Inkorporering av USA:s Bill of Rights genom 14:e tillägget
Inkorporering av Bill of Rights genom 14:e tillägget: historisk genomgång av rättssäkerhetsklausulen, selektiv inkorporering och dess betydelse för delstaternas fri- och rättigheter.
Inkorporering av Bill of Rights (även kallad inkorporering) är den process genom vilken amerikanska domstolar har tillämpat delar av den amerikanska Bill of Rights på delstaterna. Detta har skett genom klausulen om rättssäkerhet i det fjortonde tillägget. Före 1925 ansågs Bill of Rights endast gälla för den federala regeringen. Enligt inkorporeringsdoktrinen gäller de flesta bestämmelser i Bill of Rights nu även för delstater och lokala myndigheter.
Historisk bakgrund
Redan 1833 fastslog Högsta domstolen i Barron v. Baltimore att Bill of Rights inte begränsade statliga handlingar utan bara den federala regeringen. Efter inbördeskriget antogs det fjortonde tillägget (ratificerat 1868) för att skydda medborgerliga rättigheter, men hur dess klausuler skulle tolkas blev föremål för långvarig rättslig tvist. I praktiken begränsade Högsta domstolen tidigt tillämpningen: i United States v. Cruikshank (1876) konstaterades till exempel att vissa grundläggande friheter enligt det första och andra tillägget inte kunde användas för att pröva delstaters agerande.
Viktig rättsutveckling och centrala domar
Under 1900-talet började Högsta domstolen successivt tolka det fjortonde tillägget så att dess klausul om rättssäkerhet införlivade ("inkorporerade") vissa rättigheter från Bill of Rights och gjorde dem gällande även mot delstaterna. Denna metod har i praktiken varit selektiv — domstolen har prövat rättigheter en och en snarare än att automatiskt göra hela Bill of Rights tillämpligt på delstaterna.
- Gitlow v. New York (1925) var ett tidigt exempel där domstolen erkände att yttrandefrihetens skydd kan vara skyldigt under det fjortonde tillägget och därigenom började inkorporeringsprocessen.
- Palko v. Connecticut (1937) formulerade en test för inkorporering: om en rättighet är "implicit i begreppet ordnad frihet" (”implicit in the concepts of ordered liberty”) kan den införlivas mot staterna. Detta ledde till selektiv inkorporering av flera grundläggande fri- och rättigheter.
- McDonald v. City of Chicago (2010) är ett nyare exempel där Högsta domstolen fann att andra tilläggets rätt till att bära vapen är skyddad mot delstaterna genom det fjortonde tillägget.
Selektiv vs. total inkorporering
Det finns två huvuduppfattningar om hur inkorporeringen bör genomföras:
- Selektiv inkorporering — den praxis som domstolen i stor utsträckning följt: rättigheter införlivas en efter en om de bedöms vara fundamentala för rättsordningen.
- Total inkorporering — en teoretisk ståndpunkt (bland annat förespråkad av domare Hugo Black) som menar att hela Bill of Rights automatiskt borde gälla mot delstaterna. Högsta domstolen har inte antagit totalinkorporering som styrande doktrin.
Rättigheter som inte inkorporerats eller som är delvis inkorporerade
De flesta fundamentala fri- och rättigheterna i Bill of Rights har med tiden inkorporerats, men några bestämmelser har inte gjorts gällande mot delstaterna eller har bedömts vara mindre centrala:
- Femte tilläggets krav på storjury (grand jury) — Högsta domstolen slog i Hurtado v. California (1884) att stater inte är skyldiga att använda storjury i åtalsskeendet.
- Sjuende tilläggets rätt till jury i civilmål har inte blivit allmänt inkorporerad.
- Tredje tillägget (förbud mot inkvartering av soldater i privata hem) har sällan prövats och anses praktiskt taget obestridligt men är formellt inte föremål för omfattande inkorporeringstvist.
Betydelse och nutida debatt
Inkorporeringen genom det fjortonde tillägget har haft avgörande betydelse för att göra federal konstitutionell skyddsmekanism tillämplig på delstats- och lokal nivå — ett viktigt steg för att säkerställa medborgerliga rättigheter i hela landet. Processen har också lett till pågående juridiska och filosofiska diskussioner om vilken metod som är mest korrekt (selektiv kontra total inkorporering) samt om den lämpliga tolkningsgrunden för vad som är en "fundamental" rättighet.
En annan återkommande fråga är hur stor roll den avsedda men begränsade fjortonde tilläggets klausuler (t.ex. Privileges or Immunities) bör spela i modern rättstillämpning — en fråga som ibland lyfts i anknytning till nyare mål och rättspolitiska debatter.
Sammanfattningsvis innebar inkorporeringen en gradvis förflyttning av skyddet i Bill of Rights från att enbart begränsa federala myndigheter till att också tvinga delstater och lokala myndigheter att respektera många av de mest grundläggande medborgerliga friheterna.
Frågor och svar
F: Vad är inkorporering?
S: Inkorporering är den process genom vilken amerikanska domstolar har tillämpat delar av USA:s Bill of Rights på delstaterna genom klausulen om due process i det fjortonde tillägget.
F: När blev det klart att de flesta bestämmelserna i Bill of Rights gäller för statliga och lokala myndigheter?
S: Det blev klart att de flesta bestämmelserna i Bill of Rights gäller för statliga och lokala myndigheter efter 1925, när inkorporeringsdoktrinen etablerades.
F: Vad fastställdes i Barron v. Baltimore (1833)?
S: Barron v. Baltimore fastställde att före 1925 ansågs Bill of Rights endast gälla för den federala regeringen och inte för delstaterna.
Fråga: Hur tolkade United States v Cruikshank (1876) det fjortonde tillägget?
Svar: I United States v Cruikshank tolkades att det första och andra tillägget inte gällde för delstatliga regeringar enligt det fjortonde tillägget före 1925.
F: Vad började på 1920-talet när det gäller tillämpningen av Bill of Rights?
Svar: På 1920-talet började man i en rad avgöranden från Högsta domstolen att tolka det fjortonde tillägget som att det innefattade de flesta delar av Bill of Rights, vilket gjorde att de för första gången kunde tillämpas mot delstatliga regeringar.
Fråga: Vad är selektiv inkorporering? Svar: Selektiv inkorporering är en process genom vilken vissa bestämmelser i USA:s Bill or Rights görs tillämpliga mot delstatliga regeringar genom tolkning av klausulen om rättssäkerhet i det fjortonde tillägget.
Sök