Epok i geologi — definition, geologiska epoker och IUGS-stratigrafi

Lär dig vad en epok i geologi är — definition, översikt av paleocen–holocen, IUGS stratigrafi och historiska termer som tertiär.

Epok i geologi är en kronostratigrafisk enhet som utgör en del av en period. Inom den kainozoiska eran delas tiden i dag vanligen in i tre perioder: paleogena, neogena och kvartära. Dessa perioder består i sin tur av epoker, bland annat: paleocen, eocen, oligocen, miocen, pliocen, pleistocen och holocen. Epoker används för att dela in geologisk tid i hanterbara enheter med avseende på förändringar i flora, fauna, klimat och geologiska processer.

Tertiär, som numera betraktas som föråldrat ("deprecated") inom modern stratigrafi, omfattade tidigare både paleogen och neogen. Därför kallas den senaste tiden i jordens historia numera kvartär, och gränsdragningen kring kvartärens början har varit föremål för debatt. Formella beslut om indelning och namn fattas av Internationella unionen för geologiska vetenskaper (IUGS). Denna organisation har en internationell kommission för stratigrafi (ICS) som ansvarar för att fastställa och uppdatera den internationella geologiska tidsskalan och förklara hur vi benämner geologiska skikt och stadier. De beskriver sitt arbete som att utveckla en detaljerad, internationellt accepterad stratigrafisk tidsskala med klart definierade gränser mellan enheter.

Hur epoker bestäms

Gränser mellan epoker (och andra stratigrafiska enheter) fastställs i första hand med hjälp av fältsektioner och tydliga, globalt identifierbara signaler i berg- eller iskärnor. Två centrala begrepp är:

• GSSP (Global Boundary Stratotype Section and Point), ofta kallad "golden spike" — en fysisk plats (sektion) där en gräns definieras och kan studeras.
• GSSA (Global Standard Stratigraphic Age) — används i särskilda fall, framför allt för äldre (prekambriella) avsnitt där lämpliga sektioner saknas.

Bestämning av gränser bygger på metoder som biostratigrafi (t.ex. första uppträdandet eller sista förekomsten av vissa fossila grupper), magnetostratigrafi, isotop- och kemisk stratigrafi samt radiometrisk datering. Beslut fattas efter internationell granskning och röstning inom ICS och ratificeras av IUGS.

Kainozoiska epoker — ungefärliga åldrar

Nedan anges de vanligaste epokerna i den kainozoiska eran med ungefärliga tidsskalor (i miljoner år sedan, Ma, eller tusen år, ka):

• paleocen — cirka 66,0 till 56,0 Ma
• eocen — cirka 56,0 till 33,9 Ma
• oligocen — cirka 33,9 till 23,03 Ma
• miocen — cirka 23,03 till 5,333 Ma
• pliocen — cirka 5,333 till 2,58 Ma
• pleistocen — cirka 2,58 Ma till 11,7 ka
• holocen — cirka 11,7 ka till nutid

Dessa siffror följer den internationella geologiska tidsskalan som revideras då ny vetenskaplig evidens kräver justeringar.

Varför epoker är viktiga

Indelning i epoker gör det möjligt att:

• beskriva och jämföra jordens historia över hela klotet
• tolka evolutionära trender och utbredningsmönster hos organismer
• knyta geologiska och klimatologiska händelser till tidsramar (t.ex. istider, havsnivåförändringar och massutdöenden)
• underlätta kommunikation mellan geologer, paleontologer, klimatforskare och arkeologer

Eftersom stratigrafi är en aktiv vetenskapslig disciplin sker uppdateringar regelbundet. För den senaste och mest detaljerade informationen rekommenderas att kontrollera ICS/IUGS publikationer och den senaste internationella geologiska tidsskalan.

Frågor och svar

F: Vad är en epok inom geologin?

F: Hur är den kainozoiska epoken uppdelad?

F: Vilka är epokerna i den kainozoiska eran?

F: Vad är tertiärtiden inom geologin?

F: Varför kallas den sista perioden i kainozoisk tid för kvartär?

F: Vem bestämmer hur geologiska skikt och stadier ska benämnas?

F: Vad är Internationella unionen för geologiska vetenskapernas uppdrag?

Sök med bokstav