Sparvuggla (Athene noctua) – fakta, utbredning och beteende
Upptäck sparvugglan (Athene noctua) – fakta, utbredning, beteende, habitat, föda och häckning. En komplett guide för naturintresserade och fågelskådare.
Den lilla ugglan (Athene noctua) är en fågel som lever i de tempererade och varmare delarna av Europa, Asien (österut till Korea) och Nordafrika. Den introducerades i Storbritannien i slutet av 1800-talet och på Nya Zeelands södra ö i början av 1900-talet.
Denna uggla tillhör familjen Strigidae, som innehåller de flesta ugglearter. Den andra gruppen är kattugglorna, Tytonidae.
Utseende
Den lilla ugglan är kompakt och relativt liten jämfört med många andra ugglor. Den blir vanligtvis cirka 21–23 cm lång med en vingspann på ungefär 50–60 cm. Fjäderdräkten är gröngrå till brun med tydliga vita fläckar och tvärband, vilket ger ett effektivt kamouflage mot klippor, trädstammar och byggnader. Ögonen är stora och gula och ansiktet har mindre framträdande "öron" än hos större ugglor.
Utbredning och habitat
Den är en liten, huvudsakligen nattaktiv art men är ofta aktiv även under gryning och skymning och kan ses jaktflyga eller sitta på utkiksplatser dagtid. Den finns i en rad olika livsmiljöer—till exempel jordbruksmark, skogsbryn, stäpper och halvöknar—och anpassar sig väl till kulturlandskap. Den är kamouflerad och särskilt svår att se om bakgrunden är trä eller sten som är täckt av lav.
Föda och jakt
Den livnär sig på insekter, daggmaskar, andra ryggradslösa djur och små ryggradsdjur som möss och spättor. Jakten sker ofta från en utkikspost (stolpar, stenmurar eller byggnader) varifrån den faller ner på bytet eller smyger nära marken. Kosten varierar med tillgången och årstid; under sommaren är insekter och andra ryggradslösa djur viktiga födokällor, medan små däggdjur blir mer betydande på hösten och vintern.
Fortplantning och beteende
Hanarna försvarar revir och uppvisar olika territoriella beteenden som rop, flygvisningar och hotfulla uppvisningar mot inkräktare. Denna uggla är en hålnästare och använder naturliga håligheter i träd, klippsprickor, gamla byggnader eller fågelholkar för att lägga sina ägg. Honan lägger vanligtvis en kupa med ungefär fyra ägg på våren (kullen kan variera, ofta 3–6 ägg beroende på underart och födotillgång). Honan sköter främst ruvningen och hanen förser henne med mat; efter kläckning hjälper båda föräldrarna till med att föda upp ungarna.
Incubationstiden är i allmänhet några veckor och ungarna blir flygga efter flera veckor. Ungarna lämnar boet vid ungefär sju veckors ålder, men kan fortfarande vara beroende av föräldrarna under en tid efter utflygningen.
Röster och kommunikation
Sparvugglans läten är varierade och kan beskrivas som korta, skärande och ibland visslande ljud. Lätet används för att markera revir, signalera fara och hålla kontakt mellan partners eller föräldrar och ungar.
Hot, bevarande och människan
Arten är globalt relativt vanlig och bedöms ofta som av minst bekymmer på många håll (IUCN). Lokalt kan dock populationer påverkas negativt av förlust av lämpliga häckningsmiljöer, intensivt jordbruk, minskad tillgång på byten och användning av bekämpningsmedel. I vissa områden har den nytta av människans byggnader (t.ex. lador och stenmurade miljöer) där den hittar boplatser.
I introducerade områden som Nya Zeelands södra ö i början av 1900-talet har arten påverkat inhemska fågel- och reptilfaunan och betraktas i vissa sammanhang som invasiv. I Storbritannien, där den fördes in i slutet av 1800-talet, har populationsutvecklingen varierat regionalt beroende på habitatförändringar.
Övrigt
Sparvugglan kan bli uppemot några år gammal i naturen (typiskt 5–10 år, ibland längre i fångenskap). Den visar stor anpassningsförmåga och kan utnyttja både naturliga och mänskliga strukturer för vila och häckning.
Det finns tretton erkända underarter av småugglan som är spridda över Europa och Asien, med variationer i storlek och färgning som anpassningar till lokala miljöer.
Frågor och svar
F: Vad är det vetenskapliga namnet på den lilla ugglan?
S: Det vetenskapliga namnet på den lilla ugglan är Athene noctua.
F: Var bor den lilla ugglan?
Svar: Den lilla ugglan lever i tempererade och varmare delar av Europa, Asien (österut till Korea) och Nordafrika. Den har också introducerats i Storbritannien i slutet av 1800-talet och på Nya Zeelands södra ö i början av 1900-talet.
F: Vilken typ av livsmiljö föredrar den?
Svar: Den lilla ugglan föredrar livsmiljöer som jordbruksmark, skogskanter, gläntor och halvöppningar. Den är kamouflerad, vilket gör den särskilt svår att upptäcka om den har ett lavtäckt träd eller en sten i bakgrunden.
F: Vad äter den?
Svar: Den lilla ugglan äter insekter, daggmaskar, andra ryggradslösa djur och små ryggradsdjur som möss och sparvar.
F: Hur försvarar hanarna sina revir?
Svar: Hanar har territorier som de försvarar mot inkräktare genom att driva bort alla konkurrenter eller rovdjur som kommer in i territoriet.
F: Hur många ägg läggs i en kull?
Svar: En storspov lägger vanligtvis en kull med ungefär fyra ägg på våren.
F: Vem ruvar äggen?
Svar: Honan ruvar äggen, medan hanen ger henne mat först för sig själv och senare när äggen kläcks.
F: Hur länge stannar ungarna i boet innan de lämnar det?
Svar: Ungarna lämnar boet när de är ungefär sju veckor gamla, efter att båda föräldrarna har jagat och gett dem mat under denna period.
Sök