Hardcore punk (eller hardcore) är en stil av punkmusik som vanligtvis låter högre, snabbare och mer arg än tidigare punkrockmusik från 1970-talet. Musiken kännetecknas ofta av mycket snabba takter, korta låtar, hårt överstyrda gitarrer, enkla ackord, intensiva trummor, skrikande eller ropade sångpartier och ofta ”gang vocals” där flera röster sjunger eller skriker refränger tillsammans. Hardcore började i slutet av 1970-talet i flera städer samtidigt — bland annat Los Angeles, San Francisco, New York, Boston och Washington, D.C. — och utvecklades till en global subkultur med egna scener, etikettformer och estetik.
Historia och tidiga inspelningar
Ingen är riktigt säker på var termen "hardcore punk" kommer ifrån. Bandet D.O.A. kan ha bidragit till att göra begreppet mer populärt med titeln på deras album Hardcore '81 från 1981. Ett annat tidigt exempel på den nya, snabbare och aggressivare punken är "Out of Vogue" av Santa Ana-bandet The Middle Class, som ofta nämns som en av de första hardcore-låtarna. Låten från sent 1970-tal visade en stil med korta, högljudda spår och skrikande vokaler.
Musikens innehåll och texter
Hardcorelåtar har ofta mer politiska texter (ord) än låtar från 1970-talets punk, men texterna kan också vara personliga, socialt kritiska, anti-auktoritära eller uttrycka frustration, identitet och gemenskap. Tema som antikapitalism, anti-rasism, antikrig, arbetslöshet och missnöje med samhället är vanliga, samtidigt som vissa band fokuserade på personliga frågor eller positiv förändring.
Scener och viktiga band
I USA utvecklades flera lokala scener med egna ljud och nyckelband. På västkusten var grupper som Black Flag, Circle Jerks och Germs viktiga. I Washington, D.C., blev grupper som Bad Brains och Minor Threat centrala för scenen och för spridningen av subgenrer som straight edge. Boston-scenen gav oss band som SSD och DYS. I New York bidrog band som Cro-Mags och Agnostic Front till det som brukar kallas NYHC (New York hardcore). I Kanada var D.O.A. inflytelserika.
I England började hardcoreband som Discharge, The Exploited och The Varukers uppmärksammas i början av 1980-talet; Discharge spelade med ett sound som inkluderade heavy metal-gitarrstilar som senare påverkade crust punk och extrem metal. Andra viktiga grupper genom åren inkluderar Dead Kennedys, Bad Religion, Fugazi, Gorilla Biscuits och många fler som hjälpte till att forma lokala scener och internationella nätverk.
Subkulturer inom hardcore
Hardcore ledde till skapandet av straight edge-rörelsen. Personer som är straight edge använder inte alkohol, tobak eller andra droger; termen kommer delvis från låten "Straight Edge" av Minor Threat. Straight edge utvecklade senare olika inriktningar, inklusive ungdomsrörelsen "youth crew" som betonade kamratskap och positiv energi, samt mer kontroversiella och militanta varianter som kallats hardline. Dessa strömningar speglar hur ideologi och livsstilsval kunde bli centrala delar av vissa hardcore-samhällen.
Scen, etik och DIY
Många band hade en "Do it Yourself"-attityd (DIY). Banden spelade in sina egna album med enkla fyrspårsinspelare och sålde skivorna själva på spelningar eller via post, organiserade turnéer och bokade klubbar eller hemmakvällar utan stora skivbolag. Detta skapade ett nätverk av oberoende etiketter, fanzines och hemsnickrade affischer som hjälpte scenen att överleva och växa. Under 1980-talet etablerade sig flera oberoende skivbolag på att bygga långsiktiga plattformar för hardcore-artister (exempel i verkligheten inkluderar etiketter som Dischord, SST och Epitaph, som hjälpte scener att blomstra).
Livespelningar och publikbeteende
På hardcore-punk-konserter dansade folk en typ av dans som kallas moshing. Denna typ av dans innebär att folk knuffar varandra och hoppar från scenen; andra uttryck är stage diving, slam dancing och bildandet av en "pit" i mitten av publiken. Spelningar var ofta snabba, intensiva och korta; många evenemang var "all-ages" (öppna för unga utan alkohol) och kunde hållas i klubbar, samhällscenter eller hemma hos personer i scenen. Trots att moshing ibland kunde se våldsamt ut fanns också ett stort inslag av ömsesidig omsorg där deltagare hjälpte till om någon skadades.
Utveckling, subgenrer och påverkan
Hardcore påverkade skapandet av nya musikstilar, inklusive alternativ rock, grunge, alternativ metal, metalcore, thrash metal och post-hardcore. Från hardcore föddes också crossover-thrash (en blandning av hardcore och thrash metal), grindcore och crust punk, samt mer melodiska varianter som melodic hardcore. Många musiker från hardcore-scenen fortsatte i andra band eller genrer, vilket gjorde att hardcore fick ett långtgående inflytande på rock- och metalscenen.
Arv och nutid
Hardcore-punkens arv syns fortfarande i dagens musik- och subkultur: den DIY-etiken, politiska och sociala engagemanget, små oberoende etiketter, och intensiva liveshower lever kvar. Nya generationer återupptäcker och förnyar stilen, samtidigt som originalscenerna finns kvar och internationella nätverk knyts genom festivaler, återföreningar och nya band. Genren fortsätter att vara en uttrycksform för ilska, motstånd och gemenskap.
Viktiga band att känna till: Bad Brains, Black Flag, D.O.A, Minor Threat, Cro-Mags, Discharge, The Exploited, The Varukers, Dead Kennedys, Fugazi, Gorilla Biscuits, SSD, DYS, Agnostic Front med flera — alla bidrog på olika sätt till hardcore-punkens utveckling.
