Eyresjön
Lake Eyre (uttalas "air") är den lägsta punkten i Australien, cirka 15 meter under havsnivån. När den fylls med vatten är den den största sjön i Australien, 144 km lång och 77 km bred. Den ligger också i den torraste delen av Australien och får endast cirka 100 mm regn varje år. Den ligger i norra delen av södra Australien, cirka 700 km norr om Adelaide. Sjön har fått sitt namn efter upptäcktsresanden Edward Eyre, som var den första europé som såg den 1840. Den är centrum för Lake Eyre National Park.
Lake Eyre South
Geografi
Lake Eyre ligger i den torraste ökenregionen i centrala Australien. Det är ett stort endorheiskt sjösystem, vilket innebär att vattnet strömmar in men inte ut. När vattnet avdunstar torkar sjön ut och lämnar en torr saltsjö. Sjön brukar inte torka ut helt, det finns ofta vatten i små områden på sjöytan. Hastigheten med vilken vattnet torkar ut är 2,5 m (98 tum) per år, vilket är ungefär 20 gånger mer än nederbörden i området.
Påfyllning
Under den våta årstiden rinner floderna från Queensland mot sjön genom Channel Country. Dessa floder dränerar ungefär en sjättedel av Australien, ett område lika stort som Spanien. Hur mycket vatten som når sjön beror på hur mycket regn som faller i Queensland. Sedan 1885 har sjön fyllts 1886/1887, 1889/1890, 1916/1917, 1950, 1955 och 1974-1976. År 1974 var Lake Eyre 6 meter djup. Lokala regn fyllde Lake Eyre till 3,5 m 1984 och 1989. Ett mycket kraftigt regn i januari 2007 tog ungefär sex veckor att nå sjön men fyllde den bara med en liten mängd vatten. I februari 2009 flödade vatten från översvämningsregn i Queensland längs bäckarna till sjön och täckte cirka 40 km per dag. Sjön fylls till cirka 1,5 m vart tredje år, till 4 m vart tionde år och fylls upp cirka fyra gånger vart 100:e år.
Torkning
När Lake Eyre är full är vattnet nästan färskt och inhemska sötvattenfiskar kan leva i det. Sjön blir saltare när den 450 mm stora saltskorpan löses upp under sex månader. Detta dödar miljontals fiskar. När sjön är cirka 4 meter djup är den lika salt som havet. Den blir saltare när vattnet avdunstar. På cirka 500 mm djup får sjön en rosa färg på grund av ett betakarotenpigment som algen Dunaliella salina producerar.
Saltskorpan från Lake Eyre
Tidig historia
Stränder som skapats av vågorna tyder på att Lake Eyre under den medeltida värmeperioden möjligen hade permanent vatten på nivåer som var högre än 1974.
De lokala aboriginerna, Arabunna-folket, har berättelser som förklarar hur Lake Eyre skapades. Dessa berättelser är en del av deras heliga traditioner och berättas endast för invigda personer.
Djur- och fågelliv
Sötvattensfiskar som finns i hela sjön är bl.a. beniga braxen (Nematolosa erebi), Lake Eyre Basin-underarten av guldabborre (Macquaria ambigua) och olika små hardyhead-arter (Craterocephalus spp). Den hårda huvudet från Eyre-sjön kan leva i vatten som är upp till 15 gånger saltare än havet.
När det finns vatten strömmar mer än 8 miljoner fåglar av mer än 60 olika arter till sjön. Pelikanerna är vanligtvis de första som anländer, följt av silvermåsar, gråhakedopping, australasiska lavar, skarvar, änder, bandstjärtar, drakar, falkar och kilehalsar. Forskarna vet fortfarande inte hur fåglarna vet när sjön har vatten.
Det finns också en ödla, Lake Eyre Dragon, Ctenophorus maculosus, som lever i den svala leran under sjöns saltskorpa.
Yachtklubb
Lake Eyre Yacht Club är en liten grupp människor som seglar på sjöns flodar, inklusive de senaste resorna 1997, 2000, 2001, 2004, 2007 och 2009. Ett antal 6 m Trailer Sailers seglade på Lake Eyre 1975, 1976 och 1984 när översvämningsdjupet nådde 3-6 m.
Försök med hastighetsrekord på land
Saltskorpan på sjön är inte tjock och kan gå sönder som glas under en människas vikt. Vid Level Post Bay är skorpan mer än en meter tjock och på grund av dess plana yta har den varit platsen för flera försök till hastighetsrekord på land. År 1964 satte den brittiske föraren Sir Donald Campbell ett nytt rekord på 664 km/h (413 mph) i Bluebird-Proteus CN7.
Campbell-plakett vid Level Post Bay
Relaterade sidor
- Förteckning över sjöar
