Kargilkriget 1999 – Indien–Pakistankonflikten i Kargil, Kashmir

Kargilkriget 1999: bakgrund, händelseförlopp, Indiens och Pakistans militära operationer i Kashmir samt diplomatiska följder och debatt om vem som vann.

Namnet Kargil sägs härstamma från de balti-tibetanska orden "Khar" och "Rkil". Khar betyder "slott" och rkil betyder "centrum" – alltså en plats mellan slott (eftersom platsen låg mellan många kungadömen). Kargils gamla namn var känt som "Purig".

Översikt

Kargilkriget, även kallat Kargilkonflikten, var en väpnad konflikt mellan indiska och pakistanska styrkor som pågick mellan maj och juli 1999 i Kargildistriktet i Kashmir och längs kontrollinjen (LoC). Konflikten utspelade sig i hög bergsterräng och blev ett internationellt uppmärksammat och potentiellt farligt kapitel i Indien–Pakistanrelationerna, inte minst mot bakgrund av att båda länderna året innan hade visat upp sina kärnvapenförmågor.

Bakgrund

Kashmirfrågan har länge varit en källa till spänning mellan Indien och Pakistan. Det så kallade Simla-avtalet (1972) fastställde att den kontrollinje som följde av eldupphöret 1971 skulle respekteras, men relationerna förblev ansträngda. Båda sidor anklagade vid olika tillfällen varandra för territoriella överträdelser och för att understödja militanter på den andras sida. Händelser som truppnärvaro i Siachen 1984 och andra incidenter i regionen bidrog till misstro.

Infiltrationen och kampanjen

I vårvintern 1999 skedde infiltration över LoC: pakistansktstödja grupper och – enligt indiska påståenden och senare bevis – reguljära pakistanska soldater tog positioner uppe i de bergiga områdena på indisk sida. Målet med att ockupera höjder ovanför den viktiga vägförbindelsen vid Kargil var att kunna skära av kommunikationer och skapa ett förhandlingsläge.

Indien svarade med en kombination av mark- och luftoperationer: den indiska armén och flygvapnet inledde offensiver (Operation Vijay från marken och Operation Safed Sagar för flyginsatser) för att återta förlorade positioner. Strider ägde rum under svåra förhållanden – på höjder över 4 000 meter, med brist på syre, kalla nätter och begränsad framkomlighet. Tung artillerield och helikopterstöd användes för att slå ut fientliga kustpositioner och understödja infanteriangrepp.

Tidslinje i stora drag

• Maj 1999 – indikationer på infiltration och upptäckt av pakistansktstött personal och militanter på indisk sida av LoC.
• Maj–juni 1999 – intensifierade strider om nyckelhöjder, bland annat områden som Tololing och Tiger Hill där hårda strider och flera offensiver genomfördes.
• Juni–juli 1999 – indiska styrkor intog många av de högt belägna positionerna igen efter tungt mark- och flygstöd.
• 26 juli 1999 – Indien deklarerade att operationerna i Kargil avslutats och att de återtagit kontrollen över området.

Internationell reaktion

Den internationella reaktionen var snabb. Många länder uttryckte oro för att konflikten kunde eskalera, särskilt med tanke på nukleär kapacitet på båda sidor. USA spelade en särskilt aktiv diplomatisk roll och bidrog till att lägga tryck på Pakistan att dra tillbaka trupper och ställningar från indiskt territorium. Under diplomatiskt tryck och efter förhandlingar och upprepade internationella påtryckningar började pakistanska styrkor dra sig tillbaka i slutet av juli.

Utfall och ansvar

Indien hävdade att man återtagit den stora majoriteten av de positioner som ockuperats av infiltratörer och att cirka 75–80 % av det inträngda området åter tagits i besittning, inklusive de högt belägna nyckelpositionerna. Pakistan förnekade initialt att regelbundna trupper var inblandade, men senare erkände man att både soldater och paramilitära element hade deltagit. Politisk och militär analys av konflikten varierar, och tolkningar om vem som "vann" skiljer sig – militärt återtog Indien mycket mark, medan konflikten också visade på svagheter i underrättelser och strategiskt ledarskap på båda sidor.

Förluster

Förlusterna i Kargil var betydande med tanke på den korta tidsperioden och de svåra förhållandena. Officiella indiska siffror redovisade omkring 527 indiska soldater dödade (siffror kan variera något mellan olika källor). Pakistanska dödssiffror är osäkrare och varierar beroende på källa; många uppskattningar talar om flera hundra döda (vanliga uppskattningar ligger runt få hundra), men exakta siffror tvistar historiker och tjänstemän fortfarande om. Civila förluster var begränsade relativt frontlinjen, men både militärt och på det mänskliga planet blev Kargil en kostsam konflikt.

Efterspel och betydelse

Kargilkriget ledde till flera konsekvenser:

• Förstärkt militär vaksamhet och modernisering i båda länderna, särskilt vad gäller hög höjd-krigföring, underrättelsearbete och logistik.
• Politiska konsekvenser i Pakistan och Indien – konflikten bidrog till inrikespolitiska spänningar och debatter om civil kontroll över militären.
• Betydande diplomatiskt engagemang från tredje parter, vilket visade vikten av internationell påtryckning för att undvika en bredare konflikt.
• Kargil blev ett referensfall för modern bergkrigföring och underströk problematiken med otillåtna infiltrationer i känsliga gränsområden.

Konflikten avslutades officiellt den 26 juli, då Indien deklarerade att man återfått kontrollen över de flesta positionerna i Kargil. Kargilkriget är ett av de senaste exemplen på krigföring på hög höjd i bergsterräng och studeras i militärteknisk litteratur för sina särskilda utmaningar när det gäller logistik, medicinska problem vid hög höjd, och behovet av noggranna underrättelser.

Frågor och svar

F: Vad är Kargilkriget?

F: Vilka regementen var inblandade i kriget?

F: Använde Pakistan artilleristöd under kriget?

Fråga: Vem vann kriget?

Fråga: Samlade Pakistan in sina döda kroppar efter kriget?

Fråga: Vad hände med alla tillfångatagna posteringar i den gröna kusten?

Sök med bokstav