Interstellärt moln — gas, damm och roller i galaxens mellanrum

Sammansättning och egenskaper

Interstellära moln består huvudsakligen av gas och damm, och innehåller ofta väte i olika kemiska former samt spår av tyngre grundämnen. I varmare eller mer energetiska områden finns också plasma. Stoftet som berikar molnen härrör delvis från massförluster i stjärnor, till exempel från en röd jätte, och från supernovor.

Typer och klassificering

Man brukar dela in interstellära moln efter väteform och joniseringsgrad. Vanliga kategorier är:

• H I-region — områden med neutralt väte.
• H II-region — joniserat väte, där strålning från heta stjärnor har avlägsnat elektroner (joniserad gas eller plasma).
• Molekylära moln — kalla, täta regioner där molekyler kan bildas och överlevnadstid är längre; dessa är ofta platser för nybildning av stjärnor.

Bildning och utveckling

Interstellära moln formas och förändras genom flera processer: utströmning från stjärnor, kollaps under gravitation, chockvågor från supernovor och interaktion med spiralarmar i en galax. Lokala förtätningar kan leda till fragmentering och så småningom gravitationell kollaps, vilket startar stjärnbildning inom molnet.

Betydelse och observation

Dessa moln är centrala för den kemiska och dynamiska utvecklingen av galaxer eftersom de:

• är råmaterialet för nya stjärnor och planetsystem,
• påverkar ljusets spridning och ger upphov till mörka absorberande strukturer,
• innehåller komplexa molekyler som är intressanta för astro-kemi.

De studeras med olika metoder: radioteleskop med emissionslinjer för väte och molekyler, infrarött för damm, samt optisk/fotoniska mätningar i joniserade regioner. Observationskampanjer och databaser i modern astronomi använder ofta referenser och arkiv som listas via externa resurser (mer om ISM, materia, strålning).

Skillnader och notabla fakta

Särskilt mörka moln kan blockera synligt ljus medan diffusa, neutrala eller joniserade moln är mer genomskinliga. Begrepp som H I-regioner och H II-regioner används ofta för att beskriva fysiken i dessa miljöer, och molekylära moln är vanligen där man finner protostjärnor. För vidare läsning om relaterade ämnen, se samlingar och översikter (stjärnsystem, röda jättar, plasma, damm, Vintergatan, jonisation, plasmatillstånd, gas).