Lejonstjärtmakak (Macaca silenus) — fakta, utseende och hotstatus

Upptäck lejonsvansad makak (Macaca silenus): utseende, beteende, hotstatus och bevarandeinsatser för en av världens mest sällsynta primater.

Lejonstjärtmakak (Macaca silenus) är en apa från den gamla världen, endemisk för de fuktiga skogarna i Western Ghats i södra Indien. Den är välkänd för sin mörka päls och den karakteristiska tofsen i slutet av svansen som ger arten dess namn.

Utseende

Den vuxna lejonstjärtmakaken har tät, oftast mörkbrun till svart päls. Ansiktet är relativt ljust och naket, ofta grått eller rosaaktigt, vilket kontrasterar mot den mörka pälsen. I svansens ände sitter en distinkt svart tofs som liknar en liten lejonpisk—därav namnet. Arterna uppvisar könsdimorfism; hannarna är vanligtvis större än honorna.

• Kroppsstorlek: vanligen i spannet runt 40–65 cm kroppslängd (huvud‑kropp), med en relativt kort svans jämfört med många andra makaker.
• Vikt: honor väger oftast mellan cirka 3–6 kg, hannar mellan cirka 5–10 kg beroende på ålder och individ.

Utbredning och livsmiljö

Lejonstjärtmakaken finns naturligt endast i de fuktiga, städsegröna skogarna i Western Ghats—en biologiskt mycket rik bergskedja i södra Indien. Den föredrar primär regnskog och äldre sekundärskog och är starkt anpassad till en livsstil i trädkronorna. Den är ett typiskt dagdjur och tillbringar större delen av sin tid i de övre skikten av skogen, där den rör sig smidigt mellan grenar och träd.

Beteende och föda

Lejonstjärtmakaken är huvudsakligen arboreal och lever i sociala grupper. Gruppen består vanligen av flera honor med sina ungar och ett eller flera hannar—gruppstorlek kan variera men ligger ofta runt 10–20 individer. Arterna är tämligen skygga och undviker i stor utsträckning kontakt med människor.

Födan är omnivor men med en tydlig preferens för frukt; den äter även blad, blommor, insekter, små ryggradsdjur och annan tillgänglig föda som finns i trädkronorna. Deras rörlighet och grepp gör dem duktiga på att plocka frukter och söka efter insekter i bark och bladverk.

Fortplantning och livslängd

Honor får vanligen en ungar åt gången efter en dräktighet på omkring sex månader. Ungarnas omsorg är starkt centrerad kring modern och inom gruppen finns socialt stöd och lärande. Honorna har ofta ett mellanrum på flera år mellan födslar (2–3 år är vanligt). I frihet kan arten bli uppemot 20 år, medan individer i fångenskap ibland lever längre.

Hot och bevarandestatus

Lejonstjärtmakaken är en av de mest sällsynta primaterna i Indien och är internationellt rödlistad som hotad—den största orsaken är habitatförlust och habitatfragmentering. Skogar i Western Ghats påverkas av skövling, jordbruksexpansion (t.ex. kaffe- och teplantager), vägbyggen och bebyggelse. Fragmenteringen leder till isolerade populationer som får svårare att överleva på sikt.

• Huvudhot: avskogning, fragmentering av skogslandskap, mänsklig störning och tidigare lokal jakt eller fångst.
• Skydd: arten är lagligt skyddad i Indien, upptagen i CITES Appendix I och bedöms som utrotningshotad (Endangered) på IUCN:s rödlista.

I djurparker och bevarandeinsatser

Flera djurparker och bevarandeprogram arbetar med avel i fångenskap och med åtgärder för att bevara och restaurera livsmiljöer. Avelsprogrammen syftar både till att säkra en genbank och till att möjliggöra återintroduktioner där det är lämpligt. Enligt rapporter lever omkring 368 individer i djurparker och liknande anläggningar världen över.

Andra viktiga bevarandeinsatser inbegriper skydd av nyckelområden i Western Ghats, skapande av habitatkorridorer mellan fragmenterade skogar och lokala utbildningsprojekt som minskar konflikter mellan människor och apor.

Vad kan göras för att hjälpa?

• Stöd organisationer som arbetar med skogsskydd och artbevarande i Western Ghats.
• Sprid kunskap om arten och vikten av intakta skogsekosystem.
• Stöd ansvarsfullt ekoturism- och återbeskogningsprojekt som gynnar både lokalbefolkning och biologisk mångfald.

Lejonstjärtmakaken är en karismatisk men sårbar art. Bevarande av dess naturliga skogar och minskad fragmentering är avgörande för att säkra artens framtid.

Sök med bokstav