Brackvatten – definition, salthalt (0,5–30 ‰) och exempel

Brackvatten – definition, salthalt (0,5–30 ‰) och exempel. Upptäck orsaker, miljöer och hur saliniteten varierar i flodmynningar, akviferer och kustområden.

Brackvatten är saltvatten och sötvatten som blandas ihop. Det är saltare än sötvatten, men inte lika salt som havsvatten. Det kan uppstå genom att havsvatten blandas med sötvatten, till exempel i flodmynningar, i kustnära laguner, vikar och fossila akviferer. Många bräckta system påverkas dessutom av tidvatten, vinddriven blandning och säsongsvariationer, vilket gör att salthalten ofta varierar kraftigt både över dygnet och mellan årstiderna.

Var och hur uppstår brackvatten?

Brackvatten bildas där sötvatten från floder, grundvatten eller nederbörd möter havsvatten. Vanliga miljöer där brackvatten förekommer är:

• Flodmynningar och estuarier — där sötvatten rinner ut i havet och skapar gradvisa salinitetsgradienter.
• Kustlaguner och vikar — ofta nedsmällda av flöden eller kustnära inflöden som ger varierande salinitet.
• Mangroveskogar och tidvattensområden — där organismer tål stora förändringar i salthalt.
• Kustakviferer och fossila akviferer — där bräckt grundvatten kan förekomma naturligt eller efter mänsklig påverkan.

Exempel i större skala

Ett välkänt exempel på ett stort bräckt hav är Östersjön, där saliniteten är betydligt lägre än i öppna hav och varierar mellan olika havsområden. Mindre slutna hav och innanhav kan också vara bräckta beroende på inflöde av sötvatten och avdunstning.

Orsaker till bräckt vatten genom mänsklig aktivitet

Vissa mänskliga aktiviteter kan ge upphov till bräckt vatten eller förändra naturliga bräckta miljöer. Exempel:

• Förändringar i vattendrag och landskap, t.ex. dikning och uppdämmning.
• Översvämning av kustmarker för att skapa bräckta bassänger, t.ex. för sötvattenräkor eller fiskodling.
• Överuttag av grundvatten nära kusten, vilket kan leda till saltvatteninträngning i grundvattnet.
• Industriella utsläpp och förändrad avrinningskvalitet som påverkar saltbalansen.

Salthalt och definitioner

Tekniskt sett innehåller bräckt vatten mellan 0,5 och 30 gram salt per liter — oftare uttryckt som 0,5 till 30 promille (ppt eller ‰). Brackvatten omfattar alltså en rad olika salthalteregimer och anses inte vara ett exakt definierat tillstånd. Det är karakteristiskt för många bräckta ytvatten att salthalten kan variera avsevärt över tid och/eller rum.

Vanliga sätt att ange salthalt är i promille (‰), gram per liter (g/L) eller i praktiska salthaltenheter (PSU). För öppet hav ligger salthalten typiskt runt 35 ‰, så brackvatten ligger under den nivån men klart över sötvattnets nästan nollnivåer. Gränsen mellan söt- och brackvatten brukar ofta sättas vid cirka 0,5 ‰.

Fysikaliska egenskaper

Bräckt vatten kan uppvisa starka vertikala och horisontella skillnader i salthalt. När salinitetsgradienter uppstår leder det till en haloklin (en skiktning där salthalten förändras snabbt med djupet). Skiktning påverkar temperatur-, syre- och näringsfördelning och därmed ekosystemens struktur.

Ekologi och anpassningar

Ekosystem i bräckta miljöer rymmer ofta specialiserade arter. Många organismer är euryhalina — de kan tolerera stora variationer i salthalt — medan andra är stenohalina och klarar bara en smal salthaltsintervall. Typiska anpassningar inkluderar avancerade osmoregleringsmekanismer hos fiskar och ryggradslösa djur samt specialiserade växter (t.ex. halofyter) i kustzoner.

Miljö- och samhällspåverkan

Brackvattenmiljöer är viktiga för biologisk mångfald, uppväxtområden för fisk och som skydd mot erosion. Samtidigt kan förändringar i salthalten påverka fiske, jordbruk, dricksvattenförsörjning och infrastruktur (korrosion, påverkade reningsprocesser). Saltvatteninträngning i grundvatten är en särskilt allvarlig följd av överutnyttjande av grundvatten.

Mätning och hantering

Salthalt mäts med salinometrar, ledningsförmågeinstrument eller provanalys på labb. För att hantera negativa effekter används åtgärder som minskat uttag av grundvatten, restaurering av våtmarker, kontrollerad återfyllning av sötvatten och anpassad kustplanering.

Sammanfattningsvis är brackvatten en mångfacetterad vattenkategori som förekommer naturligt i många kustnära miljöer och kan skapas eller förändras av mänskliga aktiviteter. Dess dynamik och ekologiska betydelse gör bräckt vatten till ett viktigt fokus för både naturvård och samhällsplanering.

Habitat i bräckt vatten

Estuar

De viktigaste livsmiljöerna för bräckt vatten är flodmynningar, där en flod möter havet och salt och sötvatten blandas. Themsen som flyter genom London är en av de mest kända flodmynningarna.

Mangrover

Ett annat viktigt brackvattenhabitat är mangroveträsket eller mangal.

Bräckta hav och sjöar

Vissa hav och sjöar är bräckta. Östersjön är ett bräckt hav som gränsar till Nordsjön.

Kaspiska havet är världens största sjö och innehåller bräckt vatten med en salthalt som är ungefär en tredjedel av salthalten hos normalt havsvatten. Kaspiska havet är känt för sin speciella djurfauna, bland annat en av de få sälar som inte är havslevande (den kaspiska sälen) och de stora störarna, källan till kaviar.

En brackvattenfisk: Monodactylus argenteus

Frågor och svar

F: Vad är bräckt vatten?

F: Är brackvatten saltare än sötvatten?

F: Hur uppstår bräckt vatten?

F: Kan mänsklig verksamhet ge upphov till bräckt vatten?

F: Vilken är saltkoncentrationen i bräckt vatten?

F: Är bräckt vatten ett exakt definierat tillstånd?

F: Kan salthalten i bräckt ytvatten variera?

Sök med bokstav