Incubus

Legendernas ursprung

Människor har kommit med olika förklaringar till incubus-legenderna. På medeltiden oroade man sig mycket för synden, särskilt kvinnors sexuella synder. Offren kan ha upplevt vakna drömmar eller sömnförlamning. Även nattlig upphetsning, orgasm eller nattliga utsläpp skulle kunna förklaras med tanken på varelser som orsakar ett annars skuldbeläggande och självmedvetet beteende. Incubis inflytande kan också ha använts för att förklara hur graviditeter sker utanför äktenskapet; sådana graviditeter var ofta "oförklarliga".

Offer som påstod sig ha fallit offer för inkubis inflytande kunde i själva verket ha blivit utsatta för sexuella övergrepp av en verklig person. Våldtäktsmän kan ha tillskrivit våldtäkter på sovande kvinnor till demoner för att slippa straff. En vän eller släkting kan ha överfallit offret i sömnen. Offren, och i vissa fall prästerskapet, kan ha funnit det lättare att förklara övergreppet som övernaturligt i sitt ursprung än att konfrontera tanken att övergreppet kom från en betrodd person.

Forntida och religiösa beskrivningar

Ett av de tidigaste omnämnandena av en inkubus kommer från Mesopotamien i den sumeriska kungalistan, ca 2400, där hjälten Gilgameshs far anges som Lilu (Lila). Det sägs att Lilu stör och förför kvinnor i deras sömn, medan Lilitu, en kvinnlig demon, visar sig för män i deras erotiska drömmar. Två andra demoner förekommer också: Ardat lili besöker män på natten och föder spöklika barn av dem. Irdu lili är den manliga motsvarigheten till Ardat lili. Han besöker kvinnor på natten. Dessa demoner var ursprungligen stormdemoner. Eftersom etymologin tolkades felaktigt har de senare setts som nattdemoner. Anses även vara vampyrer vilket är en annan form av demon som sägs dricka blod från sina offer.

Incubi och succubi ansågs av vissa inte vara olika kön, utan samma demon kunde byta kön. En succubus skulle kunna ligga med en man och samla in hans sperma, och sedan förvandlas till en incubus och använda denna säd på kvinnor. Deras avkomma ansågs i många fall vara övernaturlig, även om det egentliga genetiska materialet ursprungligen kom från människor.

Många berättelser hävdar att incubus är bisexuell, men vissa visar att den är strikt heterosexuell och tycker att det är obehagligt eller skadligt att angripa ett manligt offer. Det finns också många berättelser som handlar om försök till exorcism av incubi eller succubi som har tagit sin tillflykt i mäns eller kvinnors kroppar.

Incubi sägs ibland kunna föda barn. Den halvmänskliga avkomman från en sådan förening kallas ibland för en cambion. Den mest kända legenden om ett sådant fall inkluderar Merlin, den berömda trollkarlen från arthuriska legenden.

Enligt Malleus Maleficarum är exorcism ett av de fem sätten att övervinna Incubis attacker, de andra är den sakramentala bekännelsen, korsets tecken (eller recitering av Änglarnas hälsning), att flytta den drabbade till en annan plats och genom exkommunicering av den attackerande entiteten, "vilket kanske är detsamma som exorcism". Å andra sidan uppgav franciskanermunk Ludovico Maria Sinistrari att incubi "inte lyder exorcister, har ingen rädsla för exorcism, visar ingen vördnad för heliga ting, vid närmandet av dem blir de inte det minsta skrämda".