de många portarna. Eufrat flödade intill murarna och Cyrus bestämde sig för att använda floden för att ta sig in i staden. Cyrus' trupper ledde om Eufratfloden. Detta fick flodens nivå att sjunka vilket gjorde att soldaterna kunde ta sig in i staden.

Babylonierna hade hållit en fest på kvällen. Den persiska armén tog över större delen av staden innan babylonierna hade fått reda på att perserna hade tagit sig in i staden. Berättelsen rapporterades av Herodotos och omnämns även i den hebreiska Bibeln. Cyrus intog staden genom att gå genom Babylons portar utan något eller mycket lite motstånd från de berusade babylonierna.

Cyrus utfärdade senare ett dekret som tillät människor, inklusive judarna, att återvända till sitt eget land. Detta nämns i Gamla testamentet. Det gjorde det möjligt att återuppbygga judarnas tempel i Jerusalem.

Under Cyrus och den efterföljande persiska kungen Darius den store blev Babylon huvudstad i det nionde satrapen (Babylonien i söder och Athura i norr). Det var ett centrum för lärande och vetenskapliga framsteg. I det akemenidiska Persien återupplivades de babyloniska konsterna astronomi och matematik. Babyloniska lärda gjorde kartor över konstellationer. Staden var det persiska imperiets administrativa huvudstad. Detta imperium var det mäktigaste i den då kända världen. Många viktiga arkeologiska upptäckter har gjorts som förbättrar vår förståelse av den tiden.

De tidiga persiska kungarna hade försökt bevara Marduks religiösa ceremonier. Under Dareios III:s regeringstid hade överbeskattning och många krig lett till att Babylons viktigaste helgedomar och kanaler hade försämrats och till att regionen upplöstes. Trots tre uppror 522 f.Kr., 521 f.Kr. och 482 f.Kr. förblev Babylons land och stad under persiskt styre i två århundraden. År 331 före Kristus tog Alexander den store över. Under det parthiska riket fortsatte Babylon att krympa och förlora i betydelse.