Kolibrier, ofta samlade under familjen Trochilidae, är en grupp markanta småfåglar som främst lever i Amerika. De är kända för sin lilla kroppsstorlek, färggranna dräkter och exceptionella förmåga att hovra. Vanliga svenska benämningar är kolibri eller humlekolibri, och deras särdrag har gjort dem till föremål för både vetenskaplig studie och folklig fascination.
Egenskaper och anatomi
Kolibrier hör till de minsta fåglarna i världen; många arter blir omkring 7,5–13 cm långa. Den så kallade bihumlan (bee hummingbird) räknas som den allra minsta levande fågeln. Kolibrier kännetecknas av en lång, spetsig näbb som är anpassad för att nå nektar i blommor, starka bröstmuskler och exceptionellt rörliga axelled som tillåter unika flygmönster.
- Vingslag: Arterna kan slå med vingarna mycket snabbt, i frekvenser som varierar kraftigt mellan arter och livssituationer. Detta möjliggör stationär hovring och snabba riktningsförändringar. Se även forskning om vingslag.
- Flygförmåga: Kolibrier är de enda fåglar som kan flyga baklänges under kontrollerad hovring, och vissa arter kan göra snabba dyk och korta spurter i hög hastighet.
- Pälsliknande fjädrar: Många arter har iriserande fjädrar vars färg skiftar med ljusvinkeln.
Föda och ekologi
Den viktigaste näringskällan för kolibrier är blommornas nektar, vilket ger snabb energi i form av socker. De kompletterar dieten med pollen och små insekter som ger proteiner och mineraler. Genom pollinering bidrar kolibrier till reproduktion hos många blommande växter; vissa blommor har dessutom utvecklats för att passa kolibriers näbbar och hovringsteknik.
Fortplantning och beteende
Hona bygger ofta ett litet, behändigt bo av växtfibrer och spindelväv som fästs på en gren. Honan sköter vanligtvis både ruvning och uppfödning av ungarna. Kolibrier uppvisar ibland territoriellt försvar av rika blomsterplatser, och hanarna kan göra spektakulära luftakrobatik och läten för att vinna honor.
Utbredning, utveckling och bevarande
Kolibrier finns endast i Nya världen, från Alaska i norr till södra Sydamerika i söder, men de största artsrikedomen finns i tropiska Anderna och Centralamerika. Fossila och molekylära studier visar att gruppen har en lång evolutionshistoria med många specialiserade linjer. Vissa arter är stabila, men habitatförlust, klimatförändringar och invasiva arter påverkar flera populationer negativt. För detaljerad information om specifika arter och bevarandeinsatser, se resurser om kolibriforskning och regionala åtgärder.
Noterbart är att kolibrier har få naturliga motståndare som ledsagar deras livsstil; deras snabbhet, vaksamhet och ofta blygsamma storlek gör dem svåra att fånga. De är också kulturellt viktiga i många ursprungsbefolkningars mytologi och moderna naturintresse. För en introduktion till olika arter och deras biologi kan man också konsultera översikter om kolibriarter.

