Kinsey-rapporterna: banbrytande studier om sexualitet (1948, 1953)

Kinsey-rapporterna (1948, 1953): banbrytande, kontroversiella studier om mäns och kvinnors sexualitet baserade på tusentals intervjuer — förändrade synen på sex.

Författare: Leandro Alegsa

05-02-2026 22:52

Kinsey-rapporterna är två böcker som publicerades 1948 och 1953 av Alfred Kinsey och hans medarbetare. Böckerna Sexual Behaviour in the Human Male och Sexual Behaviour in the Human Female baserades på tusentals djupintervjuer som Kinsey och hans team genomförde med människor i olika åldrar och bakgrunder. Rapporternas mål var att beskriva faktiska sexualvanor och att utmana vedertagna uppfattningar om normalitet.

Bakgrund och metod

Kinsey-gruppen använde öppna, strukturerade intervjuer där respondenterna fick berätta om sina sexuella erfarenheter. Intervjumaterialet kompletterades med insamling av tidigare studier och policylitteratur. Metoden var kvalitativ och kvantitativ på samma gång: Kinsey presenterade statistik utifrån intervjuernas svar samtidigt som han redogjorde för individuella berättelser.

Metodiska kännetecken:

Personliga intervjuer med omfattande frågor om praktik, frekvens och upplevelser.
Registrering av livserfarenheter snarare än enhetliga enkätformulär.
Användning av stora, men icke-slumpmässiga, urval — vilket gav mycket material men också väckt frågor om representativitet.

Viktiga resultat

Kinseys rapporter visade att många sexuella beteenden som tidigare varit tabubelagda var vanligare än man antagit. Bland de centrala fynden fanns:

Att onani, förspel och förhållanden före äktenskapet var vanligare än vad offentliga normer antydde.
Att en större andel människor än väntat hade haft sexuella erfarenheter med personer av samma kön.
Att sexuella preferenser och beteenden varierar mycket mellan individer och över tid.
Introduktionen av den så kallade Kinsey-skalan för att beskriva sexuell orientering som ett kontinuum från helt heterosexuell till helt homosexuell (0–6), istället för strikt kategorier.

Kontrovers och kritik

Rapporterna väckte starka reaktioner. Å ena sidan hyllades de av forskare och vissa allmänhet för att de gav en mer nyanserad bild av mänsklig sexualitet. Å andra sidan kritiserades de hårt:

Urvalsproblem: Urvalet var inte slumpmässigt; vissa grupper (t.ex. volontärer, fängelsefångar eller personer med särskilda bakgrunder) kunde vara överrepresenterade.
Reliabilitet och självrapportering: Materialet bygger på människors egna berättelser, vilka kan påverkas av minne, skam eller överdrift.
Etiska frågor: Frågor har ställts om hur intervjuerna genomfördes, integritetsskydd och om vissa respondenter var fullt frivilliga.
Politiska och religiösa motståndare menade att rapporterna normaliserade omoraliska beteenden och hotade traditionella värden.

Påverkan och eftermäle

Trots kritiken förändrade Kinsey-rapporterna diskussionen om sexualitet. De bidrog till:

Ökad öppenhet i forskning om sexualitet och en utvidgad acceptans för akademisk studie av ämnet.
Inspiration för senare pionjärer inom sexualforskning, såsom Masters och Johnson.
Bidrag till den kulturella förändring som på sikt ledde till mer öppna samtal om sexualitet i samband med sexuella revolutionen under 1960-talet och framåt.

Modern bedömning

Senare forskning har både bekräftat och nyanserat Kinseys slutsatser. Många av hans observationer om variation och frekvens i sexuella beteenden har visat sig hållbara i större studier, men metodkritiken kvarstår och dagens studier använder oftare slumpmässiga urval och mer standardiserade instrument. Kinsey ses idag som en banbrytare vars arbete både gav värdefulla insikter och visade vikten av strikt metodologi och etiska riktlinjer i forskning om mänsklig sexualitet.

Resultat av rapporterna

Kinsey fann bland annat följande:

Det finns olika sexuella läggningar: cirka 46 procent av männen har reagerat på båda könen, vilket innebär att de inte är helt heterosexuella. 37 % har haft minst en homosexuell erfarenhet. Ungefär 10 % har varit mer eller mindre öppet homosexuella. När det gäller kvinnor är dessa siffror lägre. Cirka 7 % av de ensamstående kvinnorna och cirka 4 % av de kvinnor som varit gifta var ungefär halvvägs på skalan (3 av 6), mer eller mindre lika homosexuella och heterosexuella. 2-6 % av de gifta kvinnorna och 1-3 % av de ogifta kvinnorna var mer eller mindre uteslutande homosexuella.
Onanering är vanligt: ungefär 62 % av kvinnorna och 92 % av männen har använt onani minst en gång.
Hur ofta de har sex: kvinnor rapporterade att de hade sex 2,8 gånger i veckan (i slutet av tonåren), 2,2 gånger i veckan vid 30 års ålder och en gång i veckan vid 50 års ålder.
Sadomasochism: 12 % av kvinnorna och 22 % av männen uppgav att de blev sexuellt upphetsade av en sadomasochistisk berättelse. 55 % av kvinnorna och 50 % av männen har haft en erotisk reaktion när de blivit bitna.

Kritik

Människor sa att urvalet av urvalet (de tillfrågade) inte var bra gjort. En av fyra var fångar och 5 % var manliga prostituerade. Institutet, eller platsen där Kinsey utförde dessa tester, utförde sedan ytterligare ett sådant test utan att fråga fångar eller prostituerade, och resultaten var mer eller mindre desamma. Folk säger också att barnmisshandel kan ha varit inblandat när uppgifterna samlades in.

Kinsey-skalan

Kinsey-skalan försöker beskriva en persons sexuella historia eller episoder av sexuell aktivitet vid en viss tidpunkt. Den använder en skala från 0 till 6. 0 betyder att den testade personen är uteslutande heterosexuell. En person som får 6 är uteslutande homosexuell. I Kinsey-rapporterna användes ett extra betyg för asexualitet. Skalan publicerades först i Sexual Behavior in the Human Male (1948). Den var också viktig i det kompletterande verket Sexual Behavior in the Human Female (1953).

Kinsey introducerade skalan:

"Männen utgör inte två skilda populationer, heterosexuella och homosexuella. Världen ska inte delas upp i får och getter. Det är en grundläggande taxonomi att naturen sällan har att göra med diskreta kategorier... Den levande världen är ett kontinuum i var och en av sina aspekter.

"Samtidigt som man betonar kontinuiteten i graderingarna mellan uteslutande heterosexuella och uteslutande homosexuella historier, har det verkat önskvärt att utveckla någon form av klassificering som kan baseras på den relativa mängden heterosexuella och homosexuella erfarenheter eller reaktioner i varje historia.... En individ kan tilldelas en position på denna skala för varje period i sitt liv.... En sjugradig skala kommer närmare att visa de många graderingar som faktiskt existerar." (Kinsey et al 1948. s. 639, 656).

Skalan är följande:

Betyg	Beskrivning
0	Endast heterosexuella
1	Övervägande heterosexuell, endast tillfälligtvis homosexuell
2	Övervägande heterosexuell, men mer än tillfälligtvis homosexuell.
3	lika mycket heterosexuella som homosexuella
4	Övervägande homosexuell, men mer än tillfälligtvis heterosexuell.
5	Övervägande homosexuell, endast tillfälligtvis heterosexuell
6	Endast homosexuella

Män: 11,6 % av de vita männen i åldern 20-35 år fick betyget 3 för denna period av sitt liv.
Kvinnor: 7 % av de ensamstående kvinnorna i åldern 20-35 år och 4 % av de tidigare gifta kvinnorna i åldern 20-35 år fick betyget 3 för denna period av sitt liv. 2-6 % av kvinnorna i åldern 20-35 år fick betyget 5, och 1-3 % av de ogifta kvinnorna i åldern 20-35 år fick betyget 6.

Sök