Magnetisk resonanstomografi (MRT), ofta kallad MRI i engelskspråkig litteratur, är en medicinsk avbildningsteknik som ger detaljerade bilder av kroppens mjukvävnader. Metoden används av kliniker och läkare för att undersöka organ, leder, hjärna och blodkärl med hög kontrast för vävnader (mjukdelar) utan joniserande strålning.

Princip och teknik

Grundprincipen bygger på kärnmagnetisk resonans: när kroppen placeras i ett starkt magnetfält påverkas atomkärnornas spinn och magnetiska moment. Kortvariga pulser av radiovågor exciterar dessa kärnor och när excitationen återgår avger de signaler som fångas upp. I praktiken är det framför allt väteprotoner i kroppens vatten och fett som bidrar till bildinformationen; de enskilda atomernas respons kan mätas och omvandlas till kontrast i en bild.

Huvudkomponenter

En modern MRT-anläggning består av flera delar: en kraftig huvudmagnet som skapar ett starkt magnetfält, gradientspolar som möjliggör positionsbestämning, radiofrekvensspolar för sändning och mottagning, en rörlig undersökningsbädd och en dator som rekonstruerar bilderna. Själva scannern, ofta kallad MRI-skanner, registrerar de svaga signalerna och skickar data till en dator som beräknar tvärsnitt och tredimensionella bilder. Processen utnyttjar teorier inom nukleär magnetisk resonans för att omvandla signaler till bild.

Användningsområden och exempel

MRT används brett inom diagnostik: undersökningar av hjärnan (tumörer, stroke, multipel skleros), ryggrad och diskbråck, leder och muskuloskeletala skador, hjärtats funktion och strukturer, samt för att upptäcka och karaktärisera tumörer. Flera specialtekniker finns, till exempel kontrastförstärkt MRT med gadolinium, spektroskopi och funktionell MRT (fMRI) som kartlägger aktiviteten i hjärnan.

Säkerhet, begränsningar och praktiska faktorer

MRT ger ingen joniserande strålning men är inte riskfri för alla. Starka magnetfält kan påverka pacemaker, implantat eller metallföremål i kroppen och vissa patienter upplever klaustrofobi. Undersökningen tar ofta längre tid än CT och är känslig för rörelseartefakter. Kostnad och tillgänglighet är också faktorer som påverkar val av modality.

Historia och särdrag

Utvecklingen av medicinsk magnetisk resonansavbildning skedde under andra halvan av 1900‑talet och ledde till en ny standard för mjukdelsavbildning. MRT särskiljer sig från röntgenbaserade metoder genom sin förmåga att visa detaljer i mjukvävnad utan strålning och genom möjligheten att variera bildkontrast med olika sekvenser. Dess mångsidighet gör MRT till ett av de viktigaste verktygen inom modern radiologi.