Den karettsköldpaddan (Caretta caretta) är en havssköldpadda som lever i havet. Den tillhör familjen Cheloniidae och är en av de mest utbredda havssköldpaddorna i världen.
Karettsköldpaddan lever i haven i subtropiska och tempererade områden runt om i världen. De flesta av de stränder där karettsköldpaddor lägger ägg ligger vid kusterna i USA i Nordamerika (främst i Florida), samt i Oman i Asien och nordöstra Australien i Stilla havet. De finns även i andra områden, till exempel Chile, Grekland och Indonesien.
Utbredning och habitat
Karettsköldpaddan förekommer i öppet hav och på grunda kontinentalsocklar, kustnära vikar och i havsgräsängar där det finns föda. De migrerar långa sträckor mellan födovistelser och häckningsstränder. Olika populationer har sina specifika trekvägar och häckplatser, och vissa uppvisar stark fidelitet till sin födelsestrand.
Biologi och ekologi
Vuxna karettsköldpaddor blir ofta mellan 70 och 110 cm i sköldlängd och kan väga uppemot 100–150 kg. De är kraftigt byggda med ett stort huvud och starka käkar som gör dem särskilt lämpade att krossa hårda byten.
Kost: karettsköldpaddan är opportunistisk och äter bland annat krabbor, musslor, blötdjur, sjögurkor, småfisk och ibland maneter. Ungar och yngre individer kan ha något annorlunda diet än fullvuxna.
Beteende: de är djupt dykande och kan hålla andan i flera minuter. Som många andra sköldpaddor återvänder honorna för att lägga ägg på samma stränder där de själva kläcktes — troligen med hjälp av magnetisk orientering och doftsignaler.
Fortplantning
Häckningen sker ofta säsongsvis. Honorna gräver ett bo i sanden och lägger flera kluttar med ägg under en säsong — en klutt kan innehålla i genomsnitt omkring 80–120 ägg, beroende på population och honans storlek. Äggen ruvar i sanden i ungefär 45–75 dagar, beroende på temperatur. Temperatur under inkubationen påverkar könsfördelningen: varmare sand ger fler honor.
Hot mot arten
Karettsköldpaddan hotas av flera människoskapade faktorer:
- Bifångst: fångas oavsiktligt i fiskenät och trål, vilket leder till skador och död.
- Habitatförlust: förstörelse och ljusstörning på häckningsstränder från bebyggelse och turism minskar lyckad häckning.
- Plast och föroreningar: plastskräp och föroreningar äts av sköldpaddorna eller trasslar in dem, vilket kan leda till svält eller kvävning.
- Klimatförändringar: stigande havsnivåer hotar häckningsstränder och ökande temperaturer påverkar könsfördelningen hos nykläckta ungar.
- Illegal jakt och äggplundring: på vissa platser plockas ägg eller vuxna sköldpaddor för konsumtion eller handel.
- Sjukdomar: sjukdomar som fibropapillomatos kan påverka individer och populationer negativt.
Skydd och åtgärder
Karettsköldpaddan har internationellt skydd genom konventioner och nationella lagar, och arten finns upptagen i CITES och på IUCN:s rödlista (status varierar mellan populationer, men arten anses vara hotad i flera regioner). I många länder finns särskilda åtgärder för att skydda häckningsstränder — till exempel nattövervakning, begränsningar för strandbelysning, återställning av habitat och räddningsinsatser för skadade individer.
- Fiskeanpassningar som användning av speciella kroktyper och flytlinor kan minska bifångsten.
- Sanering av stränder och informationskampanjer minskar risken för äggplundring och störningar av häckning.
- Återhämtningsprogram och övervakning av populationer hjälper till att följa utvecklingen och rikta insatser.
Vad kan du göra?
- Stöd bevarandeprojekt och organisationer som arbetar för havssköldpaddor.
- Minska plastanvändning och delta i strandstädningar.
- Om du besöker häckningsstränder: respektera avspärrningar, släck ljus på natten och håll avstånd till häckande honor och nykläckta ungar.
- Stöd hållbart fiske genom att efterfråga certifierad fisk och trycka på för fiskeriregler som minskar bifångst.
Genom kombinerade insatser från lokala samhällen, myndigheter och internationella samarbeten kan karettsköldpaddans framtid förbättras — men fortsatt arbete krävs för att minska de många hotarten står inför.

