Penis är en manlig kroppsdel som finns på utsidan av kroppen. Den används för urinering och för sexuell reproduktion. Penisens huvudsakliga sexuella funktion är att föras in i en kvinnas vagina och leverera sperma som kan orsaka graviditet. Denna aktivitet kallas samlag.

Det finns många slangord för penis. De inkluderar dick, cock och schlong. Ibland kallas den för den manliga medlemmen.

Anatomi

Penisen består av flera delar som tillsammans gör både urinering och sexuell funktion möjlig:

  • Ollon (glans) – den känsliga änden av penis, ofta täckt av förhud hos intakta män.
  • Förhud (preputium) – hudveck som kan täcka ollonet. Hos vissa är förhuden borttagen genom omskärelse.
  • Svällkroppar (corpora cavernosa) – två cylindriska vävnadsstrukturer som fylls med blod vid upphetsning och ger upphov till en styv penis (erektion).
  • Corpus spongiosum – en tredje svällkropp som omger urinröret och slutar i ollonet; den håller urinröret öppet vid erektion och hjälper till vid ejakulation.
  • Urinrör (uretra) – kanal genom vilken urin och vid sexuell funktion även sperma lämnar kroppen.

Funktion

Penisens två huvudsakliga funktioner är:

  • Urinering: Urin passerar från urinblåsan genom urinröret och ut ur kroppen.
  • Sexuell funktion och reproduktion: Vid sexuell upphetsning ökar blodflödet till svällkropparna, muskler slappnar av och penis blir styv (erektion). Ejakulation innebär att sperma från testiklar och sädesledare blandas med vätskor från sädesblåsor och prostata och förs ut genom urinröret.

Erektion styrs av både nervsystemet och blodflödet. Signalsubstanser som kväveoxid (NO) spelar en viktig roll i att öppna upp blodkärl i svällkropparna.

Utveckling och variationer

Penis utvecklas under fosterlivet och förändras ytterligare under puberteten när hormoner (främst testosteron) påverkar tillväxt och pubertala förändringar. Det finns stora normala variationer i storlek, form och färg. De flesta variationer är normala och ofarliga.

Vissa människor har medicinska eller anatomiska tillstånd som påverkar penisen, till exempel:

  • Förträngning av förhuden (fimosis) – då förhuden inte går att dra tillbaka över ollonet.
  • Parafimosis – då tillbakadragen förhud fastnar bakom ollonet och orsakar svullnad.
  • Peyronies sjukdom – bindvävsförändringar som kan ge böjning av penis vid erektion.

Hygien och vård

God hygien är enkel men viktig: tvätta penisen regelbundet med vatten och mild tvål. Om du har förhud, bör den dras försiktigt tillbaka (om möjligt och utan smärta) för att rengöra under förhuden och sedan dras tillbaka till normalt läge. Undvik starka tvålar eller kemikalier som kan irritera känslig slemhinna.

Omskärelse är ett ingrepp där förhuden tas bort. Det kan göras av religiösa, kulturella eller medicinska skäl. Diskutera för- och nackdelar med vården vid frågor.

Vanliga problem och när du ska söka vård

Några vanliga besvär relaterade till penis inkluderar infektioner (inklusive sexuellt överförbara infektioner), inflammation (t.ex. balanitis), smärta, ovanlig flytning, sår eller knölar, och problem med erektion eller utlösning.

Sök vård om du upplever:

  • sår, blåsor eller varig flytning från urinröret eller ollonet
  • smärta vid urinering eller samlag
  • en erektion som varar längre än fyra timmar (priapism) — detta är en akut situation
  • plötslig eller ökande böjning av penis som orsakar smärta
  • svårigheter att dra tillbaka eller ersätta förhuden, kraftig svullnad eller tecken på infektion

Sexuell hälsa och säker sex

Användning av kondom minskar risken för många sexuellt överförbara infektioner (STI) och fungerar som preventivmedel när den används korrekt. Prata med vården om preventivmedel, STI-testning och vaccinationer (till exempel mot HPV) om du är sexuellt aktiv.

Sammanfattning

Penis är ett mångsidigt organ med viktiga funktioner för både urinering och reproduktion. Det finns stora individuella variationer och många tillstånd är lätta att behandla om de upptäcks tidigt. Vid oro för smärta, sår, avvikande flytningar eller permanenta problem med erektion bör man kontakta vården för utredning och behandling.