Nedre kritan är den första geologiska epoken i kritan. Den började för 145 miljoner år sedan och slutade för 100,5 miljoner år sedan. Detta tidsavsnitt omfattar stadierna från Berriasian till Albian och är en viktig del av fanerozoiska eon som (Mesozoikum).

Detta är det längsta skedet i den fanerozoiska eran och varar i cirka 46 miljoner år. Nedre kritan är särskilt väl studerad i Europa och Nordamerika men avlagringar från denna tid finns globalt. Åldersbestämningen bygger på biostratigrafi (särskilt ammoniter och andra marina fossil), mikrofossil (foraminiferer, planktoniska nannofossiler) och moderna radiometriska metoder.

Stratigrafi och bergarter

I England, där den nedre kritan är bäst beskriven, består den av två huvudsakliga serier av bergarter som speglar en stor förändring i havsnivån under epoken.

  • De lägre, Wealden Beds, har lagts ner i sötvatten eller bräckt vatten. Sanden är flodavlagrad och kom från översvämningsområdet för en stor tropisk flod med flätade kanaler och deltaavlagringar. Leran kom från lugna lagun- och sjöområden vid kusten. Dessa avlagringar är ofta rikare på landlevande fossil, såsom dinosaurieben och växtrester.
  • Övre, Greensands, består av en ofta olivgrön sandsten rik på glaukonit som avlagrats i ett grunt till måttligt djupt hav, och Gault Clay, en formation av styv blå lera som avlagrats i en lugn, ganska djup havsmiljö. Gault-leran överlagrar ofta de äldre Greensand-formationerna och innehåller välbevarade marina fossil, t.ex. ammoniter, belemniter och bentiska organismer.

Miljö och havsnivå

De två delarna av kritan representerar förändringar i havsnivån där indelningarna först fastställdes. I den nedre kritan var havsnivån i allmänhet lägre än i den övre kritan, vilket syns i övergången från flod-, delta- och lagunavlagringar (Wealden) till kustnära och därefter plattformsmiljöer (Greensand och Gault). I Wealden var södra England ett enormt tropiskt floddelta; i Greensand låg samma områden strax utanför kusten. Under den senare delen av kritaperioden skedde en kraftig transgression, och i den övre kritan avsattes sediment på djupare vatten, på vad som då var kontinentalsockeln. Havsnivån når under kritan nivåer som på många håll var de högsta under hela Mesozoikum.

Klimat, liv och fossil

Klimatet under nedre kritan var övervägande varmt och fuktigt, utan permanenta polarisar. Detta "växthusklimat" gynnade hög havnivå och rik biologisk mångfald. Bland de vanligaste fossilen i marina avlagringar återfinns ammoniter, belemniter, olika bivalver och foraminiferer. I flod- och deltaavlagringar hittas rester av dinosaurier, landväxter och insekter.

En viktig biologisk utveckling under nedre kritan är återkomsten och snabba diversifieringen av blomväxter (angiospermer), som började sprida sig i landskapet och påverkade ekosystemen. I haven fanns marina reptiler såsom plesiosaurer och pliosaurer, samt varierande fiskfauna och bläckfiskar.

Global geologi och tektonik

Nedre kritan präglas av fortsatt spridning av oceaniska bassänger som följde uppsplittringen av Pangea under Jura. Riftsystem och öppningen av Atlanten och Franska bassänger skapade nya sedimentationsmiljöer och påverkar många nu bevarade bassängavlagringar. På flera kontinenter avsattes tjocka sekvenser av sandstenar, leror och kalkrika lager som idag är viktiga för att förstå paleogeografi, paleoklimat och för ekonomiska ändamål.

Betydelse och nyttjande

Studier av nedre kritan är centrala för att rekonstruera hur havsnivåer och klimat förändrades under början av kritaperioden. Bergarterna är också av ekonomiskt intresse: vissa sandstens- och kalkstenslager fungerar som akviferer eller olje- och gasreservoarer, medan ler- och glaukonitrika lager påverkar markegenskaper och gruvdrift. Fynd av välbevarade fossil bidrar till paleontologisk forskning och populärvetenskapliga utställningar.

Sammanfattning: Nedre kritan (145–100,5 milj. år) är en lång och geologiskt varierad epok som kännetecknas av stora havsnivåförändringar, varma klimatförhållanden, viktiga biologiska innovationer (blomväxternas framväxt) och tydliga stratigrafiska enheter som Wealden Beds, Greensands och Gault Clay. Den har lämnat viktiga bergarter och fossil över stora delar av världen och utgör en grund för vår förståelse av kritaperiodens utveckling.