Lake Eyre (Kati Thanda) – Australiens lägsta punkt och största sjö
Lake Eyre (Kati Thanda) — Australien: lägsta punkt och landets största sjö, från karg öken till storslagna översvämningar i Lake Eyre National Park.
Lake Eyre (uttalas "air") är den lägsta naturliga punkten i Australien, cirka 15 meter under havsnivån. När sjön fylls är den också den största sjön i Australien, med maximala mått på cirka 144 km i längd och 77 km i bredd. De flesta år är området en vidsträckt saltpanna, men efter ovanligt kraftiga regn kan stora delar fyllas med vatten och bilda en imponerande temporär sjö. Platsen ligger i norra delen av södra Australien, omkring 700 km norr om Adelaide.
Geografi och hydrologi
Lake Eyre ligger i slutet av det stora Lake Eyre Basin, ett avrinningsområde som täcker delar av flera delstater och är betydligt större än själva sjön. Sjöns yta varierar kraftigt beroende på nederbörd och tillflöde från floderna i området; när den är full kan dess yta uppgå till flera tusen kvadratkilometer (upp till cirka 9 500 km² under de största översvämningarna). Vattendjupet är däremot mycket grunt — oftast bara några meter på det djupaste — vilket gör att sjön snabbt kan torka ut igen.
Klimat
Området runt sjön ligger i en av Australiens torraste regioner och får i genomsnitt bara ungefär 100 mm regn per år. Nederbörden kommer ofta i kraftiga, oregelbundna skurar, och stora översvämningar som fyller sjön är relativt sällsynta men spektakulära när de inträffar.
Ekologi och djurliv
Trots den hårda miljön blir sjön vid fyllnad ett rikt tillfälligt habitat för vattenlevande organismer och fågelliv. Alger och zooplankton blommar upp i det näringsrika, men salta, vattnet. Detta lockar stora mängder vattenfåglar, bland annat pelikaner och vadarfåglar, som kan genomföra massiva häckningssäsonger när förhållandena är gynnsamma.
Kultur och historia
Området kring sjön är traditionellt hemvist för aboriginska folk, bland annat Arabana. Sjön har även ett europeiskt namn: den fick sitt namn efter upptäcktsresanden Edward John Eyre, som var den första europé som dokumenterades ha sett sjön år 1840. I modern tid används ofta den duala beteckningen Kati Thanda–Lake Eyre för att hedra både den ursprungliga aboriginska benämningen och den europeiska upptäcktsnamnet.
Skydd, nationalpark och besök
Lake Eyre är centrum för Lake Eyre National Park och området är skyddat för att bevara dess unika landskap och ekosystem. Besökare kommer ofta för att se de dramatiska förändringarna mellan torr saltpanna och utbredd sjö, för fotografering och för fågelskådning. Tillträdet kan vara begränsat efter regn eftersom vägar blir oframkomliga, och guidade turer eller flyg över sjön är populära sätt att uppleva platsen säkert och med bästa överblick.
Praktiska råd
- Planera resan noga med hänsyn till väder och vägförhållanden — efter regn kan området bli svårtillgängligt.
- Respektera skyltning och eventuella avspärrningar i nationalparken för att skydda både natur och kulturarv.
- Ta med rikligt med vatten, solskydd och nödutrustning — klimatet är torrt och varmt.
Lake Eyre är ett exempel på Australiens extrema och omväxlande natur: från vit glittrande saltpanna till livgivande sjö på bara några veckor, beroende på hur vädret bestämmer sig.
Lake Eyre South
Geografi
Lake Eyre ligger i den torraste ökenregionen i centrala Australien. Det är ett stort endorheiskt sjösystem, vilket innebär att vattnet strömmar in men inte ut. När vattnet avdunstar torkar sjön ut och lämnar en torr saltsjö. Sjön brukar inte torka ut helt, det finns ofta vatten i små områden på sjöytan. Hastigheten med vilken vattnet torkar ut är 2,5 m (98 tum) per år, vilket är ungefär 20 gånger mer än nederbörden i området.
Påfyllning
Under den våta årstiden rinner floderna från Queensland mot sjön genom Channel Country. Dessa floder dränerar ungefär en sjättedel av Australien, ett område lika stort som Spanien. Hur mycket vatten som når sjön beror på hur mycket regn som faller i Queensland. Sedan 1885 har sjön fyllts 1886/1887, 1889/1890, 1916/1917, 1950, 1955 och 1974-1976. År 1974 var Lake Eyre 6 meter djup. Lokala regn fyllde Lake Eyre till 3,5 m 1984 och 1989. Ett mycket kraftigt regn i januari 2007 tog ungefär sex veckor att nå sjön men fyllde den bara med en liten mängd vatten. I februari 2009 flödade vatten från översvämningsregn i Queensland längs bäckarna till sjön och täckte cirka 40 km per dag. Sjön fylls till cirka 1,5 m vart tredje år, till 4 m vart tionde år och fylls upp cirka fyra gånger vart 100:e år.
Torkning
När Lake Eyre är full är vattnet nästan färskt och inhemska sötvattenfiskar kan leva i det. Sjön blir saltare när den 450 mm stora saltskorpan löses upp under sex månader. Detta dödar miljontals fiskar. När sjön är cirka 4 meter djup är den lika salt som havet. Den blir saltare när vattnet avdunstar. På cirka 500 mm djup får sjön en rosa färg på grund av ett betakarotenpigment som algen Dunaliella salina producerar.
Saltskorpan från Lake Eyre
Tidig historia
Stränder som skapats av vågorna tyder på att Lake Eyre under den medeltida värmeperioden möjligen hade permanent vatten på nivåer som var högre än 1974.
De lokala aboriginerna, Arabunna-folket, har berättelser som förklarar hur Lake Eyre skapades. Dessa berättelser är en del av deras heliga traditioner och berättas endast för invigda personer.
Djur- och fågelliv
Sötvattensfiskar som finns i hela sjön är bl.a. beniga braxen (Nematolosa erebi), Lake Eyre Basin-underarten av guldabborre (Macquaria ambigua) och olika små hardyhead-arter (Craterocephalus spp). Den hårda huvudet från Eyre-sjön kan leva i vatten som är upp till 15 gånger saltare än havet.
När det finns vatten strömmar mer än 8 miljoner fåglar av mer än 60 olika arter till sjön. Pelikanerna är vanligtvis de första som anländer, följt av silvermåsar, gråhakedopping, australasiska lavar, skarvar, änder, bandstjärtar, drakar, falkar och kilehalsar. Forskarna vet fortfarande inte hur fåglarna vet när sjön har vatten.
Det finns också en ödla, Lake Eyre Dragon, Ctenophorus maculosus, som lever i den svala leran under sjöns saltskorpa.
Yachtklubb
Lake Eyre Yacht Club är en liten grupp människor som seglar på sjöns flodar, inklusive de senaste resorna 1997, 2000, 2001, 2004, 2007 och 2009. Ett antal 6 m Trailer Sailers seglade på Lake Eyre 1975, 1976 och 1984 när översvämningsdjupet nådde 3-6 m.
Försök med hastighetsrekord på land
Saltskorpan på sjön är inte tjock och kan gå sönder som glas under en människas vikt. Vid Level Post Bay är skorpan mer än en meter tjock och på grund av dess plana yta har den varit platsen för flera försök till hastighetsrekord på land. År 1964 satte den brittiske föraren Sir Donald Campbell ett nytt rekord på 664 km/h (413 mph) i Bluebird-Proteus CN7.
Campbell-plakett vid Level Post Bay
Relaterade sidor
- Förteckning över sjöar
Sök