Apollo 14 var det åttonde bemannade uppdraget i Apolloprogrammet. Det var det tredje uppdraget att landa på månen. Det nio dagar långa uppdraget lämnade jorden den 31 januari 1971 och landade på månen den 5 februari. Månmodulen landade i Fra Mauro-formationen; detta hade varit målet för det olycksdrabbade Apollo 13-uppdraget. Under de två vandringarna på månens yta samlades 42 kg månsten in. Flera experiment, bland annat seismiska studier, genomfördes. Kommendör Alan Shepard slog som bekant två golfbollar på månytan med en provisorisk klubba som han hade tagit med sig från jorden. Kommandomodulens pilot Stuart Roosa tog med sig flera hundra frön på uppdraget, varav många planterades vid återkomsten, vilket resulterade i de så kallade månträden. Piloten på månmodulen var dr Edgar Mitchell.
Besättning
- Alan Shepard — kommendör (mission commander). Shepard var tidigare USA:s första astronaut i rymden (Mercury-programmet) och blev vid Apollo 14 den femte människan att gå på månen.
- Edgar Mitchell — pilot på månmodulen (Lunar Module Pilot).
- Stuart Roosa — pilot på kommandomodulen (Command Module Pilot).
Mål och bakgrund
Apollo 14 hade flera huvudmål: att landa i Fra Mauro-formationen och samla geologiska prover för att bättre förstå månens geologiska historia samt att genomföra ett antal ytfasta vetenskapliga experiment (via ALSEP – Apollo Lunar Surface Experiments Package). Fra Mauro var särskilt intressant eftersom det förväntades innehålla material kastat ut vid tidiga stora meteoritnedslag och därför ge ledtrådar om månens inre utveckling.
Fordon och tidslinje
Uppdraget sköts upp med en Saturn V-raket från Kennedy Space Center, Launch Complex 39A, den 31 januari 1971. Efter trans-lunar injection och inbindning kretsade kommandomodulen tillsammans med månmodulen mot månen. Månmodulen gjorde en kontrollerad nedstigningsmanöver och landade i Fra Mauro den 5 februari. Efter cirka två måndygn och två planerade EVA (månpromenader) återförenades besättningen i kommandomodulen och återvände till jorden, med splashdown i Stilla havet den 9 februari 1971. Återvinningsfartyget var USS New Orleans.
Månaktiviteter och experiment
På månens yta genomförde Shepard och Mitchell två EVA:er för geologiska fältexpeditioner, provtagning och installation av vetenskapliga instrument. De bar ut och aktiverade delar av ALSEP, bland annat seismiska instrument som registrerade månskakningar och meteoritnedslag. Prover togs både som lösa stenar och som kärnprover från ytan för att studera lagerföljder och åldersbestämning.
Alan Shepard utförde också ett lättsammare men välkänd inslag när han med en improviserad golfklubba slog några golfbollar från månens yta — en händelse som fångade stor medial uppmärksamhet. Command module-piloten Stuart Roosa bar med sig flera hundra frön i kurs. Många av dessa frön planterades efter uppdraget och är kända som "månträd".
Resultat och betydelse
Missionen anses vara en vetenskaplig och teknisk framgång: stora mängder geologiskt material togs tillbaka (se ovan), ALSEP-instrument levererade viktiga data om månens inre och seismisk aktivitet, och Fra Mauro-målsättningen uppfylldes efter att Apollo 13 tidigare tvingats avbryta sin landning. Uppdraget bidrog till en förbättrad förståelse av månens sammansättning och historia samt visade att komplexa vetenskapliga fältarbeten på månens yta kunde genomföras på ett säkert sätt.